Skandiamannen

"Minnesforskaren" det hänvisas till är den livsfarlige pseudovetenskapsmannen Sven Å. Christanson. Quick-trustens intellektuelle härförare. Lärljungen till den psykoanalytiska sektledaren Margit Norell, som var den som i Sverige introducerade de pseudovetenskapliga nonsensideér om minnen som spred sig som en pesthärd i västliga rättssystem och förgiftade dem på 80-90-talen. De företräddes ju av betrodda sakkunniga likt Christianson och domstolarna litade på deras utlåtanden, med förödande konsekvenser.

Christianson är arvtagare till detta och har, chockerande nog, lyckats föra giftet in i 00-talet och hans metoder för att framkalla minnen och vilseleda domstolar osv har gjort honom personligen ansvarig för flertal av de rättsskandaler/tragedier vi har sett i landet sedan dess. Inklusive Quick. Och Kevin.

Jag för min del förkastar intill varje stavelse det psykoanalytiska och därmed pseudovetenskapliga idékomplexetet gällande minnen osv. Och tar istället fasta på modern, biologiskt grundad och neurovetenskaplig perceptionspsykologi. Som lär oss att vår koppling till "verkligheten" är synnerligen indirekt och förvisso en konstruktion baserad på knapphändig sinnesinformation och utförd av en apparat som kalibrerats av tidigare erfarenheter. Och givet det här är vittnesuppgifter alltid problematiska att hantera, även utan humbug.

Nu blev det en onödigt lång harang här, på grund av min passionerade avsky för den här destruktiva idéströmningen.

Åter till väktarna (Christianson, som skrivit boken 'I huvudet på en seriemördare' om Quick, kunde säkert skriva 'I huvudet på en väktare', om hur de utifrån barndomsupplevelser konstruerat mordkvällen). Ja, det finns anledning att betrakta deras uppgifter med viss försiktighet och det finns säkert sådant som stämmer bättre än annat. Men att utifrån vittnesproblematik mena det här att uppgift efter uppgift som inte passar med teorin skulle vara falska eller förvridna minnen är helt enkelt befängt.

Väktarna kan också stoppa in uppgifterna i en kontext, typ "först lät det som att han hjälpt till att vända Palme, men sen blev jag mer osäker på att han faktiskt gjort det".

För övrigt, om det väktarna minns från mordkvällen till största del egentligen är information de fått senare eller upplevt vid andra tillfällen, varför poängterar du då deras uppgifter om kepsen (som iofs är resonemang om vad han brukade ha på sig)? Du brukar skriva att enligt väktarna så bar SE keps med knäppe på mordkvällen.

Det är ingen önskan. Det är tre andra källor som indikerar en kortare interaktion på vägen ut: SE, AK och PH (som undersökte det hela). Tre källor mot en.

Det är den vanligaste käpphästen vad gäller alibit.

Därför att det finns en möjlighet att SE den aktuella kvällen bar en keps med uppknäppta öronlappar, medan han själv anger att han inte hade en sådan. Detta är intressant eftersom GM kan ha haft en keps med uppknäppta öronlappar (en Sherlock Holmes-hatt, enligt AD). Eller åtminstone en keps.

Vilket hade varit intressant att undersöka närmare eller ställa ytterligare frågor om, som mycket annat.

Liksom uppgifterna om vad SE uppgav när han gick och när han kom tillbaka in. Där finns det som bekant en stor risk att de i receptionen har påverkats under de tre månader som gått, eller blandar ihop det med andra tillfällen.

Minnesforskare eller ej, det torde räknas till sunt förnuft att konstatera detta.

Ifrågasatt minnesforskare eller ej, han lutar sig väl ändå mot grundläggande upptäckter inom sitt fält?

Sedan att det befintliga materialet skulle bevisa något hit eller dit ... Det uppvisar i alla händelser diskrepanser och suspekta sammanhang samt en helhet som passar in i den för gärningsmannen.

SE var där just då. Check!
SE bar en liknande klädsel. Check!
SE var inte i toppform mentalt. Check?!
SE rörde sig efter samma rutt. Check!
SE vidrörde OP. Check!
SE befann sig "öga mot öga" med LP och LJ. Check!
SE sprang i gränden. Check!
SE blev avvisad från att ge uppgifter till polisen. Check!
SE duckade media. Check!
SE befann sig på mordplatsen under cirka 15 minuter, utan att bli sedd. Check!

En särskild herre, den där Skandiamannen ... Chefen för våldsroteln var beredd att ta in honom.

Nu går väl SE-hypotesen (i de flesta fall) ut på att SE är en efterföljande GM.
IM's Dekorimaman förklaras ex. med att han misstagit personen för Björkman (något som inte enbart förklaras i SE-hypotesen utan "alla" hypoteser om en efterföljande GM)

Men det är ju korrekt att om Dekorimamannen skulle vara GM, så kan inte SE vara gärningsmannen.

Vi kan såklart inte veta hur långt det där samtalet var. Det låter olika på alla. Dock ska det ju sägas att OH är den enda som uppskattar tiden på samtalet.

Men sedan är det som att den här osäkerheten inte finns i teoribyggandet. Vi vet inte om SE ens hade tid att utföra det här dådet. Och ska man få ihop det med NFs observationer om tensonmannen norr om Skandia så blir det knepigt nog även med ett kortare samtal.

Och att få ihop det med vapenhandlarens dotters vittnesmål blir också knepigt då hon vandrar förbi Skandia en tid innan och kraftigt talar emot en tidig utstämpling.

Ska man bygga en teori med SE som gm kan man inte bara ignorera de här osäkerheterna och bara fokusera på sina favoritdelar.

Vad man än kommer fram till i andra skeden av utredningen så måste man komma ihåg att teorin bygger på osäkerheter som att vi inte vet om han hade tid eller vapen.

Jag håller med dig, men måste återigen påpeka att tar du hänsyn till alla vittnesmål faller varenda teori. Mördaren kan ju inte haft rock och jacka, varit barhuvad med mössa/keps och 30 år och 45 år. Ska man "lösa det" är man tvungen att spekulera och "cherrypicka".

Men då kanske man inte ska "lösa det". Eller snarare kan inte.

Vi vet att vissa vittnesuppgifter kommer att vara felaktiga med facit i hand. Men att gissa innan på vilka det kommer att vara utan att ens ta upp problematiken med att det är rena gissningar vet jag inte vad det ger.

Alltså kan alla diskussioner anses meningslösa? Oavsett vad någon lägger fram är det bara att säga att det finns uppgifter som pekar i en annan riktning. Din teori går ju att plocka sönder på en sekund genom att fråga hur den springande mannen var klädd.

Diskussioner har jag inga problem med. Det måste man gå göra för att få fram vilka möjliga lösningar fallet har baserat på det vi vet.

Men i den här teorin så ignoreras allt det som talar emot. Och det som talar emot har ett kraftigt övertag på det som talar för.

Men du höll ju själv med om att vi inte vet hur gm var klädd. Vi vet i princip bara att det var mörkt. Så i princip oavsett vad personen i min teori hade på sig så kan det passa in.

"Men i den här teorin ignoreras allt det som talar emot"

Vad jag ser ignoreras det inte utan folk försöker att hitta förklaringar.

"och det som talar emot har ett kraftigt övertag på det som talar för"

Dåså, då är den saken klarlagd.

"så i princip oavsett vad personen i min teori har på sig så kan det passa in"

Gäller det också SE?

Tycker att du med ditt uttalande om att SE i princip inte kan ha haft ett vapen sätter ribban. Varför diskutera klädsel, gånghastighet osv när du redan gjort allt det överflödigt?

Försöker men tar inte till sig när vad som påvisar att det inte håller presenteras.

Det gäller också SE. Gm kan mycket väl ha varit klädd som gm. Nu vet vi dock inte vad varken SE eller gm hade på sig. Så då blir ju möjligheterna många.

Tja, tycker du att du tar till dig så mycket av vad som talar mot det du säger?

Prova att argumentera för din teori och svara på frågor om klädsel, vapen, flyktvägar, Grandmannen kontra mördaren osv. Gör det samtidigt som du har två-tre stycken som oavsett vad du säger påpekar att bevis saknas, du spekulerar, andra vittnen motsäger mm. Skulle du anse det vara givande?