Hur är det att jobba statligt (IT-jobb)?

Vilka är de bästa fördelarna, offentligt kontra privat anställning?

Tycker anställningarna har blivit sämre på våra statliga verk. Mycket provanställningar där man tar in en hel drös med folk, typ 10 utvecklare men i slutändan kanske bara behåller en bråkdel när provanställningen börjar gå mot sitt slut. Det är dessutom många gamla konsultchefer från konsultföretag som styr och ställer bakom kulisserna på de här verken samt konsulter som rådgivare, utvecklare med mera. Tyvärr, men även våra statliga verk har hittat sätt att kringgå LAS och samtidigt få in en handfull folk för att slutföra projekt i tid, blivit lite som spelbranschen.

Upplever att samma tänk inte kommit till våra kommuner ännu och där är anställningstryggheten högre och man erbjuds generellt sett alltid en tillsvidareanställning.

Med det sagt så finns det mycket tillsvidaretjänster på statliga verk med men det är generellt sett senior kompetens man söker då. Lönemässigt är det inga jätteskillnader är min uppfattning. Naturligtvis kan man dra in dubbla lönen inom det privata men de allra flesta har knappast den kapacitet som krävs för att ro hem en anställning på de företag som erbjuder en miljon eller mer i årslön.

I privata bolag så handlar allt om vinstjakten och hela arbetet styrs av nästa kvartalsrapport. Offentlig sektor är politiskt styrda verksamheter och där är det mer fokus på att leverera kvalitet och resultat som låter bra i media. Min uppfattning är att arbetet är friare i offentlig verksamhet. Ingen bryr sig vilken tid du kommer och går till kontoret eller om du kommer dit över huvudtaget, så länge som du levererar det resultat som förväntas. Sen är det väldigt mycket möten, avstämningar och planeringsdagar som inte alltid leder arbetet framåt, men som är bra för den kollegiala sammanhållningen. Nästa vecka ska jag "planera nästa planeringsdag", vilket nästan låter sjukt när man tänker efter. Nackdelen är att det är mycket prestige i allt. Många vill lägga sig i andras arbete för att själv ta åt sig äran för resultatet. Sånt upplevde jag mindre i det privata.

Ifall TS är nöjd med lönen så finns det väl inga hinder att tacka ja. Dock så tror att löneutvecklingen inom statlig tjänst kan vara något begränsad. Staten har ju som policy att inte vara "löneledande".
Men ifall du trivs med jobbet och arbetskollegor så är det värt en hel del.

Olika statliga myndigheter har IT-avdelningar, ja.

Jag har suttit som konsult på en statlig myndighet, överlag bra, det går ganska långsamt och många möten.

Fördelen med statlig verksamhet är att man behöver inte bry sig för ingen annan bryr sig heller, cheferna är ju med på hela grejen också, därför allting tar sån jävla tid genomföra, de enda som verkligen jobbar är de konsulter man tagit in men de blir ju också bekväma efter några år.

Det kan låta nice men det är tärande i längden, som människa vill man väl åstadkomma något, allt man gör inom staten är bara onödigt arbete egentligen, ingen bryr sig.

Sen är det privata rena cancern på sitt sätt om du hamnar i stora organisationer där fokus är bara på resultat som bränner ut anställda, sitter för närvarande på ett sånt företag som finns i hela världen, det är galet tryck i leveranserna och du får verkligen skämmas på planeringsmötena om du inte gjort det du ska, samtidigt är det mycket frihet, nästan 100% remote och ingen bryr sig men det är extremt ensamt för ingen vill hjälpa varandra, du är helt egen, sjukt ställe egentligen....

Det där gäller ganska mycket inom IT, jag har varit på ganska bolag likt spotify som mest bara bränner riskkapital och även där får man samma känsla. Att det mesta som byggs och händer egentligen är onödigt.

Jag har sökt en del jobb ute i landet för jag vill flytta från Sthlm av olika anledningar men de har extremt svårt möte mig lönemässigt och blir nästan chockade när jag säger nivån, senaste jobbet så tog jag faktiskt reda på vad utvecklingschefen hade och mina krav var 10kkr mer i mån.

De brukar säga att kostnadsläget är lägre på landet, det stämmer heller inte idag då maten på ICA tex är lika dyr, en villa i medelklassen ligger på 4-6 miljoner, bensinen lika dyr osv osv...

Det är inget argument de kan använda sig av längre.

Håller med om det, har haft ett myndighetsjobb i karriären och det var precis som du säger hårda krav på att vara fysiskt närvarande 8 h per dag men låga krav på att leverera något. Lite som när man gick i mellan-/högstadiet, om man bara checkade i närvaron varje dag så hade man gjort sitt, sedan var det låga krav på prestation resten av dagen.

När jag jobbade på myndighet var ca 60% av varje arbetsdag fika och rast, det var extremt slappt men man blir fort understimulerad. Grejen med myndighet är att det finns lagkrav på ”tillgänglighet” med följd att det ska finnas bemanning på plats mellan myndighetsarbetstider, därav närvarokraven. Sedan att folk får sitta i 3 timmars telefonkö varje gång man ska ringa SKV/FK/etc. för att folk jobbar så slappt låtsas man såklart inte om.

Räkna med att behöva timredovisa på konton i något klumpigt tidredovisningssystem och kommunicera semester och sjukning och sånt via ett annat. Känner du till Heroma, Unit4 och liknande så vet du hur det går till.

Med tanke på de fina villkoren och att det var konkurrens får du nog räkna med att bli säkerhetsklassad, antagligen lägsta klassen till att börja med. Lägsta är registerkontroll, nästa är registerkontroll och entimmasintervju och sen vänta på att Säpo gör sina registerkontroller, nästa därefter blir du djupgranskad och dina vänner och familjemedlemmar blir grillade.

Beroende på vad för grupp du hamnar i kan det vara väldigt olika förväntningar på dig. På en del håll är folk slöpittar och där brukar det växa fram lokalt tyranni ifrån mellanchefslagret med en massa idisslande på möten och uppföljningar och skit. På andra är det genomgående äckligt kompetent folk som är självgående och där man ser till chefen i kanske fem-tio distansmöten per år utöver löne- och utvecklingssamtal.

Om du är van vid att förhandla lön med givande och tagande är det läge att vänja sig av med det. Går du med i facket kan du få lönesnack tillsammans med facklig representant innan du blir meddelad om den nya lönen, men precis som när du blir anställd så är det så att staten fattar ett beslut och är du inte nöjd är det ditt problem.

Jämfört med stora delar av privat sektor kommer det verka skenbart slappt. Räkna med att folk får mycket gjort, mer än du är van vid, och att du kommer att behöva kämpa för att hänga med även om de verkar flexa runt och kompa och ta det lugnt och sitta nöjda i möten och en massa fika och så. I staten tar många sitt jobb på stort allvar och de sliter hund utan att stoltsera med det, de är helt enkelt väldigt drivna och gillar vad de håller på med. I längden kommer du inte att komma undan med att slöa utan när väl kvarnarna malt fram till utvärdering av dig så blir du förflyttad till något du säger upp dig ifrån frivilligt om du inte klämmer ur dig resultat. I början, första halvåret till ett år kanske, har du lite slack för att komma in i jobbet.

Det du får ut av miljön är förebilder som är ruskigt duktiga på något och suttit i samma verksamhet i decennier. Du kommer också att möta chefer som funkar annorlunda än du är van vid. Det är inte otroligt att du får bättre semester- och pensionsvillkor. Budget är en annan grej när den baseras på anslag, det finns inget profitmotiv utan saker som behöver göras men saknas anslag för låter man bli eller sköter på sin fritid. Att du gör grejer som är bra uppskattas men om det innebär att du bränner timmar på ett konto alldeles för snabbt väger det över. I ett privat bolag kan du komma undan med att köra ett eget race om firman tjänar mer pengar pga. det, det flyger inte i offentlig sektor.

Du kommer att möta konsulter som tjänar mer än dubbelt så bra som du gör men de tar heller inte ut särskilt mycket semester och är antagligen långt, långt bättre utvecklare än vad du är. Förbered dig på att konsulterna inte är tillfälligt inslängda sluskar som du kommer att behöva städa upp efter, utan de finns för att du är för långsam och oerfaren. När du kommit ikapp en del kommer du att fundera på om du inte också ska ha ett AB.

I staten är tidsperspektiven långa. Kvartal och år är petitesser, i staten lever system och applikationer i decennier. Är du inte duktig på testning och kommunikation med icke-teknisk personal kommer du snabbt att bli det. Viktiga applikationer ligger under lager av tusentals eller tiotusentals enhetstester, byggprocesserna kommer antagligen att köra tio år gamla otrendiga integrationstester.

Med all sannolikhet kommer du bygga på någon form av Kubernetes. Antingen hemkokt eller OpenShift. Börja plugga om det här är nytt för dig. Ingen på myndigheten vet vad det är man behöver lära sig när man är ny för de flesta har varit där i åratal så du kommer att behöva vara självgående och frågvis. Det kommer att vara mycket Atlassian-grejer.

Om du är gnällig och undviker arbete kommer folk inte tvinga dig till något annat utan bara hålla god min och sen blir du omplacerad efter ett år och behöver säga upp dig för att du ogillar var du hamnar.

Det är roligare att jobba med viktiga system än kommersiella. Kraven är högre, beställarna mäktigare, mer står på spel. På ett sätt är transparensen lägre än i privat sektor, för myndigheterna är mer komplext organiserade så det som kommer till dig om förändringar i organisationen och prioriteringar och sånt kommer vara svårt att tolka. Börja läsa myndighetens årsredovisningar på en gång, så att du får veta hur saker funkar på en hög nivå och vad den strategiska inriktningen för hela myndigheten är. Kan du visa i organisatoriska möten att du fattar sånt och bidrar till att din arbetsgrupp drar i rätt riktning kommer det att uppskattas och din chef tänker på dig när det finns resurser att fördela.