Ateister! Om Jesus inte är Gud, varför var hans grav tom?

Du som ateist har ett sanningsanspråk på världens beskaffenhet som du inte kan bevisa, och som är minst lika giltigt som något annat. Livsåskådning är f.ö. en alternativ term och neutraliserat begrepp till religion, och på detta sätt kan ateism även sägas vara religion, fastän scientism kanske är en lämpligare term.

Gällande det fetade, så är det precis kärnan i ateism, att det inte finns en gud, och jag håller med dig om att det inte finns någon vettig forskare som benhårt menar på att Gud inte finns. Därav är de, jag och säkerligen kanske även du(?) mer att betrakta som agnostiker än ateister.


Filosofi och vetenskap hör tätt samman, och all vetenskap verkar inom ett filosofiskt vetenskapsparadigm. Du bevisar själv det nära sambandet genom att citera Popper ovan.

/AI

Att tro på en god och allsmäktig Gud är inkonsekvent med den uppenbara verkligheten av mänskligt lidande och ondska i världen.


Citatet "Gud är död" tillskrivs den tyska filosofen Friedrich Nietzsche. Och han menade att en individ som har förmågan att skapa sina egna värden och inte längre behöver förlita sig på traditionell religiös eller metafysisk auktoritet är övermänniska.

Fast vad ska jag bevisa? Ska du bevisa att det inte finns rosa elefanter på månen? Förstår du inte hur dumt det skulle vara?
Det finns absolut inga likheter mellan filosofi och vetenskap. Det är två helt skilda ämnen. Läs lite vetenskapsteori så kanske du kopplar.

Exempelvis saknas det helt vetenskapliga belägg för både Jesus och Gud. Därför hamnar det i filosofi. Har ingenting emot att man studerar religion, men dårarna som läser där tror ju på precis allt.

Som att studera Astrid Lindgren, okej. Men man behöver ju för fan inte tro att Herr Nilssson och Prussiluskan finns i verkligheten.Då är man bara sjuk. Väldigt sjuk.

Varför skulle de ha gjort det?

Fattar ni inte att Jesus var en nolla medan han levde? Visst, han hade följeslagare bland judarna, absolut. Men som det står i Nya testamentet, så fanns det en hel del judar som gjorde anspråk på att vara Messias på Jesu tid. Jesus var absolut inte den ende!

Romarna sket fullständigt i Jesus tills han gjorde anspråk på att vara judarnas kung (och därmed ett hot mot Romarriket, som hade ockuperat Palestina på Jesu tid).

Visst, det tycks ha uppstått en föreställning bland judarna om att Jesus hade uppstått kort efter sin död. Detta passade ihop med tron på att den yttersta domen var nära och att människor måste uppstå från de döda för att kunna dömas:


https://www.biblegateway.com/passage/?search=Daniel%2012&version=SVL;SV1917;NUB&interfa ce=amp

Det fanns alltså en tro på att den yttersta domen var nära, och att människor skulle uppstå från det döda för att kunna dömas. När det började ryktas att Jesus hade uppstått, så väntade sig naturligtvis många judar att fler människor skulle uppstå och att den yttersta domen skulle komma. Men när inget hände, så tröttnade många judar på "jesusrörelsen".

Den som sparkade liv i hela historien igen var Paulus. Paulus påstod att Jesus hade dött och uppstått för att utplåna våra synder och rädda oss från döden. Vi skulle inte vänta på att fler människor skulle uppstå från sina gravar, sa Paulus, men vi skulle fortfarande vänta på den yttersta domen. Och så måste vi akta oss för att synda igen, när nu Jesus hade dött för att utplåna de synder som vi redan hade begått.

Men Paulus sa också någonting annat. Han sa att alla som hade makt i samhället hade fått sin makt av Gud, och alla som var "undersåtar" skulle lyda dem som hade makt:


Det här gillade makthavarna och kejsarna i Rom. Visst, kristendomen accepterades ändå inte av alla, men på 300-talet införde kejsar Konstantin kristendomen i Romarriket. Då hade det gått nästan 300 år sen Jesus dog. Vem kunde veta var hans grav fanns då?

Tänk om vi skulle berätta en saga om någon som levde för 300 år sen. Hur skulle någon kunna bevisa att den sagan inte var sann? Särskilt om den handlade om någon som påstods ha uppstått för 300 år sen?

Skulle vi kunna motbevisa den sagan genom att hävda att personens grav inte var tom? Skulle inte de som ville tro på sagan bara säga att vi inte hade hittat rätt grav?

Jag citerade det du bad mig om för att bevisa att Jesus kunde vara oerhört grym och ställa helt omänskliga krav på människorna.

Eller menar du att det är något gott att kräva att människor ska hugga av sig sin hand eller riva ut sitt öga?

Du citerade ingenting, men du länkade.

Det han menar är att du refererar till Bibeln och det man då som mest, eller i bästa fall kan få det till är att det finns ett påstående om att något hänt, men inga som helt bevis för att det faktiskt hänt.

Att du hänvisar till en bok som in vilken någon påstår att något kan ha hänt är med andra ord helt ointressant eftersom det inte på något sätt styrker om det faktiskt hänt.

Man kan inte använda Bibeln för att bevisa Jesus eller gud like lite som att man kan använda JRR Tolkiens böcker för att bevisa Hobbitar.

Det är hans ord som lever vidare. Det var hans ord som var hans budskap. Och hans ord är som 'levande vatten' - alltså vatten som ger liv. Ungefär som när man vattnar ett område som varit torrt, så börjar det växa. Det är samma effekt.
Vissa personer är lite klena i huvudet, och kan inte tro. Klentrogna. Så då är det ju bra att han gjorde en massa andra bra saker också.
Här är mina händer - känn på såren, och stick din hand i min sida, sa han till Tomas. Alltså han Thomas var en sådan person som hade svårt ta till sig ord, och behövde något att ta på.

Men hans bygge är inte av denna världen. Det betyder han byggde en osynlig 'kyrka'-

Nja, du väljer en väldigt snäv definition av ateism här, en definition som inte är universell.

Många ser ateism helt enkelt som avsaknaden av religiös tro, och inte som en position etablerad i relation eller opposition till religion (det verkar vara en inställning man mer har i länder där religionen annars är dominant som jag förstår det).

För många innebär inte ateism att man menar att det definitivt inte finns några gudar, utan att man helt enkelt inte ser några goda skäl att tro det.

Jag är ateist enligt den definitionen.

På samma vis som det inte finns några för mig goda skäl att tro att Harry Potter eller Frodo finns på riktigt, fast utanför vårt observerbara universum tror jag inte att det finns något högre väsen som liknar någon av de gudar som beskrivs av andra mänskliga myter. Men jag gör inga anspråk på att definitivt veta att Frodo faktiskt inte finns, eller att den kristna eller muslimska guden inte finns. Men jag kan sluta mig till att det dels verkar mycket osannolikt, och dels saknas det helt några som helst övertygande skäl att tro det, och dels (eller framför allt) är det en helt meningslös sak rent filosofiskt/vetenskapligt om vilket att ha någon som helst fast position.

En påstående om att gud finns är per definition filosofiskt meningslöst eftersom det inte går att motbevisa, och det är lika meningsfullt som mitt exempel om Harry Potter ovan. Jag använder inte H.P. bara för att vara dryg, utan för att illustrera att religiösa anspråk är lika meningsfulla som det minst meningsfulla man kan tänka sig ur ett filosofiskt/vetenskapligt perspektiv.

– Gud finns, för jag tror på hen, fast hen går inte att observera!

– Jaha, men Harry Potter finns också, för jag tror på hen, men hen går inte heller att observera!

Det blir liksom inte så meningsfullt. Bättre att lämna gudatro utanför alla former av rationella diskussioner.

Absolut. Man kan använda orden så att de lyfter, det tror jag ingen kan säga emot.

Men det är inte samma sak som att det skulle vara bevis för att Jesus funnits, eller för att Gud finns.
Vi vet dock inte om han gjorde några saker, eller om han ens fanns. Tycker nog mer att man är klen i huvudet om man är övertygad om att han fanns, och vet att det är så, helt utan belägg.
Jo, det står kanske så i senaste bibelöversättningen, men vet du vad det står i originalet? Och oavsett. Det är en bok. Inte något bevismaterial.
Det vore alldeles utmärkt om du gjorde så.

Jag förstår att tro kan stötta många, men att försöka hitta på att det finns bevis för en Gud blir bara fånigt.

Det är nog få ateister, åtminstone i Sverige, som så att säga lever sitt liv för sin tro på att det inte finns en Gud.

De allra flesta svenska ateister anser säkert att frågan om Gud är ointressant och inte passar in i vårt moderna samhälle. Själv gillar jag astronomi, och jag är oerhört intresserad av vad astronomerna hela tiden upptäcker om vårt universum. Men det är universum jag är intresserad av, inte tanken på att "det inte finns en Gud".

Men okej. Låt oss titta på skapelseberättelsen och se vad den säger om världen och universum:


Så jorden existerar från tidernas begynnelse, men däremot finns det inga andra planeter, inga stjärnor eller galaxer, ingen Big Bang och ingen våldsamt expanderande och glödhet liten "universumbubbla". Men vattnet finns från början, fancy that. Och det är mörkt, och Guds ande svävar över vattnet. Okej.


Det blir ljust, bara så där. Men ljuset finns bara på dagen, för på natten är det mörkt. Men varifrån kommer dagsljuset?


Wow, oj! Fattar ni? Det finns en massa vatten ovanför våra huvuden! Shit, det finns ett hav ovanför våra huvuden! Och "himlavalvet", typ den blå himlen, är liksom ett "paraply" som hindrar havet ovanför våra huvuden från att ramla ner på oss!

Imponerad much?



Så jorden är nu full av grönska och fruktträd.


Wow!!!! Fattar ni? Nu skapar Gud solen, nu när jorden redan är full av grönska och äppelträd!!! Men hallå!!!!


Ja, ja, ja. Yada, yada, yada. Gud skapade stjärnorna när jorden redan var grön och grönskande och full av fruktträd. Gäsp.

Och sen skapade Gud fåglar och fiskar och fyrfota djur, och sen skapade han människan till sin avbild. Ni kan historien.

Men seriöst: Hela den här historien är ren skit, om vi jämför den med vad vi nu vet om universum.

Jag är ateist. Betyder det att jag går runt och tänker på skapelseberättelsen och säger till mig själv att jag verkligen inte tror på skapelseberättelsen?

Nej för fasen, NEJ!!! Jag bryr mig väl inte om skapelseberättelsen. Gammal skit. Visst, jag kan se att det var en vacker historia på den tiden när människorna inte visste någonting om universum eller jordens historia. Men NU är den ren skit och inte någonting att fundera över.

Det är precis vad jag har gjort; vetenskapsteori är en gren av filosofin. Därtill är all vetenskap verksam inom ett (filosofiskt) vetenskapsparadigm av hur världen är beskaffad. Du bevisar bl.a. detta för egen del genom att citera Popper ovan, och hans i filosofin rotade teori om falsifierbarhet.

/AI