Skvaller om Linda Skugge?

Det är faktiskt lite svårt att få grepp om den här recensionen.
Jag kan på ett sätt förstå om det är så att man inte vill ge gratispoäng utan vara obekväm men professionellt korrekt att bara bedöma verkets litterära kvaliteer utan några silkeshandskar.

Men då skulle man åtminstone förvänta sig en nykter och avmätt analys, men recensionen känns verkligen känslomässigt engagerad på ett underligt sätt.
Speciellt på slutet får åtminstone jag intrycket att LS verkar reta sig mycket på Sandberg då hon inte verkar tycka att Sandberg har rätt att ömka sig, då LS minsann också har kronisk sjukdom som hon bittert genomlider utan att göra böcker om det.

Utan att göra böcker, vad är då detta?

https://www.bokus.com/bok/9789164205902/45-morbus-addison/

Ja, där föll ju den hypotesen varför LS var så syrak mot Sandberg.
Kanske skon klämde att Sandbergs bok fick mycket mer positiv återkoppling än hennes?

Får lite nyskild och vill hämnas på min partner vibbar av människan, lider med familjen.

Är det inte patetiskt av alla här att ha en moralisk åsikt om vad en vuxen kvinna tar sig för? Skit i att kolla om det stör. Själv stör det mig inte men jag kollar ändå inte. Oxå ett val.

Jag tycker absolut att hon ska få göra precis vad hon vill, om det är detta som gör hennes liv till det bästa möjliga. Det intressanta är inte vad hon tar sig för eller enskilt gör. Det intressanta är överblicken och hennes historia fram till nu, vad hon har skrivit genom åren, hennes åsikter om allt mellan himmel och jord och vad hon nu har hamnat.

Eftersom att hon var en tidig trendsättare till feminism är det också intressant att se om hon nu bryter ny mark i något helt annat, eller om hon kanske försvinner i mängden på den hårt hierarkiskt styrda porrmarknaden.

Är det inte patetiskt av alla här att ha en moralisk åsikt om vad en vuxen kvinna tar sig för? Skit i att kolla om det stör. Själv stör det mig inte men jag kollar ändå inte. Oxå ett val.

Jag tror lyckligtvis att det än så länge är väldigt få som ser på grov förnedringsporr (tom på Flashback), i dagens tid och plats är det väl så att man absolut inte får ha några synpunkter på sexuella yttringar så länge de inte sker under direkt tvång, utan att bli avfärdad som pryd moralist.

För egen del ser jag däremot stor skillnad på rollspel med dominanta inslag och våldsamma sexuella yttringar som resulterar i blod och blåmärken, där den senare är väldigt osund.
I den undergivnes fall ser jag det som osunt självskadebeteende, i likhet med dem som skär sig själva med knivar kanske det ger dem någon tillfredställelse, men blir inte mindre osund för det utan symptom på något underliggande som hanteras bättre med psykiatrisk hjälp.

Jag ska inte heller sticka under stol med att jag tycker det är väldigt obekvämt med män som finner stor sexuell njutning i att piska och slå kvinnor blodiga, och sadism som jag inte alls tycker ska normaliseras även om offren är "frivilliga". När jag läser om diverse grova sexuella krigsförbrytelser undrar jag egentligen vad det är för slags människor som kan agera så när de kan komma undan straffrättsliga konsekvenser, och det är inte helt otippat att det är människor med sexualsadistiska tendenser från början.

Man kan och bör inte tvinga folk till psykiatrisk vård enbart för att de har osunda yttringar så länge de inte bryter mot lagen, lika lite som man kan tvinga folk med irrationella och osunda handikappande fobier att göra så.

Lik förbannat tar jag mig rätten att se det som något osunt som inte bör normalseras med en klackspark, och vägrar att låtsas att det inte är så.

Detta om just grov BSDM-porr och hur den skiljer sig från reguljär porr, hade LS enbart kommit ut med det senare hade jag varit mer benägen att kunna se det som någon medveten sexuell yttring, men nu känns psykisk ohälsa som en mer trolig förklaring.

Visst påminner väl detta om Gräddrumpan? Det är väl samma typ av aggressivitet sammankopplat med vulgär sexualitet, menar jag.
Ja, många anhöriga som får lida, på samma sätt som anhöriga får göra när män spelar ut sin abnorma sexualitet och fastnar i Dumpens garn.

Speciellt på slutet får åtminstone jag intrycket att LS verkar reta sig mycket på Sandberg då hon inte verkar tycka att Sandberg har rätt att ömka sig, då LS minsann också har kronisk sjukdom som hon bittert genomlider utan att göra böcker om det.