"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Ser att du gör vissa antaganden här som inte alls behöver vara sanna. -Att det inte finns ett evigt liv. -Att döden är utan bot. -Att den som tror är en svag individ som är rädd för döden och behöver en snuttefilt. -Att den som tror på Gud saknar moral och inte klarar av att göra egna moraliska bedömningar. -Att man har en ångest man försöker dämpa.

Jaja. du får tro vad du vill. Jag finner din illa dolda överlägsna självuppfattning lite komisk.

Fråga: Hur kan världen finnas om inget är evigt?

Tror du svarar på din egen fråga.

"Jag tror att det här jordelivet är mina 15 minutes of fame. Det är det ända jag har. Före det finns ingenting och efter det finns ingenting. Och i ingenting finns inte glädje och inte sorg. Inte ont och inte gott."

Det betyder att det inte spelar någon roll i slutändan hur du har levt och vad du har gjort, slutet blir samma för dig som för en massmördare. Därför är det enda incitament för dig att göra gott att du ser en vinst i det. En annan som tänker som du när det gäller livets tillfällighet men som t.ex. älskar sina lustar och ser sex med små barn som den största vinsten i livet. Denne kommer följa sina begär och räkna med att han aldrig kommer straffas för det såvida han kan undgå att bli upptäckt av människor och straffad här på Jorden. En tredje som har samma böjelse som den föregående men som tror på Gud och på en slutlig räkenskap förstår att han inte kommer komma undan med det han gör oavsett om han inte blir sedd av någon människa, denne förnekar sig den driften.

Man begår inte ett brott som man vet att man inte kommer undan med. Säger man sig vara troende men ändå begår brott så är man en lögnare och känner inte Gud.

Ja, jag har mina negativa uppfattningar om troende. De troende unnar sig själva en evig paradis i sina fantasier medan mig vill de skicka till ett evigt helvete, vilket är det värsta man kan tänka sig. Stygga jag önskar ingen ett sådant öde! Det här i mina ögon är att ha en överlägsen självuppfattning, själv till paradiset och andra till helvetet!

Så anta att se det första man lär sig på matematiklektionen i grundskolan är "nu ska vi uppfinna vår EGEN, personliga matematik!". Är det ett framgångsrecept?

Matematik är en sanning som man upptäcker. Likaså med moral.

Jag kan försöka förklara fast jag inte är troende. Som jag tidigare skrev så finns det olika faser i den moraliska utvecklingen enl. bl a Kohlberg. De troende finns i den första fasen där man ger allt ansvar till en auktoritet, straff och belöning från denna avgör vad som är rätt och fel. Man skall inte tänka själv, man tänker inte på motiv, omständigheter o c v, allt är svart eller vitt, rätt eller fel utan gråa zoner.

I den första fasen har man ingen erfarenhet om de följande faserna, därför kan de inte se/förstå emotionellt moralen på dom högre nivåerna. Man känner bara till sin egen moral som är annorlunda från fas 2-5 ev 6. I den första fasen förstår man bara sin egen moral och har man inte den så har man ingen/lägre moral. Det här är min förklaring. Samma sak gäller med emotionell mognad, de mindre mogna förstår inte de mer mogna.

Men då talar man om förändringar vilket är mer korrekt än att tala om utveckling eftersom utveckling implicerar att något ska vara bättre.

Bättre betyder att det finns något som är bäst. Det bästa är alltså oberoende av människans subjektiva uppfattningar som förändras med tiden eftersom det inte kan finnas något som är bättre än bäst.

Du har tagit upp den obegripliga slutsatsen flera gånger nu. Varför måste det finnas något som är bäst, om något kan bli bättre? Är det ditt eget antagande?

Om något kan bli bättre så är det givetvis inte bäst? Men säger man att något är bättre än något annat så behövs en referensram. Vem bestämmer den ramen? Är den flyktig eller fast?

Matematik vet vi stämmer eftersom vi kan testa att den stämmer. Vi vet att 2+2=4 eftersom vi kan ta två saker och lägga ihop med två andra saker för att sedan räkna om vi har 4 saker.

Om vi ska veta att någonting är positivt så måste vi kunna se att det får positiva effekter, annars är det rent logiskt omöjligt att veta det.

Vi kan acceptera slaveri enbart för att Jesus var okej med det, eller så kan vi bilda oss en egen uppfattning utifrån historiska erfarenheter och rationella argument.