"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Jag gör för det mesta bra bedömningar i mitt vardagsliv. Och mitt liv är för det mesta övervägande bra. Detta självklart som följd av att jag fattar bra beslut.

Det händer att jag bränner iväg lite mycket deg när lönen precis kommit. Men inte så mycket att jag inte kan betala mina räkningar och klara mat och andra löpande utgifter under månaden. Samt att jag har en slant undansparat för att täcka oförutsedda utgifter.

Det är självklart sant att det är om jag svälter jag bäst tar hand om bytet. Det var ett bra ordspråk. Det har jag inte hört tidigare men ska lägga på minnet.

Och även om jag vid svält vaktar mina resurser mest. Så är det inte vid svält jag fattar mina mest genomtänkta beslut eller tänker som klarast.

vad har din lilla predikan med moral att göra?

Frågan är alltså om gud skiter i moral bara ?
Han har givit fri vilja så det händer inget med moralen.

Han påverkar väl inte att man läser Bibeln , eller tror du präster och påvar försvinner om gud försvinner ?

Så bland ateister så respekterar du alltså bara brottslingar och föraktar alla oss hederliga?? Du är mycket underlig!

Föraktar de som delegerar svåra beslut till staten för att kunna två sina egna händer.

Jag har mer respekt för en brottsling som vågar ta beslut och ta sitt straff än för en "ren, laglydig och perfekt" person som har delegerat alla svåra frågor till auktoriteten, vars förmåga till förstörelse är långt större.

Föraktar de som delegerar svåra beslut till staten för att kunna två sina egna händer.

Jag älskar faktiskt Gud och Guds rättfärdighet. Han älskar mig tillbaka genom att skydda mig från att synda, vilket mitt köttsliga sinne är benäget att göra, genom att sätta helvetets eld under mina fötter.

Jag älskar även det lidande som helgar mig.

Nej, du älskar inte din gud. Du fruktar honom!! Och hela ditt liv bygger på din fruktan för vad som kommer att hända dig om du inte säger dig älska honom. Du älskar din gud på precis samma sätt som en kidnappad småflicka säger sig älska sin kidnappare, för hon vet vad som kommer att hända annars. Du gör allt för att undvika straff.

Nej, du älskar inte din gud. Du fruktar honom!! Och hela ditt liv bygger på din fruktan för vad som kommer att hända dig om du inte säger dig älska honom. Du älskar din gud på precis samma sätt som en kidnappad småflicka säger sig älska sin kidnappare, för hon vet vad som kommer att hända annars. Du gör allt för att undvika straff.

Kidnapparen är en brottsling som gör det onda och den brottslingen har inget inflytande över ditt eviga liv och behöver därmed inte fruktas på samma sätt som Gud. Guds straff går ut över den som gör det onda, inte över den som gör det goda. Alternativt låter Gud det rättmätiga straffet för någons synder gå ut över sin egen jordiska kropp istället för över den skyldige om den skyldige omvänder sig till honom.

En liten skillnad där kan man tycka.

Ser du verkligen inte likheten? Den lilla flickan tänker inte på evigheten, hon vill bara överleva. Det enda hon kan göra är att låtsas älska kidnapparen. Våldtäktsmannen och pedofilen som straffar henne om hon gör fel. Din gud.

På exakt samma sätt låtsas du älska din gud, eftersom det är enda sättet för dig att undvika undergången. Du måste låtsas älska honom. Inget annat fungerar. Och du måste låtsas till varje pris, dvs även härinne.

Moralens utveckling, att lära sig vad som är rätt och fel, har olika faser (Kohlberg).

1) En låg moralisk utvecklingsnivå har man när moralen handlar om lydnad och straff, när man överlåter allt moraliskt avsvar till en aukoritet, en förälder eller t ex en religion. När belöning eller straff avgör vad som är rätt och fel och man funderar inte t ex på motiv.

2) Lite högre nivå har man när allt som gagnar en själv är rätt. Här väntar man sig även att man får tillbaks det man själv ger (öga för öga-moral). Det lönar sig inte att stjäla om man blir bestraffad.

3) I nästa fas har man fokus på mellanpersonliga relationer, här gäller det att man blir accepterad av en grupp. Vad som är rätt beror på vad som väcker glädje hos andra eller vad som har nytta för dem. Det är viktigt att följa regler, att vara en god människa, d v s lojal, hederlig, samarbetsvillig och vänlig.

4) I den här fasen är det viktigt med lag och ordning, vad som är bra eller dåligt handlar mkt om hur bra vi bibehåller social ordning. Man vill skapa ett stabilt samhälle utan kaos. Att individer respekterar lagar och myndigheter är viktigt. Det är OK att lagar och myndigheter begränsar den individuella friheten till förmån för social ordning och det allmännas väl.

5) Flexibel, variabel moralitet. Man förstår logiken för lagar, men man lyder dem inte lika blint. Man försvarar eller kritiserar dem, ser dem inte som beständiga utan ngt som kan ändras och förbättras. Moralitet ses som ett frivilligt deltagande i ett accepterat socialt system. Individer skapar sina egna etiska principer om hur samhället skall vara. Man behandlar dom andra som man behandlar sig själv. Mänskliga rättigheter och jämställdhet är viktigt.

Jag älskar faktiskt Gud och Guds rättfärdighet. Han älskar mig tillbaka genom att skydda mig från att synda, vilket mitt köttsliga sinne är benäget att göra, genom att sätta helvetets eld under mina fötter.

Jag älskar även det lidande som helgar mig.

Helvetet är ett ställe som hänger ihop med syndaren. Du har rätt i att jag ser det som en prioritet i mitt liv att undvika det stället.

Att säga att jag älskar Gud blir bara tomma ord om det nu bara är så att jag är rädd för honom och säger det av rädsla. Så vad har jag vunnit i så fall? Man kan inte lura Gud. Men jag älskar det som är objektivt rätt och den rättfärdigheten finns i Gud, i Gud bor det fullkomliga.