Samlingstråd - Sjukersättning

Tack för ditt svar, jag ska skriva upp mål och ta upp det med min psykolog/läkare så de kan hjälpa mig vidare!

Halva Sverige har ADHD idag, så det är absolut inget att skämmas för. Majoriteten har dessutom arbete att gå till. Tror du seriöst att det är en så tung diagnos att folk måste gå hemma hela dagarna?

Min bror har ADHD och har aldrig någonsin haft problem med att sköta sitt arbete. Däremot är det annat i hans vardag som påverkas, räkningar, möten, tidsbokningar, inköp osv. Det är patetiskt att se svaga människor vika sig för en sketen ADHD-diagnos och bli slav under den och inbilla sig att det är så synd om en att man inte ens klarar av ett arbete. Till och med en med downs klarar av att arbeta.

Man up för i helvete, du är inte ett vandrande lik bara för att du har ADHD. På mitt jobb har vi flera med ADHD och de säger alla att de skulle gå under om de inte hade ett arbete att gå till. Klarar du av att sitta hemma och dega i soffan hela dagarna som sjukskriven, då har du garanterat inte ADHD.

Nej. Tycker du ska ringa FK och prata med dem angående sjukersättning. Då kan du få ett hum om hur svårt det är idag. Annat va de på 90-talet.
Har du kroppsliga problem (lam/halvdöd) så kan du ju försöka den vägen.

Hej igen!

Tänkte bara nämna att även om du bor hos föräldrarna så kan du bli beviljad boendestöd av kommunen. Det är en pedagogisk insats som är till för att man skall lära sig att systematiskt hantera sådant som hör till ett självständigt liv: betala räkningar i tid, tvätt, städa, hur man anmäler sig till utbildningar eller vad det nu kan vara. Dvs det är inte hjälp att städa, utan syftet är att du tillsammans med boendestödjare lägger upp ett system för hur du ska sköta allt. Att ha system som passar en själv är jätteviktigt när man har adhd eftersom den bristande uppmärksamheten ofta gör att man blir sen med saker eller missar att göra dem, och då uppstår ännu fler grejer att fixa.

Om du ska gå på universitetet så har du rätt till assistans. Det kan vara en person som hjälper dig att hålla koll på vad du behöver göra, hjälper dig att skaffa rätt böcker osv. Så att du inte fransar ut i kanterna och tappar taget.

Från vårdens sida kan du också få arbetsterapeut som kan hjälpa dig att få vettiga hjälpmedel för att få struktur på livet, för att göra saker på ett energieffektivt sätt etc.

Sedan tycker jag att du borde söka dig till en patientförening för att träffa andra i samma situation och få "hjälp från insidan" att hjälpa dig själv.

Du vet inte vad du pratar om.
Situationen kan se olika ut för olika individer samt beroende på vilka yrken de har. Personer med ADHD/ADD drabbas i högre utsträckning av utmattningssyndrom, sömnstörningar mm.

Är det någon som har ett konkret svar på TS fråga? Måste man acceptera medicinering för att ha rätt till sjukersättning?

Jag vet mycket väl vad jag pratar om. Jag är den som har hjälpt min bror med det mesta för att han nu ska ha ett väl fungerande liv.

Du blir inte utbränd av att ha diagnosen, du blir utbränd av att du hanterar den på fel sätt. Med rätt hjälp kan du få den biten att fungera mycket väl. Du tror väl inte på allvar att du bara kan sitta på arslet med ADHD och sedan känna dig utbränd? Då är det något annat som spökar och eftersom både läkare och försäkringskassa har stor erfarenhet av hur lata människor med ADHD utnyttjar diagnosen för att slippa arbeta, kan jag avslöja att det blir extremt svårt idag.

På tiden då det kallades MBD kanske det gick att komma undan, men idag ska det mycket till, speciellt om personen dessutom vägrar ta medicin. Du kommer garanterat få höra att du ska ha prövat allt innan de ens överväger att ge dig någon längre sjukskrivning.

Du ska ha gått på medicinen under en längre tid för att se hur den påverkar dig och dina problem, du ska ha deltagit i olika stödprojekt där du får tips på hur du hanterar den problematik som diagnosen ger dig. Det ska också ha tagit en tid för att de ska kunna utvärdera om det har haft någon hjälp, vilket det i de flesta fall har.

Du ska också ha testat på olika yrken som inte stressar sönder dig, för att se om det är fel yrkesval som gör att du blir utbränd. Har du tur kanske din kommun också har någon sorts daglig stödverksamhet där människor med stressrelaterade problem är inskrivna under 1-2 år med normala arbetstider, dock ägnas en viss tid i veckan åt KBT, både på personlig nivå och i grupp.

Via denna stödverksamhet kan man sedan komma in i något som kallas för OSA, där man får en viss lön under 1-2 års tid, för att sedan få hjälp med att komma ut i rätt yrke som sedan kan leda till fast anställning.

Jag har slitit för min bror under så många års tid och sett till att han har fått gå igenom allt detta, så att han idag har ett fungerande liv.

Det är sällan all den infon kastas i ansiktet på den som får sin diagnos. Du får oftast utredningen i handen och sen är det tack och adjö.

Först skriver du att det är en skitdiagnos och att man ska "man up" och i andra inlägget skriver du att din bror inte skulle ha ett fungerande liv utan din hjälp, att det kan behövas arbetsanpassningar, arbetslivträningm osv.

Jag håller med dig i ditt andra inlägg men det står i tydlig kontrast till ditt första där du raljerar nedvärderande kring diagnosen.

Det är en skitdiagnos som folk tar alltför seriöst och i många fall utnyttjar till att slippa ta ansvar för sitt eget liv. Jag vågar nog påstå att 99% av alla med ADHD klarar av ett arbete utan större problem, om vi bortser från gruppen som ägnar sig åt droger och kriminalitet.

Min bror har aldrig haft problem med att sköta sina arbeten, oavsett vad han än har arbetat med. Arbetet är vad som håller en med ADHD flytande. Har du inget arbete så ägnar du dig åt en jävla massa andra aktiviteter, för utan dessa känns vardagen meningslös. Om du inte tillhör de som drogar så finns det ytterst få med ADHD som ser en tillvaro där man ligger sjukskriven i soffan hela dagarna som något att eftersträva.

Vad min bror har haft stora problem med är att finna rutin och struktur i sin vardag. Det är vad som tagit mest mental kraft i hans liv. Räkningar har varit det största problemet för honom, vilket flera gånger har fått honom vräkt och skapat stora skulder som gjort honom deprimerad och sönderstressad. Jobbet klarade han alltid av att sköta ändå. För de flesta med ADHD är bristen på aktivitet det värsta och det är vad som fick honom att arbeta trots den misär han levde i.

Den mentala stressen är flera gånger värre än den fysiska. Den fysiska är bara nyttig.
Vad som fick honom att mentalt stressa sönder var den ständiga jakten på småsaker, som nycklar, skor och kläder, inköp, att hålla koll på inbokade möten och aktiviteter. Missade han exempelvis bussen så kunde han skita helt i det han skulle göra. Gick saker inte som han ville så kunde en soffa åka ut från balkongen.

Skulderna och att han var bostadslös klarade han av att hantera ett tag, men efter en tid blev den mentala stressen över det för mycket och han hamnade i ett kortvarigt missbruk och blev av med jobbet. Det var orsaken till att han tillslut hamnade i en stödverksamhet för de som led av stressrelaterade problem och där fick han sedan alla verktyg han behövde för att nu ha en fullt fungerande vardag med sin ADHD.

ADHD är som sagt bara en diagnos, no big deal. Men har man inte viljan att lära sig hantera den så får man dras med sina problem. Man kan ju inte kuta till sjukvården istället och be om att få slippa arbeta?

Alla såna där klyschor som att ADHD är en övermänsklig färdighet eller att man är så sjuk att man inte klarar av att fungera i samhället är så uttjatat.

Jag står fast vid att man ska "man up", det är ju inte mycket som krävs för att få den hjälp man behöver för att slippa ha det på det viset.

För det första ska du ju visa att du gjort allt du kan för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande, och där kan jag tänka mig att medicinering ingår.

Här har du en kvinna som hade flera andra besvär, bortsett från ADHD, men som ändå fick avslag.

https://www.processratt.se/kamr-bifaller-overklagande-ingen-sjukpenning-for-kvinna-med-adhd/

För att du ska få sjukersättning ska en läkare fylla i ett särskilt formulär som är ganska omfattande sedan ska AF ha uttömt ALLA möjligheter att kunna ha ett arbete på hela arbetsmarknaden.

Du bör se till att hamna hos den särskilda enheten hos AF som ger funktionsnedsatta hjälp när du blir arbetslös https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/extra-stod/funktionsnedsattning#Vemkanfastod och du ska ha gått igenom de olika möjligheterna och ha provat arbeten med stöd och anpassning. En anpassning kan vara tex lönebidragsjobb där arbetet anpassas i samråd med arbetsgivaren och det kan vara tex "att arbeta i egen takt", "ha klart och tydligt uttalat vilka arbetsuppgifter som ska göras och inom vilka ramar" "ha handledning på arbetsplatsen" mm.

Du får genomgå utredning ev på AF och du blir "kodad" och när du blivit det kan du få del av dessa särskilda resurser.

För att få sjukersättning ska du och din arbetsförmåga ha provats mot alla arbeten på arbetsmarknaden och det ska visa sig att du är för sjuk för att klara av dessa. Då kan du söka sjukersättning. Men det sägs att alla som söker i princip får avslag och att man måste överklaga beslutet.

Det finns säkert andra vägar även till att få sjukersättning, det jag skriver om är om du är arbetslös och söker sjukersättning.

Mitt råd till dig är:
- se till att bli "kodad" på AF för att frigöra resurser som kan hjälpa dig.
-om du känner att du inte pallar med ett vanligt jobb försök att få anpassningar med hjälp av Af.
-tänk på att du kan jobba deltid om heltid är för krävande, du behöver då ha en läkare som ger dig behandling och sköter den delen.
-gå utifrån nyfikenhet och lust när du väljer yrkesområde. Det ska vara stimulerande att gå till jobbet.
-ta emot den hjälp du kan få och rikta in dig på att samarbeta, prova olika arbetsplatser genom att göra praktik eller arbetsträning där. Det lär dig mer om vad som funkar och inte funkar på jobb.
-utbilda dig för det kan öka dina möjligheter att få ett arbete som du finner stimulerande inom ett område du tycker om.

Spontant känns det som du har lite klent underbyggt med insatser för att få sjukersättning, du har provat några jobb som inte funkat men de har du ju ej heller fått hjälp med att få anpassade till dina behov och förmågor. Du har bara varit sjukskriven i 2 månader vilket är väldigt kort tid egentligen. Du verkar oroa dig för den medicinska delen, att du ska tvingas in i behandlingar. Jag vet inte hur omfattande medicinsk utredning som krävs men det är väl ingen nackdel att ha provat på olika behandlingar? Funkar de inte har du ju papper på det isf.

Samtidigt du är ung och har över 40+ yrkesverksamma år framför dig, bara för att några jobb inte har fungerat är det väl lite väl tidigt att säga helt nej till att vara i arbetslivet även fastän hindren just nu känns oöverstigliga?

Hejsan!

Jag har sedan flera år tillbaka sjukersättning. Stigande kostnader och en värdelös sommar gör att jag skulle vilja flytta utomlands. Så utanför EU.

Jag vet att jag har rätt att flytta utomlands med sjukersättningen.

Man måste innan utlandsflytt träffa en doktor som intygar att det inte kommer att påverka ens sjukdom negativt. Några tester som görs då eller är det en enkel procedur? Är det något mera som händer? Kan man räkna med ytterligare samtal med handledare på försäkringskassan eller andra utredningar för att igen undersöka ens arbetsförmåga?

Någon som tidigare har gjort detta eller har kunskap om hur det går till?

Vore väldigt tacksam för svar då jag tyckte det var väldigt jobbigt att vara under press med dom tidsbegränsade sjukskrivingarna som jag var på under nästan 10 år innan jag tillslut fick sjukersättning och skulle vilja veta om jag ens vågar fråga om att flytta utomlands med tanke på att till och med blinda blir nekade sjukersätting nuförtiden. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/forvaltningsratten-nekar-blinde-fredrik-sjukersattning-det-finns-inte-ord-for-det

Tackar på förhand för all konstruktiv input!

P.S. Passar ämnet bättre i annat forum så får ni gärna flytta det

Stå upp för dej själv och ring F-kassan efter helgen så får du svar på dina frågor - Vad är du rädd för ?