Socialtjänsten tar barn från familjer

Förstår du hur kommunal verksamhet fungerar? Tjänstemännen följer direktiven som sätts av politiker och följs upp av chefer. Att placera ett barn är otroligt kostsamt och kräver otroligt mycket arbete från handläggarens sida. Det är inget som görs om det inte är absolut nödvändigt.



Ja, det finns subventioner att söka för kostnader för familjehemsplaceringar. Precis som det finns subventioner för all annan verksamhet som kommunen bedriver. Det är därtill en subvention som inte är garanterad och som kommuner söker om de redan har stora utgifter för posten.

Att de ansvariga handläggare i Älvsbyn faktiskt stängdes av och att barnen inte längre är omhändertagna är ju tvärtom ganska bra bevis på att systemet fungerar och att enskilda handläggare inte kan "kidnappa" barn.

Ja men då förstår du hur många fler barn som är omhändertagna på fel grunder?

För vem är det som betalar ? Skattebetalarna ?
Det är direktiv men vad tror du händer mellan alla mellanhänder.
Vad är det för typer som sitter på dessa ställen. Varför kan du inte tänka lite kritiskt ?
Det är många barn och föräldrar som splittras vilket förstör människors liv!

Varför skulle en familj tjäna pengar på att ta hand om barn? Skall det gå att tjäna pengar ? Är man lämpliga föräldrar om man måste tjäna pengar på att ta hand om barn ?

Nu finns det ju faktiska brottsmålsförhandlingar där socialstyrelsens tillsynsmän har vittnat om hur horribla förhållanden det är i socialtjänstens placeringsfamiljer. Vi har under ed tjänstemän som öppet vittnar om hur socialsekreterare grovt åtsidosatt sina åtaganden, hur bolag som Attendo missköter fosterhemsplacerade barn utan kontroll av socialsekreterare osv. Inga av dessa handläggare stängdes av, tvärt om! De fick fortsätta att placera barn hos Attendo. Sedan rekommenderades grannkommuner att placera sina barn hos samma fosterfamiljer som socialstyrelsen redan hade gett vite kring, familjer som dessutom dödar barn (därav rättegången).

Nej. Hur många?


Barnens liv räddas. Föräldrarna har inte rätt att förstöra sina barns liv. Att vara förälder är ett ansvar, inte en förmån. Alla föräldrar har oändligt många chanser att förhindra att ens barn blir omhändertaget innan det sker. De som inte lyckas är nästan alltid psykiskt sjuka, missbrukare eller personer med allvarlig social problematik. Tyvärr.


Därför att det är ett otroligt stor ansvar och en otroligt stor arbetsbörda att ta sig an ett barn. Du behöver medverka i handledning med familjehemssekreterare, ta barnen till olika sjukvårdsinstanser, medverka vid möten med skola, köra barnet till umgänge osv. De flesta som är familjehem går ned i arbetstid under lång tid efter placeringen. Vidare är arvodet inte pensionsgrundande, vilket redan i sig är en uppoffring.

Du är för emotionellt engagerad i frågan för att vara objektiv.

Hur vet du det ?
Det finns barn som räddas med det finns också de som far illa i socialtjänstens händer och det finns också föräldrar som blir fråntagna barn på falska grunder.
Det går inte att stå på sig när man handskas med socialtjänst och denna typ av myndigheter.

Att ta hand om barn oavsett familjehemsplacering är samma jobb oavsett.
Varför gör du skillnad på ansvar gällande barn ?

Objektiv är när man när man ser helheten och inte bara det staten har förmedlat till dig?
Utan kritiskt tänkande fortsätter bara denna destruktiva hantering av barn.

När man talar om TROLLEN så kommer de, MPF-trollen, som har i uppgift att trolla bort "rysk desinformation", det vill säga försöka förhindra relevant samhällskritik.

Inget system är perfekt. Oavsett är detta något som alltid går att förbättra - såklart. Samtidigt är det föräldrarna du bör vara arga på, då det är dessa som har allvarligt brustit i sin föräldraförmåga eller kapacitet till att ge sina barn omsorg och tvingat myndigheterna att omhänderta barnen. Omhändertaganden görs aldrig någon annan gång än som sista utväg. Alla föräldrar har innan omhändertagandet chansen att, antingen på egen hand eller med hjälp, åtgärda bristerna som har identifierats.

En felaktig bedömning eller ett felaktigt bedrivet LVU-mål är en statistisk oundviklighet, det bevisar inte ett system som är fel i grunden.

Därför att det är ett beprövat sätt att tillförsäkra att barnen får en god levnadsstandard. Utan arvodering kommer du inte kunna hitta tillräckligt med familjehem som har den finansiella möjligheten och samtidigt har viljan att utföra uppdraget. Den största majoriteten av familjehem är inte höginkomsttagare utan vanliga medelsvensson.

Du är inte objektiv. Du är emotionellt involverad i frågan i den grad att du inte kan åsidosätta dina känslor för att se uppenbar sanning. Alla vanliga människor i Sverige delar min inställning, du tillhör en liten minoritet av samhällsskeptiska extremister.

Det är tur att samtliga partier i landet vill stärka Socialtjänstens befogenheter och mandat och skydda barnen. Det finns inte längre någon seriös del av samhället som lyssnar på de åsikter du framför. Tröskeln för att rädda och hjälpa barn kommer att höjas, inte sänkas.

Konspiratoriskt värre. Histrioniskt skrik om kidnappning och barnhandel är knappast "relevant samhällskritik".

Det du läst i böckerna och verkligheten hänger inte ihop.

Socialtjänsten har inte haft kompetens nog att se över tex missbrukare tex lilla hjärtat eller Tintin.
Hur kan socialtjänsten inte kräva uppföljning drogfrihet tester innan lilla hjärtat skall återförenas

Om mamman för Tintin är orolig för pojkens liv att pappan är farlig varför låter inte socialtjänsten en person följa med för att följa upp.

Sådana här fall behöver socialtjänsten följa noga, det betyder inte att det alltid går samma väg.
Det finns också fall där barn och föräldrar splittras för att föräldrar är fattiga eller har olika kultur eller där föräldrar lever olikt hur staten preferenser ser ut. Det är inte okej att barn tas från föräldrar.
Dessa föräldrar skall få de verktyg de behöver för att kunna vara föräldrar till sina barn.

Dessa ärenden behöver hanteras olika och samma grunder bör inte gälla för en missbrukare som för en förälder med annat levnadssätt.

Lilla hjärtat och Tintin hade behövt någon som övervakade besök och såg till att drogfrihet och psykos var uteslutet .
Det är socialtjänsten som har brustit i omdöme. Socialtjänsten har inte gett rätt verktyg för vilken insats de skulle ha.

Dessa typer av misslyckande ger ännu mer grund för de att kunna ta fler barn.

Det är ingen desinformation, det är tragedi hur barn och ungdomar far illa inom Sveriges insatser.

Fast i fallet Tintin så var det ju så att Tingsrätten tilldömt pappan rätt till umgänge så det handlar ju mer om lagstiftningen där. Samma sak med lilla hjärtat. Så att bara skylla på socialtjänsten är inte helt korrekt.

Men sluta. Det finns hur många exempel som helst på där socialtjänster har jagat helt vanliga, normala familjer, tvingat dem att åka till utredningshem och familjebehandlingshem och bo där tillsammans med andra föräldrar som är narkomaner, kriminella och/eller psykiskt sjuka (folk som har begått allvariga våldsbrott, som inte kan kontrollera sin aggressivitet o.s.v.), och levt i ständig skräck för dessa, under hot om att barnen ska LVU:as annars. Socialsekreterarna är likgiltiga för hur barn och föräldrar mår på dessa hem, eller om de ens är trygga och säkra där.

...samtidigt som det trillar in anmälningar om väldigt allvarliga missförhållanden i andra familjer, som bara resulterar i en snabb bedömning - och så läggs ärendet ned. Jag VET att det är så.

...och angående familjehemmen och HVB-hemmen för barn och unga, så är det samma där som med utrednings- och familjebehandlingshemmen: ingen gör någon bedömning av om barnen/ungdomarna passar ihop. Snälla, hjälplösa, nördiga barn och ungdomar föses ihop med kriminella barn och ungdomar som har omhändertagits på grund av sitt eget beteende. Socialsekreterarna brukar vara helt oförmögna att förstå hur hemskt det blir för de snälla/nördiga barnen/ungdomarna, som inte alls kan hävda sig mot de aggressiva och våldsamma ungdomarna. Om någon försöker ta upp det med dem, så svarar de bara "personalen ska kunna skydda dem från det". Men det är ju ett ögonblicks verk att slå ut tänderna på någon. Och då säger alla de ansvariga typ att "vi såg det inte komma" fast det var uppenbart för en vanlig människa utan särskilt beteendevetenskaplig utbildning, att denna ungdom var livsfarlig.

Jag blir så förtvivlad när jag tänker på alla barn, unga och föräldrar som lider i enfaldiga men självgoda socialsekreterares klor...

Det stämmer att det största felet i Lilla Hjärtat-fallet begicks av Kammarrätten, och att det i synnerhet var flickans eget ombud som dömde henne till döden. MEN socialtjänsten fick också svidande kritik av IVO. De verkar ha trott, att bara för att domen fallit i Kammarrätten så var alla möjligheter att rädda Esmeralda uttömda. Fostermamman berättar om det i sin bok. Det spelade ingen roll hur många nya uppgifter som kom fram - om de biologiska föräldrarna, om att vittnena som lovordade föräldrarna hade tagit tillbaka sina uppgifter, om hur dåligt Esmeralda mådde när hon måste träffa de biologiska föräldrarna. Socialsekreterarna svarade bara "vi har en dom att förhålla oss till". De hade mycket väl kunnat inleda en ny utredning när den första nya anmälningen trillade in, och sätta flyttnigsförbud på flickan under tiden, men det verkar som att de blev handlingsförlamade när domen föll?

...och även socialsekreterarna som skulle kolla upp Esmeralda medan de ordinarie socialsekreterarna hade sin mycket långa julledighet (då ingen var i tjänst på socialkontoret för att kontrollera de andras postfack eller lyssna av deras telefonsvarare för att se om anmälningar trillat in i något av deras pågående ärenden, vilket är märkligt i sig när det kan handla om liv och död), verkar ju ha varit helt borta. Eller kanske för rädda för de biologiska föräldrarna för att göra något. Jag hörde rättegången, och de verkade tycka att eftersom de hade fått komma in i lägenheten vid ett tillfälle (men inte första gången de var där), och flickan var vid liv "där och då" - så hade de fullgjort sitt uppdrag..?

...och som sagt, samtidigt som socialens personal klantar sig så här monumentalt i verklligt allvarliga fall, så kan de ägna åratal åt att förfölja vanliga normalfamiljer för bagateller.

Förvaltningsrätten: Soc står för bevisningen
IVO: Tar inte upp enskilda fall

Det har varit illa på soc länge, problemet ligger ju just i den enskilde mot en myndighet. Och en handläggare kan enkelt gömma sig bakom hela myndigheten.

Pappor plockades bort på de mest fula sätt i betydligt större omfattning (du vet väl att Da Costa fallet har sitt ursprung i en vårdnadstvist?). Vi har en historia där man tog barnen för att de var fattiga och sålde dem på auktion. Kolla bara in människohandel som adoptions industrin stod för.

Det är en rättsröta utan dess like. Men det är ju inte bara soc, det är myndigheter mot individen. Och som vi ser här så är det många som springer ut till myndigheternas försvar.

Och det är ännu mer problem med att myndigheter inte agerar när de faktiskt borde agera. Soc har ju vid upprepade tillfällen skitit i att omhänderta barn som verkligen skulle behöva ha omhändertagits. Så varför inte det omvända?

Om det nu beror på inkompetens, sadism, maktmissbruk, maktfullkomlighet, lathet etc det är en bra fråga. Men en sak är säker, det får inte ifrågasättas.

Och på soc sitter detta i väggarna.

Men visst är det komplicerat, vem ska man lyssna på i det enskilda fallet? En psykotisk förälder eller en maktfullkomlig myndighetsutövare (psykopatisk sadist) som skyddas av sina chefer som inte vill få något sådant på citt cv?