Citat:
Ursprungligen postat av
MoaMaria
Den här intervjun i Femina för några år sedan tycker jag ger en viss förståelse för hennes val av livsstil idag.
https://www.femina.se/intervju/linda-skugge-jag-har-alltid-bara-forsokt-vara-rolig/2586381
Det är ju faktiskt ganska talande för det som många män upptäcker med stigande livserfarenhet, att till synes "arga" feminister i västvärlden som nedsättande talar om "samhället könstrukturer" och "medelålders vita män" som "gubbslem", när det kommer till kritan föredrar aktivt dominanta män som till skillnad från inställsamt kuvade män skrattar åt "samtyckeskontrakt".
(De feminister som i andra länder försöker motarbeta tvångsgifte, för lika behandling under lagen etc brukar inte uppvisa samma beteende).
Jag avundas verkligen inte de som växer upp som män idag; tidigare var könsrollerna så skeva att kvinnor inte fick aktivt kommunicera sexuell önskan, utan var tvungen att göra detta med "signaler" som "nej som inte betyder nej" och klädsel m.m. där män förväntades ta initiativet och vara den aktiva. (Som diverse stollar och svin med taskig kvinnosyn sedan kunde rättfärdiga övergrepp för sig själv och samhället med att "ett nej ju betydde ja" och "kvinnan bad om det så som hon var klädd").
Dessa tider vill jag verkligen inte se komma tillbaka, men dagens signaler där män förväntas ursäkta sig för att de är män, där en ovälkommen komplimang eller blick tolkas som sexuellt övergrepp, och en kuvad otroligt respektfull attityd kanske gör sådana män till "allierade i kampen" men absolut inga som får ligga. Det kan vara nog så förvirrande, tidigare var det väl också så att beskedliga respektfulla mjukisar uppfattade som att "kvinnor ligger med svin", men då pumpade åtminstone inte samhället ut att det är så de förväntas vara.
Jag tror väl att den ambivalens som LS beskriver faktiskt är rätt talande, och pluspoäng är att hon åtminstone verkar något medveten om det.