Citat:
Förutom att det hör till allmänt hyfs att inte håna andra så finns det såklart en trovärdighetsfaktor inblandat också. Jag, och jag tror många med mig, tar inte någon seriöst om man granskar denna och mitt under granskningen kallar den för "guling" eller hånar det som sägs. De mest effektiva reportagen är de där de som granskas får uttrycka sig själva (ibland utan vetskap om att de granskas) så att man kan ta dem på orden och döma dem efter det.
Citat:
Tror inte jag direkt stödjer CP:s metod, men vad jag förstår sprids det hela mest inom extremhögern så det är väl inte direkt någon stor offentlig uthängning det resulterar i?
Jag menar, om man jämför med t.ex. Trolljägarna eller liknande när stora riksmedier fått vittring på något de ogillar av struntkaraktär?
Men rätt hade varit att gå klart kursen, eventuellt filma delar om det är tillåtet (*), gärna klara tentamen och därefter göra en dokumentär.
(*) det är ju vanligt att föreläsningar filmas av studenter, men det kanske inte är tillåtet att publicera? Vet ej själv. Offentliga föreläsningar är väl tillåtet men en kurs med antagning kanske inte räknas som offentlig?
Jag menar, om man jämför med t.ex. Trolljägarna eller liknande när stora riksmedier fått vittring på något de ogillar av struntkaraktär?
Men rätt hade varit att gå klart kursen, eventuellt filma delar om det är tillåtet (*), gärna klara tentamen och därefter göra en dokumentär.
(*) det är ju vanligt att föreläsningar filmas av studenter, men det kanske inte är tillåtet att publicera? Vet ej själv. Offentliga föreläsningar är väl tillåtet men en kurs med antagning kanske inte räknas som offentlig?
Precis så! Trolljägarna är ett annat exempel på dålig journalistik där man förföljer och attackerar de man granskar. Lämnar en dålig smak i munnen.
Som sagt; gå klart kursen, samla information, klara tentamen och sedan göra klart reportaget hade varit rätt väg att gå.
Man har f.ö. rätt att filma/spela in en föreläsning men bara för privat bruk (om man inte fått godkännande av föreläsaren).