Gå tillbaka till sin fru efter separation?

Många vettiga inlägg, tack för det! Jag håller inte med om att vi skulle vara känslomässigt omogna. Att vi kan se bortom att vi båda varit med andra och ändå fundera på en framtid ihop samt fira semester tillsammans är enligt mig ett tecken på motsatsen. Sen har vi båda begått misstag och sårat varandra och så klart är det mycket känslor inblandat när såren från separationen är så pass färska fortfarande. Vi har gett vår ungdom till varandra och efter 14 år år det svårt och läskigt med något helt annat.

Fick jag välja skulle jag som flera här skrivit avvakta, ytterligare ge det tid för saknad och reflektion och se vad som händer. Jag upplever att min fru efter att hon fått reda på att jag träffat någon annan känner att jag måste välja vilken väg jag vill gå. Jag har förståelse för det så klart men känner mig väldigt ambivalent till allt. För mig handlar det mer om att välja mellan olika scenarion snarare än personer - ska man ta den trygga vägen eller den okända vägen.

Utifrån läget så har separationen varit smidig. Min fru har en ny lägenhet precis bakom min så det är verkligen inte ens en minut för ungarna mellan husen. För deras skull är det viktigaste att vi båda är lyckliga och kan hålla sams känner jag, mer än att vi måste bo ihop.

Och jag som trodde att nästan alla var tillfälligt känslomässigt omogna när de träffas och när de separerar...

Grattis och hoppas det fortsätter bra för er, framförallt för barnens skull.

Hon gjorde sitt val och valde bort dig, hon får stå ut med det.
Bli inte lurad av henne att gå tillbaka.
Kom ihåg att det var hon som ratade dig.

Önskar dig lycka framöver.

Mitt längsta förhållande är mitt nuvarande, och vi är inte ens uppe i hälften av den tid som du och din fru har tillbringat tillsammans. Jag vet därför inte om jag har så mycket visdom att erbjuda i frågan, men mina tankar går likväl såhär…

Du skriver att det nu handlar om att välja mellan två scenarion: det trygga, och det okända/spännande.

Båda scenarierna har du redan levt ut, och det trygga slutade med parterapi. Exakt vad det innebär vet jag inte, men min fördom är att par som har vanskött sitt förhållande så grovt att de behöver medlare, är chanslösa. För hur ska man kunna hitta tillbaka till varandra om man inte ens kan diskutera som två vuxna, eller hålla sig till reglerna som medlaren sätter upp?


Då återstår det okända scenariot, ett alternativ som givetvis också levts ut förut, och mer frekvent (får man förmoda). I detta scenario är det främst en sak som lockar - den magiska nyförälskelsen. Men denna magiska känsla varar i regel runt ett halvår, sen är det tryggt igen, förutsatt att man någonting lärt av sina misslyckanden.

Har man däremot ingenting lärt? Ja, då kanske det underlättar att fortsätta ha en infekterad relation med nån man redan känner utan och innan?

Hur det än går så hoppas jag att situationen löser sig till det bästa, för er alla. Trasiga familjer smärtar mitt fadershjärta

Din sista mening beskriver det klockrent. Ja, det låter som om det är er relations ”sista dödsryckningar”.

Hey I don’t blame you. 14 år är en LÅNG tid. Det tar då även tid att helt ”break free”, ifrån det bandet, så klart.

Men av allt du beskriver i din text, så blir man ju bara helt matt, av att ens läsa det. Tänk då att leva i det. Det måste vara helt utmattande.

Ni jobbade hårt på relationen, parterapi och allt. Sen blev det ändå separation, av goda anledningar.

Sen föll ni in i nåt slags gränslöst gråzons-land, där ni skall hålla på som tonåringar och dejta andra men ändå samtidigt ha svartsjuka emellan er och prata om dessa andra dejter, osv… nej! Alldeles för kläggigt…

Helt ärligt. Ni bör göra en ”clean break” för ett bra tag framöver. Ni skulle behöva typ ett halvår minst, där ni inte ens knappt pratar med varann. Testa livet som singlar. Dejta på med andra. Var även för er själva och hitta er själva igen, efter en lång relation.

Om ni även ett år senare, båda två, hee en obeskrivlig längtan efter varann, så ja. Då kanske separationen var fel. Då kan ni återuppta samtalen. Men mest sannolikt, så kommer ni båda två gå vidare ifrån vad som blivit en toxisk relation. Om ni låter varann göra det, alltså.

TLDR: Bryt helt för ett halvår, (endast nödvändiga sms om tex bodelning/barn, tillåtet). Om efter ett år eller så, kärleken brinner starkt, okej, överväg ett nytt försök, ni behöver just nu Clean Break!

Intressant story när man läser alla dina inlägg i denna tråd. Jag kan in viss mån relatera till det du skriver och min bedömning utifrån vad du skriver är att du inte är redo för en ny seriös relation. Varken du eller din fru. Ni har inte släppt varandra och ni har inte landat i er själva. Två viktiga förutsättningar för att bli seriös med någon ny. M.a.o. glöm alla dina andra flörtar. Strula är en sak att bli seriös är något helt annat, vilket du också verkar förstå. Hade jag varit kvinna (eller som man träffat din fru) hade jag aldrig känslomässigt investerat i någon av er. Ni är inte redo. Långt ifrån.

Jag tycker du skriver moget och bra. Du ha självinsikt. Efter att själv ha haft ett mycket långt förhållande (20 år) vet jag hur lätt det är att tappa sig själv och att tappa varandra. Förhållanden kräver ett kontinuerligt arbete men med barn är den biten lätt att prioritera bort. Fullt förståeligt och fullt naturligt. Sedan tror man att alla andra har det så j-vla bra och att gräset är grönare osv men det är BS lång väg, vilket jag uppfattar att du också är medveten om.

Är det då kört för er? Nej, utifrån vad du skriver bedömer jag att det inte alls behöver vara det. Ibland är det så att man behöver "förlora" något för att inse dess värde. Ni är nu på väg att förlora varandra och då inser ni plötsligt vad ni faktiskt har och vad ni betyder för varandra. Det som har skett kan vara en ögonöppnare för er båda och skapa en större förståelse och acceptans för varandra. Det som har skett (ert strulande) kan göra att ni ser varandra på ett annat - bättre - sätt.

Baserat på vad du skriver hur mycket du älskar din fru, hur bra hon är och hur bra hon gör dig är min åsikt att ni bör fortsätta att vara separerade men inte träffa andra. Både du och din fru behöver tid till att hitta er själva igen och det kan man inte göra tillsammans med någon annan. Ha det så under hösten och ta sedan ett nytt beslut vid Jul/Nyår. Låter kanske långt men det är kort tid. Det inkluderar självklart att ni inte träffas för sex eller "dejtar" varandra. Ni bör ha så lite kontakt ni nu kan ha utifrån att ha barn ihop och bo nära. Kort skrivet - ni behöver landa i er själva. När det är gjort, då kan ni på ett klarare sätt se vad ni betyder för varandra och ta ett mer rationellt beslut. Fortsätta eller inte fortsätta. Idag kan ni inte ta det beslutet. Ni är båda inne i "torktumlaren" och känslomässigt åker ni runt just nu.

Om ni sedan väljer varandra igen, då bör ni på nytt gå i terapi för att där komma överens om hur ni vill att ni ska ha det framöver. Utöver det måste ni båda acceptera det ni gjort denna vår/sommar. Dvs kunna se denna period som ett lärande i er själva, i er relation men också hur mycket ni faktiskt uppskattar varandra.

// CC

Läst igenom händelseförloppet och analysen är glasklar för utomstående.. du lever inne i bubblan nu å ser inte eller vill inte se verkligheten.
Hon valde att lämna dig, hon har träffat andra och nu vill hon tillbaka.. och du är villig att acceptera.. tydligt är att det är hon som har bollen.. du är en mjukis och det du nu känner är inte kärlek utan du tycker synd om henne, du får dåligt samvete av att vara den som sätter stopp..
Det som kommer hända om du går tillbaka är att relationen kommer vara bra en kort tid, för hon har lovat guld å gröna skogar.. å kommer anstränga sig.. men ganska snart kommer det bli som vanligt igen.. med enda skillnaden att ni båda har knullat runt med ett ganska stort antal var, som det verkar.. detta kommer innebära mer bråk, mer spänningar.. för tilliten är borta.. hennes tillfälliga ligg kommer vilja ha mer.. höra av sig å tjata å har din fru en dålig dag hemma med tjafs å bråk så kommer hon ge efter förr eller senare.. du är inte kär i henne.. du är kär i din bild av henne å din önskan om hur hon ska vara.. men det är inte samma person..
Är du väl insett detta och skaffat tillräckligt med stake för att avsluta totalt.. Vara tydlig mot henne att det är över !! Då kommer du snabbt se att hennes tillfälliga ligg kommer öka och att hon kommer träffa någon annan att gå vidare med ganska omgående. Men du måste sluta vela.

Jag har hela tiden resonerat som så att om vi separerar och inte jobbar på relationen så kommer vi glida ifrån varandra. Det känns ganska naturligt. Jag har svårt för det här med att om det är meningen att vi ska vara ihop så kommer vi hitta tillbaka. Jag tror mer på att om har en partner som man i grunden tycker är en bra människa och delar mycket med så är det värt mycket och något som man bör vårda. Men sen är vi olika i mycket och har haft en tendens att ta varandra för givet och istället hamna i tjafs

Jag ska vara rak och tydlig:
Du är en idiot om du gpr tillbaka till detta förhållande.
Dax att klippa helt och gå vidare med ditt liv.

Kasta henne i soporna! Gå vidare med ditt liv utan henne, hon är bara skräp.

Jag tror att du är en bra/välvillig person i grunden. Dock att du är hämmad av en massa saker just i det nuläge du befinner dig i. Du lever i en bubbla och ser inte klart… tyvärr. Det är därför jag tipsar om just ”clean break”.

Läs gärna inlägg nummer 79. Jag håller med den skribenten fullt ut. Även om jag som person kanske uttrycker mig lite mer diplomatiskt än vad den skribenten gör.

Jag tror du är fast i en drömbild av det gamla. Det är en oerhört stor (och ibland mkt destruktiv) kraft, hos oss människor, nostalgi. Vårt minne suddar ut det dåliga, osv, som en slags försvarsmekanism, ofta.

Jag kan bäst bara säga att du lever i en dimma, ungefär. Du behöver tid, egentid, distans, vara själv, i lång tid, för att bryta ditt nuvarande destruktiva förhållande. Att kunna se klart och nyktert på det, helt enkelt.

Oavsett vad du gör, önskar jag lycka till. Stanna i dödsryckningarna av relationen, eller skapa ett helt nytt liv.

Det kan aldrig bli bra igen, efter att ni båda haft flera andra sexuella förbindelser, samt även haft det dåligt innan det. Det är en Sisyfos-uppförsbacke jag aldrig skulle önska min värsta fiende…

Har själv försökt ”laga” efter dylika händelser och det blev ett långt helvete av misstänksamhet, svartsjuka, lidande.

Lycka till. Live your best life! 🌸

Jo det är klart att man fortfarande lever lite i en dimma då separationen är så pass ny. Det svåra är att vi båda fortfarande har känslor för varandra. Jag älskar henne och hon vill ha mig tillbaka. Hon är grym på många plan och jag har inte haft bättre sex med någon. Speciellt inte dom gånger som vi haft sex efter separationen. Är som när vi träffades i början igen. Har såklart att göra med att vi varit ifrån varandra och inte låtit vardagen tära på oss. Vilket är det som oroar mig ang att gå tillbaka, att vi hamnar i den där vardagslunken igen och börjar ta varandra för givet