Citat:
Säg mig... Hur många barn har den kommunala socialtjänsten räddat?
Hur många barn går ut ur socialtjänstens försorg hela och rena utan mentala och fydiska men?
Svenska socialnämnder har mördat barn i sekler och det är inte ens dolt. För inte så länge sedan hade vi ett nytt dödsfall i socialtjänstens försorg, där en 14-åring dog. Före det hade vi ett medialt fall och en rättegång där självaste Scialstyrelsen satt och vittnade om hur illa den kommnala socialnämnden/tjänsten hade skött flera placeringar i samma fosterhem. Placeringar som också resulterade i att ett barn dog i botlig sjukdom. En sjukdom som inte var livshotande om man gick till läkaren rutinmässigt (inga läkarbesök var dokumenterade i detta fall när socialtjänsten hade ansvaret för barnet.)
Ett annat fall som är medialt uppmärksammat är fallet om en oroad mamma och hennes tonåring som inkommer vårdcentralen för att tonåringen har haft flera episoder av kraftiga kramper (medfödda fel är kända). Socialtjänsten i den kommunen omhändertog barnet efter att mamman hade sökt vård 2 gånger för samma sak. Socialhandläggaren skylde på att barnet mådde dåligt av att vara hos sin moder som uppenbart har hittat på att barnet har kramper. Det står i socialjournalen att barnets dåliga mående enbart har med mammans beteende att göra. En överläkare på ett annat sjukhus i ett annat län hade följt pojkens utveckling då pojken hade ett medfött fel. När pojjken inte hade gått på några rutinkontroller på åratal hörde överläkaren av sig och fick sedan redan på att pojjken var placerad. Det står i socialjournalerna att handläggaren inte trodde på överläkaren. Pojken dog sedan, ensam på sitt rum i fosterhemmet, utnyttjad och misshandlad, i status epileptikus. Varken socialtjänsten eller fosterhemmet trodde att pojken hade Epilepsi, för det var mamman som gjorde honom sjuk.
Vi kan fortsätta med dessa historier, för det finns ett par hundra liknande fall.