Skandiamannen

Jag är öppen för att ha missuppfattat din ståndpunkt, men jag vet inte om jag förstår.

Min åsikt är att merparten av Engströms utsagor är fabricerade.

Jag tror inte han gick precis bakom LOP+GM och jag tror inte han stod vid Götabanken när det small.
Jag köper inte att han nästan snubblade över OP och blev stående en stund "över" dem.
Språngmarscherna (så som Engström berättar om dem) är också helt uteslutna för mig.

Vittnet SE för mig är någon som kommer hyfsat mycket senare till brottsplatsen.
Han höll sig troligtvis i bakgrunden och gav ingen anledning till att bli ihågkommen av någon.

Samtidigt har vi ju en utsaga av honom där huvudspåret över tid blir att han är klädd som GM och att han har ett snarlikt rörelsemönster på plats som GM (Går på samma sida av trottoaren, sneddar in till Götabanken, blir stående över LOP och rusar in i gränden).

Min poäng är att även som vittne är denna utsaga fabricerad.
Varför anser du att det är mer precist och oerhört avancerat om han är GM?
Den är ju fortfarande fabricerad, men incitamentet är det som skiljer.


Ja, hela grejen med SvD är lite knepig.
Enligt mig borde ingen "vettig" människa få för sig att man är förväxlad eller att signalementet gäller en själv. Samtidigt har vi ju ME som styrker att Engström iaf har uttryckt sig i de termerna på morgonen den 1/3. Hon hade väl till och med sagt något i stil med "Jag vill inte de ska ta några bilder på vårt hus och skriva: Här bor mördaren" när Stig ville ringa SvD. Så om hon nu inte tror att Stig är GM verkar hon iaf vara rädd för att andra ska tro det. Så Stig måste ju ha uttryckt sig på ett sätt som fick henne att tro att hans signalement möjligtvis stod i tidningen.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tro om hela SvD-grejen....
Som sagt. Jag ser ingen anledning till att han ska känna sig utpekad.
I egenskap som vittne framstår han ju som ganska knäpp här.
Som GM känns det dock lite mer "naturligt". Där kan det ju räcka med ordet "mörk rock" för att en oro ska uppstå. Eller tänker jag galet här?

Tycker ni missar en hel del och överdriver det enligt er tokiga och märkliga vittnet SE.

Vad har vittnet SE för anledning att misstro det signalement han fick från Lisbeth? Hon om någon borde ju veta?
När han sedan, möjligen efter att också ha sprungit in i gränden, hör ett vittne beskriva en man med mörk rock och kanske herr-hatt springa in i gränden så är det inte på något sätt märkligt att han uppfattar som han gör.
Han uttrycker ju det även som att han skall "rätta ett felaktigt signalement".
Skulle han inte ha ringt in och berätta sin uppfattning och sina uppgifter här?

Vad är det som är märkligt eller tokigt? Förklara gärna.

Precis som Rust-Lee tror jag att SE fabricerat i princip allt, och jag delar även Lampers syn kring "vittnet" SE. Möjligen är jag än mer extrem kring "Vittnet"-SE. Jag tror (som jag yttrat så många ggr förr) att han kom ut alldeles för sent. Jag tror även att han höll sig rejält i periferin kring platsen, stod i någon mörkare part av området, iakttog på håll (kanske bakom eller i skydd av annonspelaren?), därför noterade ingen honom. Men han stod tillräckligt nära för att se merparten av efterspelet. När han förstod vem offret var, förbannade han, att han inte varit aktiv i någon mån. Därefter började han dikta ihop en story, som ändrades i takt med vad han snappade upp från media. Inte svårare än så, tror jag.

Lite feg och blyg på mordnatten menar du och sen tuff i Rapport och ljuga i förhör osv..

Är han så komplex enligt dig ?

Ja, lite feg och blyg som "varande" på platsen. Dock tycker jag inte man ska glömma att han kan ha varit inblandad (på det ena eller andra sättet) också utan att vara skytt. Den lite märkliga sägningen från exfrun tycker jag man ska ta på allvar, "han var för feg för att ha gjort det, men han hade gärna tittat på". En mycket märklig och plump sägning, precis som hon föreställde sig rubriken i SvD "Här bor mördaren...".

SE var nog en mycket komplex person, mer än vi kan tro, oavsett om han var GM, inblandad eller varande/vittne.

Säger ME att han var för feg 2019 ?

Jag minns inte förhören med henne så exakt längre, var ett par år sedan jag läste dem, men inte omöjligt, vill minnas att det fanns en del udda sägningar i förhören också. Dock vet jag att hon sagt det till TP, han skriver det i sin bok iaf.

Det är min uppfattning också, att mörka rockar eller och allehanda trenchcoats och poplinrockar var mycket vanligt (och långt mer vanligt än idag) 1986 bland män och farbröder. Jag förstår inte heller den eventuella paniken över just det signalementet.

Det finns ju någonting mer logiskt över Alf Lundins story, han utvecklar och dekorerar den med detaljer över tid. Den sväller. Att Ölvebro genomskådande Lundin förefaller ju inte vidare märkligt, om man jämför Lundins tidiga story med den slutgiltiga många månader senare. Engströms story sväller, men följer inget tydligt mönster (tycker jag), han var ju långt skickligare, om än djärvare, än Lundins. Engström slänger ju ut pusselbitar lite sporadiskt utan att följa en linje, detta gjorde ju att ingen (eller väldigt få) anade oråd kring honom 1986-1987. Frågan är hur uträknande han var - eller om det bara föll sig så?

Hon menar då på att feghet hade stoppat inte moralen

Ja.

Jag vill hävda att Lundin beter sig så som någon som vill ha uppmärksamhet medans Engström är mer komplex i sin utsaga.

Bara "inledningen" skaver. Han berättar så detaljrikt kring vad han gjorde och tänkte precis innan skotten. Allt från klocktittandet till den svarta urtavlan. Det känns konstruerat och fabricerat. Det är krystat på något sätt. Jag får känslan att det rör sig om någon som diktar ihop en utsaga och gör det klassiska misstaget genom att krydda det med triviala och onödiga detaljer.

Resterande utsaga är ju misslyckande efter misslyckande.
Han missar mordet. Han missar GM. Han tappar bort poliserna. Han blir avvisad av poliserna.

Det är en märklig historia att fabricera om man nu är ute efter uppmärksamhet.

Vågade han inte bre på mer? Eller gjorde han ett ärligt försök med "mannen i gränden" och när det visade sig att det rörde sig om ett vittne så var det för sent för att hitta på något om en GM?
Jag tänker i egenskap av vittne nu.

Ja, precis. En ganska ruggig sägning. Man undrar ju lite, om det är (likt SE) pusselbitar hon slänger ut åt oss? Precis som det hon sa om "Här bor mördaren..."?

Ja.

Jag vill hävda att Lundin beter sig så som någon som vill ha uppmärksamhet medans Engström är mer komplex i sin utsaga.

Bara "inledningen" skaver. Han berättar så detaljrikt kring vad han gjorde och tänkte precis innan skotten. Allt från klocktittandet till den svarta urtavlan. Det känns konstruerat och fabricerat. Det är krystat på något sätt. Jag får känslan att det rör sig om någon som diktar ihop en utsaga och gör det klassiska misstaget genom att krydda det med triviala och onödiga detaljer.

Resterande utsaga är ju misslyckande efter misslyckande.
Han missar mordet. Han missar GM. Han tappar bort poliserna. Han blir avvisad av poliserna.

Det är en märklig historia att fabricera om man nu är ute efter uppmärksamhet.

Vågade han inte bre på mer? Eller gjorde han ett ärligt försök med "mannen i gränden" och när det visade sig att det rörde sig om ett vittne så var det för sent för att hitta på något om en GM?
Jag tänker i egenskap av vittne nu.