Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

Låter som någon knackar med fingrarna på sitt skrivbord och spelar in det med ”lämplig” video.

Nånstans har jag sett/hört att barlasten/ämnesrören (rusty lead pipes??) släpptes genom att ubåten gavs slagsida: "alle man babord" så åker babords rör, "alle man styrbord" så åker styrbords rör.

Fördelen är att du slipper genomföringar (som det säkert redan finns en massa) och risken att tekniken ska sluta fungera i en nödsituation är liten.

Sen tycker jag personligen att begagnade rör som barlast som är tänkt att dumpas är en av de smartare grejerna på Titan.

Med tanke på att Stockton ville ha unga entusiastiska medarbetare som tillhör dataspels/Disney-generationen så är det väl helt rimligt med Kalle Anka-aktiga sandsäckar.

Haha, ja de är rostiga stålrör/järnrör. Inte blyrör. Ibland så säger amrisarna "lead pipes" fastän det är stålrör.
I ett klipp sägs det att de är scaffolding pipes, alltså har varit avsedda att bygga byggnadsställningar med. Men godstjockleken ser ut att vara för grov, kanske rör för högtrycksånga eller gas ?
Eller rentav stålrör för att borra efter olja.

Med tänke på att det inte är så lätt för Titan att få slagsida med sin runda form så har jag faktiskt ingen aning om ifall de har testat denna säkerhetsaspekt ?
Att de stålrören verkligen skulle lossa ifall de lutade sig inne i farkosten.
Ett helt vanligt vattenpass och lodlina verkar också ha saknats ombord.

Vad är det man har brukat använda då ?
Antingen stålkulor eller stora knippor med vanlig kätting. Kättingen är både billig, lätt att trimma, bara att kapa ett par länkar. Och finns i olika versioner av rostskydd.

Trieste hade en konisk behållare med stålkulor i, men har ingen aning om dess dimensioner och hur mycket barlast hon fick dumpa innan hon kunde börja stiga upp från djupet.

Om man nu ska visa viss förståelse för Stocktons design så var det på det viset att ubåten fick med kolfiberskalet nästan en neutral flytkraft, bouyancy.
Denna egenskap är mycket eftersträvansvärd eftersom farkosten flyter då omkring som en
fisk.
Titan hade inte kunnat få neutral flytkraft om farkosten var helt i aluminium, titan, eller stål.
Hon hade blivit för tung och hade fått haft flytkroppar fastsatta på farkosten.

Men med kolfiber + passagerarutrymmets tomrum (lyftkraft) så låg man riktigt nära neutral flytkraft.

Lägg inte ut inlägg som bara innehåller länkar utan en kort beskrivning också ?

Här är ett videoklipp som man tycker är rätt intressant:
https://www.youtube.com/watch?v=Rn60yfbPFuM&ab_channel=BeyondEngineering
Det förefaller som man inte ens använde en press när man limmade ena titandomen mot kolfiberhöljet.

Precis som speakern och många andra säger så har tex titan och kolfiberkompositen olika
temperaturutvidgingskoefficienter. Det gör att vid upprepade temperaturcykler så introduceras spänningar i limfogarna, att de kan släppa. Vid konstruktionen av alla kända ubåtar och djuphavsubåtar kände man till detta problem och designade utifrån detta, att inga vitala skarvar och fogar byggs in utan att ta hänsyn till temperaturspänningarna.

Det är bara en djuphavsubåt som har byggts helt i aluminium:
https://en.wikipedia.org/wiki/Aluminaut
Men aluminium har en del problem, bland annat dess höga temperaturutvidgning,
men också motsvarande krympning.

Det var också den första djuphavsubåten som kunde ha flera personer i besättningen

Men också att aluminium gör att det är mycket svårt att förhindra korrosion i saltvatten.
Aluminaut var den första djuphavsubåten som inte hade sfärisk form, utan bestod av 11 stycken 170 mm tjocka aluminiumringar som bultades ihop. På Triestes stålsfär var väggarna 125 mm tjocka.

Aluminaut pensionerades av oklara anledningar,
eller om det fanns tekniska aspekter.
"Kalla Kriget" pågick då och alla dessa projekt var det sträng sekretess på tyvärr.

Aluminium är korriosnsäkert i sig men däremot uppstår problem med bultförband i rostfritt som man vill använda i saltvatten.

Galvanisk korrision kan bli häftig

Titan o kolfiberkompositen har väl även olika elasticitet också. Så spänningar vid tryckförändring läggs till temperatur spänningarna.

Vid dyk så var där ljud i princip hela tiden mer o upp. Även vid några hundra meter ner vid uppstigning. Så måste ha lagrats energi i deformationer/spänningar som orsakade ljud vid uppstigning.

Det finns ju många filmer på YouTube om detta så jag tänkte tipsa om ett par som hade för mig nya bilder på konstruktionen av Titan:

https://www.youtube.com/watch?v=Ho2PafrMR3M I denna går Stockton runt utsidan och pekar och förklarar olika konstruktionsdetaljer, bland annat så har den ett antal flyttblock i aktern. Han visar också på några oljefyllda behållare, tydligen ska oljan hindra vatten inflöde även om det blir en mindre skada på behållaren.

https://www.youtube.com/watch?v=Gm28gju5Brw Den här filmen handlar också om hopmonteringen av Titan och vid 10:40 visas bilder som var nya för mig nämligen hur de limmar fast "mikrofonerna" på insidan av kolfiber tuben. Undrar hur bra det systemet fungerade egentligen. Om det är töjnings givare borde de kanske limmat dem i andra riktningen? Han har sökt patent på det här systemet, man blir nyfiken att läsa det.

Intressant se hur det såg ut i "svansen" på båten.

En tillverkare av "glass spheres" i länken nedan. De har ett applikationsexempel med lipo batteri I en sån sfär. Hade titan lipo batterier i sina glas sfärer?

https://www.vitrovex.com/battery-housing/


Rhino liner verkar vara poluretan. De har nån svart liner. På filmen ser man en svart liner på kolfibern.

https://rhinolinings.com/liners/
https://rhinolinings.com/industrial/polyurethane-polyurea/pipeliner/?

Delgrundaren av Oceangate Guillermo Söhnlein interjuvas av 60 Minutes Australia.
https://www.youtube.com/watch?v=kxud6ZQKmMw

15 minuter in i klippet säger han att ljuden från skrovet kom från tidigare skrov, att det hade åtgärdats innan detta dyk. Så vad menar han, hade dom byggt en ny kolfibercylinder och monterat den, eller hade dom bara lappat och lagat det gamla skrovet?

Nu med facit i hand så framstår han bara som lögnaktig.

Om de gjort en "fix" innan detta dyk så är ju en högst misstänkt anledning till implosionen.

Att laga kolfiber är svårt o är väl bara fel nära ytan man kan fylla o täcka med nya lager kolfiber. Tex cyklar "lagas" ibland så. Men 12 cm tjock komposit är nåt annat än 1 mm tjocka rör på en cykel.

Med Oceangates dåliga ekonomi låter det osannolikt att de byggt ny cylinder.

Berättelsen verkar vara en efterhandskonstruktion, så vi vet inte, vad som är sanning.
Aldrig att de skulle ha bytt hela kolfiberspolen, den tar väl 2-4 månader att härda utan autoklav ?


Ny epoxi binder inte så bra mot färdighärdad epoxi. Eller ibland härdar det nya dåligt.
De ska helst härda samtidigt för att bli starka.

Samma gäller för glasfiberplast.

Men att använda mikrofoner på detta sätt som indikationer är chansartat. Det är ungefär som att lyssna med ett stetoskop på en varmvattenberedare som värms upp. Det knäpper och knakar hela tiden.
Utan att man kan veta var ljuden kommer ifrån ?

I ljudlabbmiljöer är ju mikrofoner användbara för det går ju att utesluta var ljuden kommer ifrån.

Det går inte inne i en sådan tunna. Ungefär som att åka i en skåpbil som bara har kala väggar, alla
ljuden förstärks enormt utan dämpning.

En del intressant fakta har dykt upp, att designen var ursprungligen Sir Richard Bransons idé.

Men han hade inte heller koll på brottstyrkan hos kolfiber när dem utsätts för tryck att det var så stor skillnad mot dragbelastningen.

Titan och kolfiber har vitt skilda egenskaper och det kan mycket väl bli oväntade effekter vid temperatur- och tryck-skiftningar. Molekylärt sett så hänger de inte ihop alls med varandra heller.
Vilket lim som än används så kan man misstänka att vidhäftningen mot titanet aldrig kan bli riktigt bra.

Intressant nog så fick den så kallade batyskafen Triestes skapare Auguste Piccard sin inspiration från djuphavssnäckan Nautilus som kan dyka och stiga efter behag.
Kommer dock inte ihåg hur snäckan balanserar och justerar sin flytkraft.

Syntaktiskt skum (syntactic foam) har ett stort antal ihåliga glaskulor som ger flytkraft.
Men det är ett skumt material, det går inte att certifiera detta utan att förstöra det, så
varje batch kan ge några dåliga gjutningar som kan bli katastrofala när de väl behövs.

Vanliga hållfasthetsmodeller gäller inte riktigt för dessa material, vad gäller tålighet mot tryck.
Defekta kulor kan finnas som imploderar redan vid litet djup.

Man räknade i början helt kallt med att efter XX antal dykningscykler/lastväxlingar så skulle X procent av kulorna implodera. Och flytkropparna därmed ha ett bäst före datum.
Att de sedan måste kasseras.

Så har dock inte gällt för tex Alvin att den klarat många dykningar utan att flytkropparna försämrats alltför mycket.

Vad hände med Aluminaut ?

I början hyllat som ett tekniskt underverk och gjorde riktigt många dykningar.
6-7 besättningsmän kunde tas med bland annat.
Men farkosten tycks ha kantats av många obekräftade tekniska problem.
Dessutom så var den kanske för klumpig, med sina hela 15 meters längd.
Den gjorde ett otal hemligstämplade uppdrag då den troligen då placerade ut
olika typer av experimentella SOSUS-enheter på havsbottnarna.

Detta var också den pionjärtid då en del farkoster sjösattes bara för att när de sedan dykt så låg de uppochner istället i vattnet

Det var nämligen inte så lätt att beräkna masscentrum på dessa farkoster, då på den tiden nä.

Aluminaut tycks ha haft en av de första gyrokompasserna.
Men som hade ganska stor felvisning redan efter drygt ett dygns dykning i vattnet, typ.

Det och så allt annat inuti spolen och utanför, i så fall kunde dom lika gärna ha byggt om ubåten från grunden..

Jag antar att man skulle kunna bygga upp en tidslinje från att dom byggde den från första början till det sista dyket, se hur lång tid det tog dom att göra A och B. Kanske dra bort några veckor om man antar att deras erfarenheter gör att det går snabbare den andra gången.

Men nu utgår jag från att Guillermo Söhnlein sitter och vilseleder 60 Minutes Australia rakt upp i ansiktet. (Ljuger är ett starkt ord som jag först ville använda i stället för vilseleder, men jag antar att han är inne något psykiskt tillstånd där han fortfarande bearbetar olyckan)