Citat:
Nu försöker du föra över diskussionen till smittskyddsåtgärder istället. Som jag påpekat två gånger nu så har jag hela tiden pratat om tvångsåtgärder i allmänhet. Tvångåtgärder såsom lockdowns. Eller vilka tvångsåtgärder som helst.
Helt uppenbart att man skulle kunna rädda massvis med människor från hjärtinfarkt om man bara tvingade dom att äta exakt rätt saken, tvingade dom att träna, och tvingade dom att sluta röka. Miljontals liv skulle helt säkert kunna räddas över hela världen. Och om man på det här sättet tvingade folk som missköter sin hälsa att skärpa till sig, så skulle man även eliminera det dåliga exempel som dessa individer utgör för andra. Mao så skulle man få bukt med en väldigt destruktiv social smitta, och därmed stoppa ännu fler hjärtinfarkter.
Varför tycker du att det bara är värt att införa tvångsåtgärder, om man tror att liv är i fara pga en luftburen smitta?
Varför är andra liv mindre värda att rädda, menar du?
Citat:
Förstår vidare inte vad du hade så ont av under pandemin? Sverige hade ju knappt några tvingande åtgärder alls. De flesta levde som vanligt, fler jobbade hemma, man slapp besiktiga bilen på ett år. Jag handlade mycket på nätet och vistades mycket i skog och mark. Rena hälsokuren. Friluftslivet slog ju rekord.
Hade det inte varit för att människor dör hade jag nästan önskat mig en ny pandemi. Det var nästan lite mysigt.
Hade det inte varit för att människor dör hade jag nästan önskat mig en ny pandemi. Det var nästan lite mysigt.
När sa jag att jag haft ont av något? Man kan ju motsätta sig något av principiella skäl, även om man inte drabbats personligen. Eller är det konceptet helt främmande för dig?
Och jo, jag har förstått att du riktigt njöt av restriktionerna. Du skriver ofta om det. Det finns ju såklart vissa som helst vill slippa träffa arbetskamrater, eller folk i allmänhet.
Själv hade jag nog inte tyckt att det hade vart lika kul. Men jag har/hade ett yrke där man inte kan jobba hemifrån, så det blev ingen direkt skillnad för mig. Bortsett från lama uppmaningar om munblöja från arbetsgivaren, som få brydde sig om efter första veckorna. Och att resa utomlands kände jag inget behov av.
Mao så har inte jag heller direkt lidit av restriktionerna. Men världen består inte bara av dig och mig. Finns andra människor också, varav många faktiskt drabbades hårt. Jag känner några som tvingats lägga ner sina företag pga restriktionerna. Jag känner en person som absolut inte ville ta covid-sprutan, men tvingades eftersom han behövde resa utomlands för sitt jobbs räkning. Och jag känner flera som tog sprutan motvilligt, efter påtryckningar från sin sociala omgivning.
Restriktionerna var inte lika extrema i Sverige som i vissa andra länder. Det är sant. Men det var den gången. Vi vet inte hur det kommer bli nästa gång.
