Citat:
Ursprungligen postat av
uddev
Läste detta svaret i en tråd under en av youtube-filmerna ang. kommunikationen. Rätt eller fel vet ju inte jag, men tycker att det är en intressant teori.
Skulle ju även förklara varför uppstigningen gick långsamt då vatten läckt in under nedstigningen.
"As an electrical engineer I knew right away what the cracking sound was. It wasn't the hull breaking apart, it was the power supply shorting out due to water exposure. When the crackling stopped is when power supply A completely died and the sound only started again once they switched to their secondary power supply as that one started to short out too. It's pretty clear that water leaked into the aft compartment very early into the dive which weighed them down, around 3000m is when the water in the aft reached the electrical systems and triggered the alarm but at that point it was too late.
This could have been completely avoided with regular hull checks or anything who knows basic math being on the mothership realizing their descending too fast. But the CEO said it himself, he doesn't hire 50 year old white guys like me and rather hire 22 year old non-binary track and field majors who cant preform a hull check."
Det fanns väl inget protokoll uppgjort för hur fort hon kunde dyka eller stiga ändå ?
Vilken faktor skulle begränsa hennes dyk-/stig-hastighet ?
Utom den att hon i så fall pendlade mellan att peka uppåt eller nedåt ?
För batyskafen Trieste gällde bara att temperaturjämvikt uppnåtts mellan bensinen/dieseloljan/fotogenen/whatever och havsvattnet.
Professor Auguste Piccard ska ha gjort ett flertal tester i labb innan sina dykningar.
Intressant nog så var han så noggrann att han ville ta reda på om fotogenen/whatever tog upp vatten och i så fall hur mycket. Var det flera % så kunde det äventyra flytkraften.
Fotogentanken provtrycktes också uppe vid ytan med tryckluft för att garantera att den var tät.
Men ärligt talat fattar man inte riktigt varför batteripackarna skulle sitta i en trycksäker avdelning ?
När man kan konstruera tryckutjämnade batterier, fast det kanske var en teknik som Stockton inte behärskade ?
Flera militära dieselektriska ubåtar har haft sådana uppsättningar. Men eftersom de kläs in i en slags hårdgummi blir en otillräcklig kylning ett växande problem ju äldre battericellerna blir.
Det tog ett tag innan man lärt sig att styra en ubåt i undervattensläge.
Ubåten beter sig annorlunda än i ytläge.
I u-läget så är masscentrumets och deplacementets respektive tyngdpunkter och deras (metriska) avstånd mycket viktiga för känslan av stabilitet.
Atomubåtar brukar drivas framåt i några knops fart och med en lutning uppåt på 2-några grader.
Ligger hon istället och driver i ett undervattensskikt kan en del av besättningen känna sig yr efter ett tag.
Det är precis som att balanssinnet förstärks för mycket. En för stark feedback-loop.
Samma känsla kan man få om man som dykare ligger stilla under vattnet en stund utan referenspunkter.