Sverige ingår i utveckling av ny stridsvagn

Det erbjuds väl bara. Och nu har Tyskland och Norge valt Thropy. På 125 vagmar till Tyskland. Och 54 stycken till Norge.

Tyskland förhalande reell egen vapenhjälp i månader och USA är indirekt skyldiga till att Ryssland eskalerade kriget i Ukraina, Biden och demokraterna är ett skämt..
Den stora skillnaden är att USA kan ge oss 500 st. M1, 200 t F16, 10 jagare och 100.000 st. soldater inom 6 mån om det krävs. Tyskland kan inte ens mobilisera sin egen krigsmakt.

Det är väl det jag poängterar? Att "fel" företag är inblandat. Dock har Sverige, som land, som försvarmakt, som hastigt utbildade användare, och som underhållsorganisation, 30 års erfarenhet av stridsvagn med laddautomat till huvudbeväpningen. Har någon annan det? (Jaja, ryssen. Men den pratar vi inte med.)

Med 30 års erfarenhet menar jag att det är väl dokumentarat vad som fungerade bra, och mindre bra, samt att några av de som jobbat med systemet fortfarande är a) i livet, b) kvar i lämplig organisation, c) förstår möjligheterna. Det är "bara" 25 år sedan det togs ut tjänst.

Personligen gillar jag inte tanken på ett obemannat torn men det gör plats för ammunitionslagring. I strv 103 var det förhållandevis enkelt att konstruera en laddautomat då kanonen inte flyttade på sig. Då användes en hiss som lyfte ammunition till ansättning. En modern motsvarighet skulle kunna anpassa sig efter kanonens läge. En annan möjlighet är att fortsätta att elevera kanon till en optimal ansättningsvinkel som i Leopard 2 men jag gillar inte det upplägget eftersom det signalerar till Fi att du inte är eldberedd. Jag tänker mig en ammunitionhantering snarlik den i M1128 MGS men utan den komplicerade revolverlösningen. Det systemet togs nyligen ur tjänst bland annat på grund av höga underhållskostnader.

Men har den 30 år historiska kunskapen bara varit tillgodo? Till strv S valde man från början en 120 mm kanon. Men valde istället den licensbyggda 105 mm kanon. Vilket senare gjorde att det skulle bli dyrt att uppgradera. En redan för dyr strv:n.

Likaså med modernare ikv91 med en löjlig kanon som inte gav mycket effekt. Då Pvpj1110 skulle ha snarlik ammunition. Samt att soldaterna skulle sitta ovanpå. Indien ville ha med 105 kanon. Och kunna skjuta när den flöt. Som vi inte klara att uppgradera våra ca 220 st. Så de skrotades i förtid, dels för sina sprickor. Då vi byggde den 3 ton för lätt och blev för vek istället.

Likadant har det historisk varit med m/40K fortatt svag 37 mm kanon. När det fanns ny inhemsk 57 mm. M/42 som blev smal och anpassad för vägar. Den aktuella kanonens rör kapades för att inte sticka ut så långt. Som senare blev m/74 hög och smal. Då vi behövde strv med större eldkraft. Han som utveckla strv S var med i en del av dessa projekt.

Strv 2000 projektet har väl även visat att man svävade ut med fyra förslag. Följt av de modernare SEP. Som saknade utvecklings potential för dåtidens IFV. Nu kanske det blir intressantare med små och lätta fordon.

Så jag är ledsen men Sverige ska inte själva kosta på sig ett eget projekt med strv.

Så köp Leo2A8 nu. För sedan titta på vad som har utvecklats. När vi behöver byta ut strv122. Skyddet skötte vi ju bra på strv122

L7 blev tillgänglig med strv 101, att välja samma kanon eller en vidareutveckling som sköt samma ammunition måste ha varit ett lätt val. Andra förändringar skedde också, riktsystemet såg mycket annorlunda ut från början, en tredje besättningsman tillkom, 20mm vapenhuv utgick. Man tycks ha varit lite av en oportunist och gärna bytt spår när nån ny idé eller möjlighet dykt upp, se till exempel det ursprungliga Centurion-köpet. Man kan också fråga sig vilket stridsvärde vagnen ändå haft efter 1980 efter en tänkt ombeväpning. Skyddsnivån var då undermålig mot de (ryska) vagnar (med pilprojektil) en tyngre kanon varit avsedd att bekämpa. Dessutom pratade man redan om en ny stridsvagn.

En annan nackdel, utöver kostnaden, med en ombeväpning till 120mm hade varit den reducerade ammunitionsmängden man fått plats med. Och en fråga jag inte sett beröras nånstans är hur de brännbara hylsor ammunitionen använder skulle reagera på att skramla runt i ett magasinsystem som det i strv 103. Om vi förustätter ett Rh-120-derivat, en fortsättning på det brittiska spåret med något L11-baserat hade inte underlättat med sin delade ammunition.

Annars verkar lösningen ha presterat. Bortsett från att det var möjligt att göra misstag vid magasinspåfyllning tycks det varit ett pålitligt system, och snabbt, med elduthållighet.

För att sladda in på Topic igen, jag har ingen förstahandskälla på det men jag har snappat upp följande:

"This topic is very often misunderstood. German companies KMW and Rheinmetall (together with Leonardo from Italy, SAAB from Sweden and a Spanish partner - maybe GDELS?) have submitted a bid for a EDF program. The program is focused on developing concepts for new MBTs and options to upgrade existing ones. Total value of the allocated budget for this EDF program is only €20 million, so nowhere enough to even build a single prototype of a modern MBT."

Min fetning, källans understrykning.

Om det stämmer är ju siktet mycket lägre ställt än om det gällt ett nytt stridvagnsprojekt.

Frankrike har använt laddautomater länge, då deras Leclerc-vagn har en laddautomat och den har varit i tjänst i 30 år, så de har 30 års färsk erfarenhet av moderna laddautomater.

Sant. Jag vet inte hur jag lyckades förtränga det. Jag var nog för upptagen med medlemsländerna.

78 år gamla kärnladdningar slår ut nästnästa generations MBT. Det har aldrig funnits en ATGM som inte slår ut dåvarande MBT och de 30 år gamla robotar du nämner är fullt moderna. De senaste systemen slår dessutom genom taket. Om vi kräver 100% överlevnad mot ATGM kan vi lägga ner pansar.

Vad gäller att konstruktionerna är gamla beror det på att dimensionerande motståndare inte har något bättre. Få försvarsmakter har budget att utveckla för hot som inte finns. Varför byggdes aldrig de 800 F-22?

Problemet idag heter inte efterbliven prestanda utan brist på kvantitet. NATO och EU har inga som helst problem att hantera rysk materiel eller förband men vi saknar kvantitet.

Om jag minns rätt så kastades väl hylsan ut bakåt efter skjutning. Men det var några år sedan jag såg den på en demonstration då den var tämligen ny. Så jag kan ja blandat ihop det med något annat.

Med den teknikutvecklingstakt vi ser nu är det nog ganska svårt att sia om vad som är gångbart 60 år fram. Kanske har man en miljon drönare i 1cm storlek som slår ut en vagn. Eller en laserstråle från rymden ner i tornet. Men visst, man kan inte sitta paralyserad och undra utan måste ju göra någonting. Men det är nog bättre att tänka kortsiktigt och istället uppgradera oftare.

Grövre kaliber, automatladdning, separerad del för besättningen för ökad överlevnad, aktiva motmedel, aktivt cammo, integration med spaningsdrönare etc.
Det finns rätt mycket att utveckla.

Om stridsvagnen blir för dyr blir den lätt irrelevant.