Luna kan inte prata, röra sig eller äta själv efter överfallet

Det är värre än så, även brottsoffren fortsätter oftast att försvara vansinnet.
Sverige är dödsdömt.

Okej, låt mig då vilt spekulera lite... OT, jag vet, men ändå. Om din syster, mamma eller fru blev våldtagen med bestående men, och "rättssamhället" frikänner gärningsmannen/-männen, trots att tydliga bevis finnes (sådant har hänt), är du bara nöjd med att "rättssamhället" har sagt sitt och går vidare med livet då? Skulle du inte lyfta ett finger för att hämnas?

Allmänt!

Hur jag hade agerat känslomässigt har ingen bäring på huruvida jag hade velat rösta för att ''Djungels Lag'' ska få råda i Sverige eller inte. Det är inte hållbart att ha ett samhälle där det är tillåtet att ta saker/lagen i egna händer, det var det jag menade, inget annat. Det har ingen bäring på vad jag själv hade gjort i en viss situation.

Jag kan även känna empati för många invandrare som kommer till Sverige, men samtidigt förstår jag på ett rationellt plan att det inte är hållbart att acceptera varenda invandrare som vill komma till Sverige.

Är man en idiot så tänker man bara på sitt eget bästa i alla situationer när man bör tänka på kollektivets bästa - samhällets.

Capryllic känner inte heller offret i fråga så din fråga till mig är inte riktigt samma sak som det inlägg jag replikerade på.

Det handlar inte om att Luna och hennes familj åker på semester för nöjes skull. Det handlar om rehabilitering för Luna.
Tycker du det är skälig levnadsnivå för henne att hindras att utvecklas och ev bli bättre?
Man kan läsa att hon ibland blir ledsen och skriker mycket. Vem vet hur hennes hjärna hanterar detta trauma hon utsattes för.
Ju mer aktivitet hon får,att resa och träffa släktingar, ju mindre ångest kan jag tänka mig.


Han sitter inte i fängelse.

De skulle väl åka och hälsa på släkten? Inte till någon rehabiliteringsanläggning. När det gäller rehabiliteringsanläggningar, råkar jag veta att det finns många stiftelser och fonder man kan söka medel ifrån. Och att barn och unga prioriteras framför äldre sökande.
Det är inte JAG som sätter gränserna för vad som är skälig levnadsnivå. Jag skulle gärna ha sett att den gränsen hade varit mycket högre, och det hade varit möjligt också om vi inte hade tagit emot en miljon parasiter från Afrika och Mellanöstern. Det har jag sagt hela tiden.

MEN "skälig levnadsnivå"-gränsen, sådan den är, måste förstås vara samma för alla. Det går ju inte om vissa funktionshindrade får ta med sig assistenterna på semestern (och samhället betalar lön + OB + omkostnader + traktamente för dem - räknar man med allt så blir det VÄLDIGT dyrt), medan andra funktionshindrade inte får det. Eller om "skälig levnadsnivå" på vissa ställen i välfärden innebär semesterresor, men inte på andra (t.ex. äldreboenden, boenden för begåvningshandikappade personer, personer som bor på akutboenden och kvinnojourer, ungdomar och familjer på HVB-hem, personer som uppbär försörjningsstöd o.s.v. - för att inte tala om alla lågavlönade som aldrig kan resa någonstans). Om vi inte hade tagit emot en miljon bidragsparasiter, så skulle även dessa grupper kunna få - låt oss säga antingen en resa till Medelhavet eller (valfritt) en skidresa till Åre vartannat år. Men nu går ju inte det, och skyll inte på mig som röstat på Sd i fyra riksdagsval!

För övrigt brukar sådana barn må bäst av invanda rutiner och struktur. De blir bara mer oroliga av förändringar, saker som de inte känner igen. (Detta hör egentligen inte till debatten, ville bara påpeka det.)

Rättspsykiatrisk anstalt, dygnskostnad 5.000-6.000kr.

Finns det någon här som jobbar med den här typen av hjärnskador som kan uttala sig om möjligheten till någorlunda tillfrisknande? Förstår såklart att hon aldrig kan bli i närheten av helt återställd men tänker t.ex. på fallet med Emma i Kristianstad som ändå har fått tillbaka tal osv. Fruktansvärt fall det här, stackars barn, hela livet framför sig...

Att åka och hälsa på släkten är rehabilitering, det är något hon tycker om sen tidigare. Det är även något hon känner till,dvs invanda rutiner.
Att skratta och ha kul med kusiner,att se ansikten hon känner igen är något oerhört viktigt i rehabiliteringen.

Jag förstår att det måste vara lika för alla inom LSS osv,men att tänka på är Lunas situation. Hon KAN bli bättre,det kan inte ett barn som är född med utvecklingsstörning,begåvningshandikapp.

Det är kostnad med assistenter på semesterresa,men dom pengarna finns faktiskt.
Det handlar om vad som prioriteras.

Och vad kostar inte vården,rehabiliteringen för monstret som nästan dödade henne?

Luna har inte beviljats assistans enl. LSS. Om så hade varit fallet, så hade hon haft rätt till "goda levnadsvillkor" - eftersom LSS är en rättighetslagstiftning.

Luna har beviljats assistans enl. SOL (Socialtjänstlagen), som ska ge en "skälig levnadsnivå". Det har inte framgått vilken instans som beslutar, om assistans ska ges enl. LSS eller enl. SOL eller hur regelverket ser ut för det beslutet. Vad jag förstår, så följer kommunen det regelverk som finns, vilket föräldrarna är kritiska till.

Detta är inte heller sant, eller inte sant för alla. Jag har som sagt arbetat på korttidshem, och det var intressant att se hur mycket utvecklingspotential det ändå fanns i t.ex. ett barn med DS, vars föräldrar hade fått höra att han aldrig skulle komma längre i sin utveckling än till tvåårsåldern. Det viktigaste för dessa barn är att någon tror på dem och aldrig ger upp, oavsett orsaken till utvecklingsstörningen.

Det är inte JAG som försvarar det. För mig kunde de få avrätta honom.

Barn med DS och annat handikapp kan mycket riktigt göra framsteg. Men vi får inte glömma att Luna är i grunden normalbegåvad,både kroppsligt och mentalt.
Vem vet om hon i framtiden kan gå med rullator,börja prata osv.

Hon behöver all hjälp hon kan få,även assistent på resor.
Det är mydigheterna skyldig henne,dom har en stor skuld till hennes tragiska öde.

Ingen som lyckats få tag på odjuret och hängt honom i hans bruna bollar så skiten lämnat jordelivet?