Avslöjar boken Johannesskedet frimureriet?!

”Nekrofilsekt” du ser ut att må bra ser jag 🙁

Vad och vilka är vi ”rädda” för?
Man kan säga rätt mycket om mig men att kalla mig ”rädd” blir den första gången under mitt långa liv som någon kallat mig ”rädd” alltid fått höra precis tvärtom, att jag är för orädd i allt från investeringar till konfrontationer, är det kanske så att du projicerar, att du själv i själva verket är en mycket rädd och osäker person, att i din olycka ”ge dig på” folk du inte känner anonymt för att för en kort stund må lite bättre?

Men snälla herr nekrofilmurare - det var ändå du som psykoanalyserade min barndom nyss...

Ja alltså jag går på ditt sätt att resonera och folk som jag känner till som varit med i Frimurarna. Det är inga intellektuella personer direkt. Men jag är inte kommunist och anser att småborgaren utgör samhällets ryggrad och att denne INTE behöver vara intellektuell för att fullfölja sin roll i samhället.

På 1800-talet hade dessa ordnar högprofilerade medlemmar som ministrar i regeringen, framstående hovmän etc. På det lokala planet var det nästan obligatoriskt medlemskap för lokalsamhällets höjdare som exvis domare, poliskomissarie, byrådrektörer etc. Men samhällets har förändrats sedan dess och en kommissarie idag motsvarar inte en kommissarie då. Samhället bestod av mycket färre tjänstemän som därmed hade ett mycket stort samhällsinflytande.

Idag är dessa ordrar uppfyllda med vanligt folk - som exempelvis rörmokare som lajvar att de är ämbetsmän på 1800-talet och känner sig betydelsefulla pga det. Det är helt ok för min del - men man ska inte kalla det för någon form av intellektuell verksamhet att forska i och utföra ritualer. Det är sektens och religionens område.

Du glömde lägga upp vilka som enligt dig är ”byfånar” i frimurarorden, så fram med vilka du menar är ”byfånar” enligt dig!

Vilka ”känner du till”?
Jag däremot som känner massvis av frimurare känner massor som är ”intellektuella” , som har hög utbildning, som har arbeten med ansvar osv, skall bli intressant att höra vilka det är du menar som inte är ”intellektuella”!

Haha alla vet vem byfånen är - utom byfånen själv...

Sedan vinnlägger jag mig om att ha ett "målande och pregnant språkbruk", gärna med drastiska bilder i den store de Maistres efterföljd. Men du verkar tolka det hela mycket bokstavligt herr nekrofil kistrunkare extra ordinaire...

Med "byfåne" avsågs alltså sociala avvikare i förhållande till normalsamhället. Frimurarorden där jag växte upp hade sin beskärda del av sådana, ja, det har jag sett på bild. Till skillnad från 1800-talet när det var samhällets toppskikt som utgjorde medlemsbasen.

"Intellektuella" eller att ha "hög utbildning" är inte detsamma som att ha en "intellektuell personlighet". Och att ha en viktig yrkesroll med stort ansvar tenderar att utveckla dig till raka motsatsen till en intellektuell, eftersom du hela tiden måste lägga ned stor energi på rent praktiska göromål vilket det innebär att leda och managera underordnade. Detsamma gäller för individer som fokuserar sin kapacitet på handel och köpenskap. Just därför är inte framgång i yrkeslivet eller hög lön nödvändigtvis en god indikator på intellektuell förmåga.

Att leda underlydande i en organisation är fint i sig - och kan absolut vara krävande. På samma sätt som det är möjligen är krävande att studera frimurarordens ritualer. Även om båda dessa sysselsättningar kräver en viss INTELLIGENS och kanske övar MINNESFÖRMÅGAN. Min poäng är att inget av detta utvecklar din förmåga till intellektuell verksamhet i en snävare mening - med vilket vi vanligen avser att reflektera över, analysera och förstå frågeställningar som i bred bemärkelse berör kultur, språk, historia och vetenskap.

Tack för ordet, pellejöns!

Du missar det helt centrala inom frimureriet, nämligen ritualerna. De är fyllda av symboler. En bild kräver inte nödvändigtvis en tolkning, medan en symbol ofta kräver det. Utöver att man ex. i grad I ex. under särskilda seminarier eller instruktionsloger eller brödramåltider kan förklara, diskutera, vrida och vända på symboliken i olika objekt, olika moment, så kan man dessutom för varje högre grad se tillbaka på symbolerna i de lägre graderna man varit del av med nya glasögon och göra nya tolkningar av symbolerna.

Lite förenklat, den som står utanför frimureriet ser en tvådimensionell bild av frimureriet, att bara läsa ritualtext leder ingenstans. Vi som är medlemmar uppfattar en tredje dimension, djupet i frimureriet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Symbol Det fordrar - och odlar - intellekt och nyfikenhet.

Jag vet vad en byfåne är, men du hävdade att frimurare är byfånar så därför vill jag ha några exempel på byfånar som är medlemmar i SFMO, eller i värsta fall i någon annan frimurarloge, fanns iofs ett par udda figurer i vårt brödraskap som Mozart, Churchill, Voltaire, Wilde, Twain, även de 14 amerikanska presidenter som var bröder var nog lite udda men ”byfånar” är det nog bara du som tycker.

Så kom igen nu, vilka är byfånar enligt dig, och vad gör du själv, jobbar med, utbildad till som har en så grandios självbild så du menar att tusentals svenska frimurare är byfånar?

Visst jag kan hålla med om och respektera ditt resonemang här!

Problemet är bara det att väldigt många frimurare, särskilt i de lägre graderna inte har någon som helst förmåga eller intresse av att diskutera eller vrida och vända på symboler. Utan det är individer som lär sig genom att IMITERA folk som de upplever som auktoriteter. Och jag antar att det finns ett intresse av att även låta dessa "tusenbröder" avancera åtminstone till en viss nivå - så då måste man givetvis förenkla traderingen och innebörden av symbolernas betydelse.

Som jag påpekade var det samhällets elit som var medlemmar i frimurarlogerna - åtminstone fram till andra världskriget, men särskilt under 1800-talet och tidigare.

Var kan jag läsa om detta fenomen?