Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

När du säger att dom inte är Svensson vad innebär detta? Finns oerhört provocerande saker man kan göra om man utnyttjar tro, nationalitet eller etnicitet på rätt sätt. Är dom t ex. muslimer är det ju bara att måla Muhammed och göra teckningen synlig. Är dom Armenier eller Kurder kan du plantera den turkiska flaggan und so weiter.

Jag har ingen aning om hur lagarna ser ut men kan du inte placera en kompost eller ett kompostkärl i närheten av hans trädgård? Luktar ju riktigt unket och du kan ju kasta lite surströmmingsrester där då och då så det luktar mer.
Du kan ju även passa på att starta en maskodling om du gillar att fiska!

Låter som du är min granne...

Kunde få fruktträd gratis av kamraten nämligen. Hon odlar massor och hade lite över.
Ja, jag förstår det. Tyvärr kristna juggar från Bosnien-trakten. Men kanske skulle hissa HVO-flaggan och påminna om kriget?
Det är en variant. Kunde ju förvisso ha "återvinningshögen" där också. Samt bränntunnan. All sly, granar etc. dumpas bredvid deras tomt. Det kunde ju faktiskt funka.

Ja, eller om det inte funkar varför inte LBTQ's regnbågsflagga? Dom brukar ju ha ganska traditionella värden på Balkan om man säger så..

Ja, det kan ju vara en idé! Bara inte det börjar gå rykten om att jag är gay. Inte för att det är någon skam i det, men när man är ensamstående så... Vill man ju helst inte ha det ryktet om man inte är det.

Min granne har sagt länge nu hon ska flytta men inget på hemnet fortfarande

Jag och min sambo flyttade för två år sedan in till en bostadsrätt som vi upplevde som ett perfekt depåstopp medan han arbetade på och jag studerade under 6-10 års tid. Sedan skulle vi nog ha möjlighet att flytta till det hem som vi båda önskar ha för resten av livet. Då skulle jag även börja arbeta i samma veva och så skulle vår framtid se ut helt enkelt.

Några månader efter att vi flyttat hit blev vi grannar under en barnfamilj, där jag aldrig tidigare varit med om att någon granne låtit så högt och så länge som de gör (jag har bott i lägenheter i hela mitt liv).

I två års tid har vi pratat med dem samt tvingats blanda in styrelse och även andra parter för att få dem att förstå att de stör oss orimligt mycket.
Familjens egna syn på saker är;

1. Man kan inte binda upp barn (helt förståeligt, men det måste rimligtvis finnas något mellanläge mellan att binda upp sitt barn eller låta ungen springa och hoppa omkring i timmar).
2. Man får inte klaga på en granne om denna låter mellan tiderna 8-22.
3. Hela familjen är hemma fredagar till måndagar och då kommer det låta extra mycket (4 dagar i veckan alltså).

När vi pratade med dem i november 2022 sade de att "ni skall vara tacksamma för att vi har en övervåning".
Medan min syn på saken är att de skall vara tacksamma över att de har en övervåning.
De sade även att vi kunde trösta oss med att i augusti så skulle det nog bli lite lugnare, för då kommer båda barnen vara på förskolan 3 dagar i veckan.

I april i år pratade jag och min sambo om att vi måste besluta oss för att flytta härifrån helt enkelt. Vi mår inte bra här.

Den mest högljudda och stressiga miljön som jag kan befinna mig på just nu är mitt eget hem, och det är en fruktansvärt nedslående och utmattande sak att behöva hantera på daglig basis.

Vi har inte flyttat ännu eftersom lägenheten fortfarande renoveras av oss, vilket tar tid och eftersom vi inte heller vill behöva paniksälja den i dessa tider.

När familjen åker iväg är detta en väldigt trevlig plats att bo på, men jag märker också att så fort jag hör dörren nere i trappuppgången eller att någon trycker på hissen så går jag och kollar om det är dem som kommer hem nu. De var lyxigt nog borta i en hel vecka nyss, men jag kollar fortfarande efter deras bil flera flera gånger om dagen. Det är det första jag tittar efter när jag kommer hem.

Även om denna familjen varit borta i sommar så har ju några andra grannar haft lite fester (vilket är ovanligt) och det är så fruktansvärt synd att det är svårt att stå ut med det också för jag tycker så innerligt att de självklart ska få ha lite fester då och då. Men jag blir så trött och frustrerad ändå för att det skulle ju egentligen ha kunnat varit lite lugnt då istället. Bestämde mig dock för att inte vara den som gick och sade till, även om vissa fester var lite väl glada och varade lite väl länge ute i trappuppgången (vem fan tänker att ingen hör när man sjunger och super i någons trappuppgång klockan 3 på morgonen!? )

I början på juli fick jag antagligen en panikattack här hemma då jag behövde plugga inför en sommartenta och familjen ovanför drog i gång på ett helt sjukt sätt några dagar. De är 4 st och om jag minns tillbaka så stod ett barn och hoppade och kastade klossar i ett rum, ett barn satt och bankade disk i golvet i köket och föräldrarna stod nog på var sitt ställe och lyfte vikter eller något. De dunkade från minst 3 personer i alla rummen under kanske 4 timmar?

De har sagt att vi inte får säga till dem om de låter mellan 8-22. Så man känner sig helt hjälplös.

Då fick jag en nyckel till ett källarrum med ett campingbord och internet i fastigheten och där nere har jag spenderat många timmar med att studera (och kommer antagligen behöva spendera några timmar i höst också).

Hur som haver så jobbar vi på med renoveringen, jag har försökt få min sambo att åtminstone ha lite semester men det blev i princip ingen ledig tid eller vila för oss denna sommaren. Nu är alla väggar och golv så gott som färdiga och det är också målat. Så vi börjar närma oss.

Samtidigt tycker jag redan synd om en framtida köpare här och är väldigt orolig för om det kommer låta mycket under visningen.

En positiv sak är att styrelsen i föreningen har bytts ut och det verkar som att någon skall prata med familjen och möjligtvis ge dem en varning. Det är åtminstone första gången som någon från vår styrelse har varit här och faktiskt sagt att man behöver acceptera att man hör att folk lever eller rör sig i sin lägenhet, men kanske inte på det sättet som vi har haft det här.

Verkar också som att vi kanske lyckas få någon att komma hit och höra hur mycket det faktiskt låter också, vilket hade varit skönt.


Familjen vi bor under har aldrig bett om ursäkt för att de stör oss. De gångerna som vi tidigare snällt har smsat dem och bett dem lugna ned sig lite (för det har låtit ganska mycket och ganska länge nu) så svarar de att de förstår att det låter men att det kommer fortsätta låta.

Idag behöver jag bearbeta en del ångest.

Vad jag har ångest över: prestation och ork.

Vad jag är rädd för: att inte orka tillräckligt för att kunna studera och därmed få problem med min psykiska hälsa igen.

Vad jag gör för att förhindra min rädsla: vi renoverar så fort och så mycket som vi orkar, jag sätter mig i källaren eller håller mig hemifrån för att kunna studera så mycket jag orkar. Vi kommer snart att flytta härifrån och se till att vi bor längst upp i huset. Någon gång i framtiden kommer jag inte längre behöva leva under dessa dunsar. Det kommer bli bättre.

EDIT: jag har postat om samma problem här flera gånger och det är för att jag kunna få ut mina tankar hos "någon annan" än min sambo. Vi frågar oss vad de håller på med, och varför, flera gånger om dagen. Flera gånger om dagen måste jag upprepa saker de sagt till oss som "de gör så mycket som rimligen kan krävas av dem" "barnen låter inte mer än någon annan 3-åring" und so weiter. Jag tror att det är för att jag behöver förstå och jag behöver bekräfta att det inte bara är jag som gått och blivit extra känslig eller knäpp, utan att någon annan lyssnar och ger sina tankar om situationen.

Funderar över om jag kan använda studenthälsan för att prata om detta, för många gånger måste jag avbryta mina studier och vänta ut dem eller helt enkelt packa ihop och ta mig någonstans för att kunna plugga och det är såklart en jobbig känsla när jag redan känner att jag inte hinner eller orkar plugga så mycket som det krävs.

EDIT2: Grannarna som bor vägg i vägg hälsade på för några veckor sedan, de bor också under en barnfamilj som verkar vara lugna på dagarna men brötiga ganska sent på kvällarna. De besökte oss för att de var lite nyfikna på hur vi renoverade, min sambo hade frågat om han lät för mycket en dag när han slipade men de hade inte ens märkt detta. De hade då nyligen pratat med sina grannar som bett om ursäkt och verkar lugnat ned sig sedan dess. Dessa grannar hade tydligen inte en etage-lägenhet som våra har. Men det var en bekräftande känsla att höra att grannarna vägg i vägg har upplevt liknande saker. Jag hoppas att styrelsen undersöker ordentligt (de pratade om att de skulle fråga fler grannar om de hör något), och att det då kommer fram att det finns fler än oss som har problem.

Att man inte får klaga mellan 8-22 är skitsnack, du får inte störa grannarna oavsett tid på dygnet, enda är att mellan 8-22 så är taket lite högre för vad som anses vara en störning, det är alltså inte fritt fram att livas hur mycket som helst dagtid.

Självklart kan du göra det. Det är inte mycket att fundera på. Det är väl en jättebra resurs att använda i ditt fall. Det påverkar ju dina studier.

Förresten, brukar du sitta i universitets bibliotek någonting? Det kan finnas en lugn avdelning där i ett separat rum. Det fanns på mitt universitet.

Hur gammalt hus är det?låter ju som pappersväggar och tak,fast det är ändå ganska kul att folk frivilligt köper och börjar renovera såna trälådor..betalar flera miljoner för att höra sina dampgrannar.

Varför låter du dig inte väljas till styrelsen?
(ni är unga så ni skulle vara ett högvilt för valberedningen)

Jag håller helt med dig. Jag förstår inte var grannarna har fått den uppfattningen ifrån, men de är oerhört principfasta vid att barn får låta och de får låta (mycket) mellan dessa tider.

I början då vi började prata med dem så gjorde det en stor grej av att de minsann satte tassar på sina köksstolar. Föga förvånande har vi också (alltid) haft tassar på våra stolar, främst för golvets skull, men också för att stols-dragande överlag inte är ett så trevligt ljud för en själv ens en gång.


Tack för uppmuntran, det som jag funderar på är om de skulle anse att då jag blir störd av mina grannar så kanske det inte är kopplat till stress just med studierna. Men jag hoppas att de inte ser det så, och jag får väl reda på det först då jag tar kontakt med dem (så det skall jag absolut göra).

Jag sitter i universitetens bibliotek ibland, de har öppna (och relativt tysta) dator-öar, men dessa används inte sällan för grupp-konversationer eller anatomi-övningar av bibliotekens "Benjamins" (mobila skelett). Vilket är helt logiskt med tanke på vilka program som läses där. Det finns även grupprum att boka, men de är dock utrustade för liknande ändamål så jag får lite dåligt samvete när jag sitter ensam i ett rum för 10 personer + en whiteboard-tavla. Men, men! Jag borde hänga kvar längre i dessa efter föreläsningarna när jag börjar nästa termin, istället för att åka hem direkt.


Detta är absolut ett gammalt hus från 40-talet. Och vi vet precis hur våningarna är uppbyggda då vi faktiskt rivit en del av taket. Till vårt försvar vill jag bara poängtera att vi flyttade hit och började renoveringen innan vi fick dessa grannar ovanför. Hade ingen aning om att det kunde låta så mycket, men jag gissar att även i nya lägenheter så hade man antagligen hört deras barn också (om än inte lika skarpt).

Nej det känns inte genuint att gå med i något sådant för att driva en egen agenda. Dessutom har grannarna själva suttit i styrelsen och detta skall tydligen vara en förklaring till att den förra styrelsen inte velat konfrontera dem alls om vårt problem (eftersom de känner varann så väl). Men lyckligtvis, enligt vår nya ordförande så har styrelsen bytts ut.

Helt ärligt så känner jag mig så färdig av att bo här överhuvudtaget, jag hade inte tackat nej till att flytta imorgon redan. Men jag får dåligt samvete för nästa person som skall flytta in hit och skulle säga att det är därför vi fortsätter dra i detta ännu, för köparens skull alltså.

Sedan har vi renoverat lägenheten på ett vettigt sätt skulle jag säga. Vi visste att vi någon gång skulle sälja den, givetvis. Men tänkte, när vi flyttade hit, att det kanske var en 5-6 år kvar till dess.

Jag kan gott erkänna att jag i min naivitet också tänkt att det går att prata med grannarna, att de skulle lugna ned sig om de förstod att de lät mycket ned till oss och lägga in tjocka mattor eller dylikt och hålla koll på om det blev bättre för oss. Men inget av detta har överhuvudtaget hänt, och varför förstår jag inte riktigt.

Senast i januari så konstaterade den ena av dem att vi antagligen inte ville ha det såhär eftersom vi fortsätter att (genom tredje part) be dem lugna ned sig efter två år. Och de har ju ganska rätt.

Det vore skönt om de insåg att vi slutar "klaga" när de slutar störa så mycket som de gör. (Jag är rätt säker på att det hade fungerat).

Idag är ett bra exempel. Jag har hört dem till och från, barnen har hoppat ibland och lekt omkring men det har varit under kortare perioder. Visst ungen stod och hoppade i sedvanlig ordning just ovanför vårt sovrum imorse, men slutade efter 10 minuter istället för 2 timmar.

Det var uppskattat.

Misstänker att ordförande har pratat med dem. Men i sedvanlig ordning tror jag att de håller sig lugna i någon vecka och sedan drar igång igen, för då kanske den ena ungen måste lära sig steppa, kasta prick med klossar, eller något annat "nödvändigt" som vi bara får leva med här nere.