Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Haha inte i närheten, jag hänvisade till exemplet och uppskattade.

Det du säger med väldigt många ord är att de som INTE överbelånat sig, skall belastas med hög inflation och recession, vilket i sin tur innefattar en uppenbar risk att landet kan hamna i stagflation som är den enda ekonomiska tillståndet som ekonomerna inte har en aning om hur man skall lösa.
Låt mig ge en jämförelse vi står inför ett stup. Det finns två broar över stupet. Den till höger, kallad "Hög ränta" och den till vänster, kallad "Låg ränta".
Ditt förslag är således att välja vägen mellan dessa broar, dvs likt lämlar vandra rätt ut över stupet…

Det scenario som du försöker rita upp är en fullständig omöjlighet annat än att Sverige lyckas exportera samtliga socialister och migranter samtidigt som man lyckats utveckla ny framgångsrik teknologi

Hear, hear!Det är närmast obegripligt att dessa överbelånade kräver att vi skall hjälpa till att betala deras dåliga affärer…Det är knappast som så att de skulle ge alla andra en slant om det blev en lyckad affär. (aka socialism)

Personen i fråga begriper inte vilken incitament-struktur som dennes förslag skulle resultera i…

Det stämmer. Jag läste själv vid den tiden bland annat Börje Lindströms, Lars Wilderängs/Cornucopias och Flute-tankars varningar samt kollade prisutvecklingen på Herengracht, penningmängdens tillväxt, bostadsprisernas utveckling jämfört med reallönerna, demografin (få 30-talister, många 40-talister, många födda runt 1990 och få födda runt millenieskiftet) och läste på om 90-talskrisen (var själv en snorunge då). Och drog förstås samma slutsatser som du gjorde när du startade tråden 2010.

Men som du säkert själv märkt har det varit stört omöjligt att - med några få undantag - få släkt och vänner att dra samma slutsatser. Den fortsatta och accelererade prisuppgången har också gjort att de som tidigt var ute och varnade för vad som komma skulle har tappat i trovärdighet.

Det är inte många av dem som inte har egna minnen av 90-talskrisen som har insett vilka risker det inneburit att dra på sig skulder om mer än 3-4 miljoner. De som bor i de delar av landet där prisutvecklingen varit mer sansad har förstås skakat på huvudet åt storstadsbor som betalat 5-10 mijoner för bostadsrätter, men det beror inte på att de är så mycket klokare utan på att människor i allmänhet anpassar sig efter vad folk i ens närhet anser.

Jag förstår att ni/vi som bott i hyresrätt och blivit hånade, fått betala extra för detta under nollränteperioden jämfört med att äga och som gått miste om pappersvinsterna på stigande bostadspriser nu vill ha revansch och tycker att de som skuldsatt sig för mycket ska få lida. Det är mänskligt att känna så.

Men om ni lyssnar och läser om "evighetsgäldenärerna", alltså de som fortfarande har skulder hos kronofogden från 90-talet, och har någon medkänsla i kroppen för vad det inneburit för dem och deras barn, så inser ni nog att någon form av skuldlättnad för de som gjort bort sig allra mest den här vändan, är det rätta.

De behöver betala 30% skatt på sparräntan också.

Ja sämre samlad köpkraft. Men det intressanta är ju andelen som väljer att köpa vid marknadshyror jämfört med andelen som väljer att istället hyra. De grupperna kan ju lika gärna vara lika stora och ha samma köpkraft.

Men det roliga är samtidigt att många av er i den här tråden riktar erat hat mot ”bolånetorskarna”, som om det vore alla 70-talister och bakåt som knappt har några lån alls.

Det är snarare 90-talister och framåt med nystartade familjer som är skuldsatta på riktigt och bara ville ha ett hus. De allra flesta bostadsägare har en mycket trevlig balansräkning bara för att de köpte för 20+ år sedan.

Man kan om något rikta kritik och ilska mot folk som knappt är belånade men råkade födas i rätt tillfälle. Eller så struntar man i att rikta någon ilska mot enskilda hushåll alls och gör det mot socialism och planekonomi istället.

ja fy fan för hur det har blivit man tycker synd om de som har köpt hus /lägenheter de senaste 10 åren

jag bytte upp mig från en 1:a 41 kvm 4150 kr /mån i dec till en 2:a 64 kvm 5316 kr/mån nu, hade lite ångest över att det blev dyrare men inga blattar i huset mitt i stan i Norrland ock väldigt lugnt hiss ock fantastisk utsikt
hade lite funderingar innan bytet att köpa en borätt men som tur blev det inte det

Vi talar om människor som så gott som samtliga antingen har egna minnen, eller har föräldrar och/eller mor-och farföräldrar som kunnat berätta om finanskriser, bostadskrascher och räntenivåer. Väldigt många av dessa har dessutom föräldrar och/eller mor- och farföräldrar som skakat på huvudet åt att "Nya generationen måste ha allting klart från början, när vi köpte bostad så renoverade vi ett rum i taget för att vi inte hade råd att renovera allt från början och att köpa helt nybyggt hade vi heller inte råd med. Sedan amorterade vi också, inom 30 år skulle bostaden vara betald. Den nya generationen belånar husets värdeökning för att konsumera, det hade vi aldrig gjort".

Jag bryr mig inte ett dugg om alla dessa människor som trots lättillgänglig information fullständigt struntat i att det finns en uppenbar och överhängande risk för att räntan kommer gå upp, att amorteringskrav kan införas och skärpas, att världsekonomin kan påverka Sverige så pass att det drabbar deras ekonomiska situation. De har köpt alldeles för dyrt, de har begärt amorteringsfritt eller lagt sig på minsta möjliga amortering. Istället för att lägga så mycket de kan på att amortera under lågränteåren så har de konsumerat och belånat bostädernas värdeökning.

De får söka skuldsanering och då får Kronofogden avgöra. Kronofogden kommer göra bedömningar utifrån regeringens direktiv och regeringen kommer lägga ribban utifrån vad som kan anses gynna den svenska ekonomin mest.

Svenskar SKA ta ansvar för sina beslut, oavsett vad det gäller. Det är den absolut bästa och mest effektiva lärdom de kan få och som deras barn kommer ta med sig. För deras barns skull ska det svida, så ungarna inte blir lika korkade som sina föräldrar.



Jag har både byggt, köpt och sålt hus, samt köpt och sålt brf sedan trådstart 2010. Det innebär inte att jag slutat se och förstå, snarare har jag aktivt kunnat följa den tragikomiska utvecklingen på nära håll. Under 20 år har jag parallellt haft en helt fantastisk svinbillig lägenhet tillhörande allmännyttan. Den släpper jag inte förrän ägaren får för sig att göra en standarhöjande renovering som innebär 150% hyreshöjning, annars blir det kanske mitt pensionärsboende.

- och nu finns det x antal personer i tråden som irriterar sig som fan över att du har så billig hyra. 10 000 kr/månad är rimligt för en central 2a med fantastisk utsikt. Om du hade skrivit att du bott i Stockholm hade de krävt att få hyran höjd till 20 000 kr.

De kräver inte, utan det är jag som tycker att alla vi som har vårt på det torra bör hjälpa dem som sitter riktigt illa till på grund av korkade beslut, men framför allt ett galet system och en galen tidsanda som lett till att folk tagit galna beslut.

Fortsatt hög inflation och låg styrränta (i förhållande till inflationen = negativ realränta) kommer på sikt att omfördela välstånd från oss obelånade/lågbelånade till dem med stora lån. Men de som tvingas sälja till ett pris som understiger lånen eller som tillhör en bostadsrättsförening som går i konkurs, kommer inte att hjälpas av detta eftersom räntan på den kvarvarande skulden (som blir blancolån) kommer att vara högre än inflationen. Så inflationen kommer att på sikt hjälpa dem som belånat sig högt, men som klarar sina betalningar utan att sälja och som inte råkar bo i en förening som går i konkurs, men inte dem som råkat ännu mer illa ut.

Efter 90-talskrisen handlade detta om tiotusentals människor, men den här gången lär det bli hundratusentals. De flesta yngre än 40 år. Det skulle bli en katastrof för samhället och enskilda tragedier. Jag tycker att det måste undvikas, även om jag förstår argument baserade på moral hazard. Men jag tycks vara ganska ensam i den här tråden om att tycka så.