Citat:
Ursprungligen postat av
allan78
Min fru är smart, har krävande jobb, högskoleutbildad med inriktning matematik. Trots detta så är hon så otroligt dålig på att vara kartläsare.
Vi sitter i bilen, den har taskig inbyggd kartfunktion så vi använder alltid telefonen. Jag kör. Det slår aldrig fel, alltid blir det problem, varenda gång, alltid.
”Kör höger nästa”, ”nej du missade du” (säger till 1 sekund innan)
”Kör höger nästa, eller vänta, kanske vänster” (det är 30 min till nästa avfart)
”Det är inte så lätt, kartan snurrar bara, bilen bara hoppar till” (har aldrig kunnat få en demonstration av detta betyder)
”Du skulle svängt av där, såg du inte skylten”
”Oj jag glömde säga till” (satt med Instagram)
Jag blir tokig. Senast så gav jag istället telefonen till vår 8-åriga son, och uppenbarligen är det någon genetik som styr detta för han var naturligt en talang.
”Sväng nästa höger om 3 km”
”Nu är det 500 m kvar”
”Denna korsning höger, jag ser den på kartan”
Etc
Är jag ensam om detta fenomen? Är jag en bitter kvinnohatande gubbe?
Män och kvinnors hjärnor fungerar på gruppnivå annorlunda, när det gäller navigering. Mäns navigering tenderar att vara mera uppbyggd runt riktning och avstånd, medans kvinnors navigering tenderar att vara mera uppbyggd runt minnesbilder.
Så jag är t.ex. duktigare än min fru på att hantera karta/sjökort/kompass/navigator/plotter, medan min fru är bättre på att utan en angiven adress hitta till ett ställe där hon har varit förut.
Allt har så klart evolutionära förklaringar, där det under hundratusentals år, var män var som (nästan uteslutande) sysslade med storviltsjakt, vilket krävde att man var duktig på att navigera med riktning och avstånd, för att t.ex. dolt kunna smyga sig runt en bytesdjursflock för att kunna göra den sista ansmygningen i motvind. Kvinnor å andra sidan, som till större del sysslade med samlande, hade ett större behov av att kunna navigera efter minnesbilder, då de hade ett behov av att kunna lokalisera ett ställe där de tidigare (kanske många år tidigare) hade hittat något ätbart, vilket då kunde göras baserat på minnesbilder av hur träd, stenar m.m. såg ut på platsen och på vägen till den platsen.