Citat:
Ursprungligen postat av
absinten
En god gärning är en gärning som gör samhället till en bättre plats att leva i, d.v.s. du förhindrar onödigt lidande för andra människor.
Det är den enda meningsfulla definitionen av gott och ont.
Låt oss löpa linan ut med detta resonemang då. Den första frågan är vilka kvantiteter som ska maximeras och vilka som ska minimeras. Den andra frågan är vilka människor som ska omfattas i beräkningen och vem som ska prioriteras i en ev. konflikt. Den tredje frågan är vilken tidsram man talar om. Den fjärde frågan är vilka metoder som faktiskt genomför dessa mål; vilka som har beprövats med gott resultat.
Ett klassiskt och vardagligt exempel är berättelsen om Anna Karenina som fick dilemmat mellan att följa sin kärlek till en annan, yngre man än sin sjuke, gamle make som hon har ett opassionerat förhållande med och att stanna med sin make. Hon har ett barn med sin make. Säkerligen känner hon högre nivå av belöningshormon när hon blir lägrad av den yngre mannen. Ponera att Anna resonerar att det är bättre med en faktor 2,5:1 att prioritera två unga människors (Anna och älskaren) lycka och frustrera två andra människor (Maken och barnet). Är det då en god gärning att lämna maken och barnet?
Man behöver fråga sig vilket samhälle, specifikt vilken lära, som har beprövats ge bäst resultat i samhället. Omständigheterna under upplysningen, då levnadsstandarden ökade mätt med medellivslängd, var en tro på Gud, mänskliga rättigheter och meritokrati. Dessutom, och det här kanske är obekvämt, var den allmänna föreställningen om människans natur på ett sånt vis som vi idag kallar "rasistisk", "sexistisk" och "homo/trans/xeno-fobisk". Dessa var förutsättningarna som rådde då medellivslängden började öka. Resultatet av dagens föreställningar har vi ännu inte sett slutet på, men vi börjar se en ökad psykisk ohälsa i synnerhet bland unga kvinnor.