"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Då får du ha en extremt bred definition av ordet "strida".

En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

- Job 7:1

Livet är en evig strid. Är den inte fysisk så är den psykosocial: en strid om vems narrativ som ska dominera, vem som ska vara hjälten och vem som ska vara skurken

Inget av det stämmer eftersom det redan finns något som kan beskrivas som objektiv moral vilket gör att hela ditt påstående faller. Föreslår att du läser eller lyssnar på vad Sam Harris säger om detta.

Hela idén om att god moral skulle var något exklusivt för religösa är ju absurd och bara en narcissistisk kissa-i-byxan-dröm som religösa inbillar sig för att kunna rättfärdiga sina omoraliska handlingar.

Miljoner förtycka och dödade genom historien kan intyga det.

Ja, räknar du allt som strid så är det klart att livet består av strid. En vandrande pinne strider genom att stå still. En antilop strider genom att springa från faran.

Som jag sagt tidigare i tråden så tror jag på en objektiv moral. Du tolkar mitt utforskande av det andra alternativet som att jag håller med det andra alternativet.

Sam Harris menar att moral bygger på well-being, vilket jag tolkar som en sorts utilitarism. Han får alltså samma problem som andra utilitarister, nämligen att definiera vad "nytta" är och vilka kvantiteter som ska maximeras m.m. Dessutom bygger ju även den på en slags dogm, nämligen att "nytta" ska maximeras. Med det sagt så anser jag att utilitarism kan vara en bra heuristik för etik.

T.ex. så kan man ju runka hela dagen och få mycket belöningshormon (en kvantitet av flera). Men i längden kommer en sådan ovana göra att man inte kan tjäna pengar (en kvantitet av flera). Som du ser så får man problem.

Låt oss ta ett vardagligt exempel. Du har en mobbare. Han är extrovert och dominant. Han testar sin omgivning och finner ett offer som är mottagligt. Vad börjar han med? Att kalla honom namn; för att se hur offret svarar. Om offret svarar med att skratta med mobben så är han mottaglig för att formas av mobbarens narrativ; han kan formas till en undergiven människa. Detta är linje A.

Om offret svarar med motstånd så kan han välja bland följande primära alternativ:
1. Skvallra till läraren
2. Fysiskt motstånd
3. Tystnad och stolthet
4. Tystnad och apati

Detta är linje B

Hela livet kan beskrivas med denna metafor. Som land är vi så klart på A, eftersom vi blir mobbade av främlingar och försöker skratta med dem.

B1 så kan mobbaren för fram narrativet att du är en så kallad råtta.
B2 så kan mobbaren försöka få dig att framstå som en våldsam och omoralisk person. I Sverige får man ju knappt försvara sig själv. "Vänd ena kinden till".
B3 så kan mobbaren försöka provocera fysiskt
B4 så kan mobbaren försöka provocera fysiskt

I alla fall så leds man till en kamp mellan narrativ.

Det går alldeles utmärkt att mäta om man utgår från ett sekulärt moraliskt system än en religösa. Det religösa inte verkar förstå omkring moral är att det inte är möjligt att upprätta ett absolut moraliskt system efter vad som är god moral är situationsanpassat. Att döda en människa kan i ett fall vara moraliskt rätt, men i ett annat fel så därför är ex guds bud att ”inte döda” ingen fungerande moralisk modell.

Vad mäter du? Belöningshormon, pengar?

Ja, vi vet att du alltid tar extremfallen och utgår från att det är så det alltid är. Att du har varit mobbad i ditt liv innebär inte att alla människor är mobbare eller mobbade.
Allt i livet är inte en strid, när jag cyklade till jobbet i morse så bromsade jag in några gånger och släppte fram andra före mig, några andra gånger så var var det andra som bromsade och släppte fram mig först. Jag tog mig hela vägen till jobbet utan att strida med en enda människa på vägen.

Vems intressen jobbar du för?

Muslimer, bland annat, vet vi idag. De är mobbarna och vi är offren som försöker passa in i gruppen genom att skratta och visa tänderna som underlägsna schimpanser, samtidigt som barn våldtas och rånas på löpande band.

Det här är jag helt ense om. Den religiösa idén om "allas lika värde" är exempel på en ideologisk och religiös dogm som används för att berättiga våldtäkt och massmord. Kommunisterna älskar den idén och även moderna liberaler.

Bra citat från Nietzsche om det:

Rather than cope with the unbearable loneliness of their condition men will continue to seek their shattered God, and for His sake they will love the very serpents that dwell among His ruins.

Vi fortsätter söka efter Gud när vi talar om "allas lika värde", vilket är en slags idoldyrkan, som leds av ormar som låtsats vara dygdiga.

Mina. "Våra".

Min vardag är inte en kamp mot några muslimer. Ser någon enstaka på jobbet lite då och då men mer än så är det inte. Stödjer för övrigt Koranbränningar helhjärtat, liksom Bibelbränningar och Torahbränningar eftersom jag har en moral, inte två.
Intressant att du nämner muslimer också. Dom har ju sin gud som har deklarerat deras moral. Så enligt dig så borde dom ju då ha all rätt i världen att mobba oss.