Citat:
Tvivlar på att några seriösa nationalekonomer skulle framföra något sådant. Iom att det är snorenkelt att falsifiera, tom i realtid när man läser.Jag hänvisar till förklaringen som kommer från nationalekonomer och liknande professioner:
- svenskarnas stärkta totala betalförmåga i form av låg arbetslöshet, dubbla inkomster i hushållet, löneökningar samt underlättnader i form av:
- räntebidrag (aka ränteavdrag)
- nollränta
- obefintligt och därefter låga amorteringskrav
- svenskarnas stärkta totala betalförmåga i form av låg arbetslöshet, dubbla inkomster i hushållet, löneökningar samt underlättnader i form av:
- räntebidrag (aka ränteavdrag)
- nollränta
- obefintligt och därefter låga amorteringskrav
* Räntebidrag togs bort början på 90-talet. => därefter blev bostadsköp DYRARE, och förmågan att betala för bostäder MINSKADE.
* Avdrag för underskott av kapital minskade från marginalskatt till 50% under 80-talet och ned till 30% i början på 90-talet. => bostadsköp blev DYRARE, och förmågan att betala för bostäder MINSKADE.
(Den lite mer kunnige vet att när avdragsbegränsningen ned till 50% kom så steg bostadspriserna. Och det kan ju var och en begrunda, för sig själv, och försöka hitta logiken i. Men fakta är fakta. Och fakta gäller.)
Var det nu den försämrade förmågan att köpa bostäder som skulle visas?
Jag skulle vilja se lite logik i inläggen och inte bara fria fantasier.
Vad gäller amortering så var den inte så stor på 70- och 80-talen. Man hade då annuitetslån och amorteringen från början är därmed ganska liten. Den blir aldrig stor eftersom den höga inflationen i praktiken gör räntorna till amortering.
Att staten skall lägga sig i och komma med amorteringskrav är bara något som kommunister och liknande kan gilla. Alla icke-kommunister menar att det är en sak mellan löntagare och långivare att komma överens om. Långivarna kommer inte att gå med på att man går in i pension med för stora lån.
Men när lönerna stiger med 3% per år så kommer det sänka lån/lön med 60% innan man når pensionen, om man tar lånet när man är 35. Kan räcka med att banken kör lite amortering sista 10 åren. Om ens det behövs.
Det ränker med gymnasium för att förstå detta. Tror jag iaf. Så det finns inget skäl för de flesta att svamla runt om amortering som det görs. Det handlar bara om en bisarr ovilja att ta in information. För att istället älta känslor.
Citat:
Kraven på bostadsbyggande var större förr när överheten skulle tvinga in folk från landsbygden in i städerna. Dvs på 50/60/70-tal.Det som hänt på senare tid är att folk betalar för större boyta. Husen som byggdes 60 år sedan var kanske 80 kvm. Och nu är dom snarare 160 kvm. Bara där har vi en fördubbling.
Sedan är de här 160 kvm dessutom lyxigare. Och mer välisolerade mm.
Det med "white flight" har jag frågat om, men ingen lyckats visa någon giltighet i.
Vidare så skulle det bara handla om att vissa objekt blir dyrare och som konsekvens andra billigare. Det har 0 nettopåverkan på snittpriser. Men det verkar vara en extrem överkurs för de som svamlar om "white flight". Det finns helt uppenbart ingen tankeverksamhet här utan bara hjärndöd repetition av slagord.
Citat:
Realräntan efter skatt för bostäder har alltid varit låg. Den var lägre på 70/80-talet än under de senaste 20 åren.Så då skulle vi ha sett lägre betalvilja nu då. Var det det som skulle visas?
Ta någon gång på 80-talet när inflationen kanske var 9% och boräntan 10%. Och löneökningarna 9%.
Boränta efter skatt är då 5%. Realt är den då -4%.
Jämför det med läget för några år sedan när boränta efter skatt kanske var 1% och inflationen 0%.
Då har vi en positiv realränta på 1%, som bolåntagarna känner av.
Bolåntagarna känner alltså av 5% högre ränta här på 2010-talet än man gjorde på 80-talet.
Gör det att bolåntagarna vill låna mer nu?
Hur gick tankegångarna här?
Hur såg matematiken bakom detta ut?
Det här är ingen ny information i forumet. Jag har pekat på detta ganska många ggr nu. Men har informationen trängt in i bubbelpratarnas hjärnor?