Citat:
När Johanna efter sin påstådda "haschresa" där i stort sett allt var en lögn har mage att säga detta:
"Jag kan inte säga mer än mitt ärliga svar liksom.
Och det är 100 % ärligt?
100% ärligt"
Då blir det lite svårt att se något hon säger som sanning.
Jag satt häromdagen och läste igenom alla hennes förhör igen, och det är skrämmande hur mycket hon ljög, och hur hon iskallt kunde lägga skulden på andra, var inte mycket som verkade stämma in på sanning alls där.
Att hon sen efter att få reda på att Maja berättat sanningen om bilresan (och 2 veckors betänketid ensam i sin cell) kan berätta hela "sanningen" ser jag som osannolikt.
När hon långt och detaljerat berättar om "haschresan" (efter att hon behövde ett svar på varför hennes mobil färdats den vägen, OCH betänketid ensam i sin cell) så finner jag hennes ord om Majas deltagande i "mordberättelsen" väldigt vaga.
"Jag kan inte säga mer än mitt ärliga svar liksom.
Och det är 100 % ärligt?
100% ärligt"
Då blir det lite svårt att se något hon säger som sanning.
Jag satt häromdagen och läste igenom alla hennes förhör igen, och det är skrämmande hur mycket hon ljög, och hur hon iskallt kunde lägga skulden på andra, var inte mycket som verkade stämma in på sanning alls där.
Att hon sen efter att få reda på att Maja berättat sanningen om bilresan (och 2 veckors betänketid ensam i sin cell) kan berätta hela "sanningen" ser jag som osannolikt.
När hon långt och detaljerat berättar om "haschresan" (efter att hon behövde ett svar på varför hennes mobil färdats den vägen, OCH betänketid ensam i sin cell) så finner jag hennes ord om Majas deltagande i "mordberättelsen" väldigt vaga.
Att mordmisstänkta ljuger är en naturlig reaktion utifrån den situation dom sitter i. Dels är det jobbigt att erkänna för sig själv och omgivningen att man har gjort något dumt. Ett långt fängelsestraff är också en stark motivator för att ljuga. Det är nåt som hela rättsväsendet känner till och har med i bedömningen av deras trovärdighet.
När en misstänkt berättar något till sin fördel så tas detta med stor skepsis för att dom tjänar på att ljuga, och det måste då finnas stödbevisning för att ge styrka till påståendet. Men när en misstänkt berättar något till sin nackdel som dessutom kan stödjas med bevisning så får detta högre trovärdighet.
Det är precis så rätten tolkar J när hon berättar att M höll i händerna. Det är till hennes nackdel och det kan stödjas med bevisning.
M s berättelse däremot är enbart till hennes fördel och kan inte stödjas med annan bevisning. Tvärtom så kan den motbevisas med den bevisning som finns.
Då blir det självklart att rätten sätter högre tilltro till J s berättelse om att M höll i händerna. Att skribenter här på flashback tror sig veta hur J och M fungerar som personer och hittar på helt orimliga anledningar till att J skulle ljuga om M s deltagande, eller att M skulle vara så styrd, chockad, rädd, traumatiserad eller fått minnesförlust, så att hon helt enkelt rört ihop allting är inte förankrat med verkligheten. M s historia motsägs av alla resurser utredningen haft tillgång till med allt från, läkare, förhörsledare, it tekniker, forensiker m.m.