Citat:
Ursprungligen postat av
GIFlintharta
Det stämmer. Jag läste själv vid den tiden bland annat Börje Lindströms, Lars Wilderängs/Cornucopias och Flute-tankars varningar samt kollade prisutvecklingen på Herengracht, penningmängdens tillväxt, bostadsprisernas utveckling jämfört med reallönerna, demografin (få 30-talister, många 40-talister, många födda runt 1990 och få födda runt millenieskiftet) och läste på om 90-talskrisen (var själv en snorunge då). Och drog förstås samma slutsatser som du gjorde när du startade tråden 2010.
Men som du säkert själv märkt har det varit stört omöjligt att - med några få undantag - få släkt och vänner att dra samma slutsatser. Den fortsatta och accelererade prisuppgången har också gjort att de som tidigt var ute och varnade för vad som komma skulle har tappat i trovärdighet.
Det är inte många av dem som inte har egna minnen av 90-talskrisen som har insett vilka risker det inneburit att dra på sig skulder om mer än 3-4 miljoner. De som bor i de delar av landet där prisutvecklingen varit mer sansad har förstås skakat på huvudet åt storstadsbor som betalat 5-10 mijoner för bostadsrätter, men det beror inte på att de är så mycket klokare utan på att människor i allmänhet anpassar sig efter vad folk i ens närhet anser.
Men om ni lyssnar och läser om "evighetsgäldenärerna", alltså de som fortfarande har skulder hos kronofogden från 90-talet, och har någon medkänsla i kroppen för vad det inneburit för dem och deras barn, så inser ni nog att någon form av skuldlättnad för de som gjort bort sig allra mest den här vändan, är det rätta.
Vi talar om människor som så gott som samtliga antingen har egna minnen, eller har föräldrar och/eller mor-och farföräldrar som kunnat berätta om finanskriser, bostadskrascher och räntenivåer. Väldigt många av dessa har dessutom föräldrar och/eller mor- och farföräldrar som skakat på huvudet åt att "Nya generationen måste ha allting klart från början, när vi köpte bostad så renoverade vi ett rum i taget för att vi inte hade råd att renovera allt från början och att köpa helt nybyggt hade vi heller inte råd med. Sedan amorterade vi också, inom 30 år skulle bostaden vara betald. Den nya generationen belånar husets värdeökning för att konsumera, det hade vi aldrig gjort".
Jag bryr mig inte ett dugg om alla dessa människor som trots lättillgänglig information fullständigt struntat i att det finns en uppenbar och överhängande risk för att räntan kommer gå upp, att amorteringskrav kan införas och skärpas, att världsekonomin kan påverka Sverige så pass att det drabbar deras ekonomiska situation. De har köpt alldeles för dyrt, de har begärt amorteringsfritt eller lagt sig på minsta möjliga amortering. Istället för att lägga så mycket de kan på att amortera under lågränteåren så har de konsumerat och belånat bostädernas värdeökning.
De får söka skuldsanering och då får Kronofogden avgöra. Kronofogden kommer göra bedömningar utifrån regeringens direktiv och regeringen kommer lägga ribban utifrån vad som kan anses gynna den svenska ekonomin mest.
Svenskar SKA ta ansvar för sina beslut, oavsett vad det gäller. Det är den absolut bästa och mest effektiva lärdom de kan få och som deras barn kommer ta med sig. För deras barns skull ska det svida, så ungarna inte blir lika korkade som sina föräldrar.
Citat:
Jag förstår att ni/vi som bott i hyresrätt och blivit hånade, fått betala extra för detta under nollränteperioden jämfört med att äga och som gått miste om pappersvinsterna på stigande bostadspriser nu vill ha revansch och tycker att de som skuldsatt sig för mycket ska få lida. Det är mänskligt att känna så.
Jag har både byggt, köpt och sålt hus, samt köpt och sålt brf sedan trådstart 2010. Det innebär inte att jag slutat se och förstå, snarare har jag aktivt kunnat följa den tragikomiska utvecklingen på nära håll. Under 20 år har jag parallellt haft en helt fantastisk svinbillig lägenhet tillhörande allmännyttan. Den släpper jag inte förrän ägaren får för sig att göra en standarhöjande renovering som innebär 150% hyreshöjning, annars blir det kanske mitt pensionärsboende.