Gillar någon en introvert?

Kan vara pratsam och är rätt öppen, enkel och ställer inte till drama. Kan prata om svåra och enkla saker. Säger kanske för mycket, det jag tänker, men ibland uppskattas det. Särskilt om det är något stöttande eller något ingen tänkt på.

Men det har med energinivån att göra. Ibland blir jag också tråkig och ganska tyst.

Folk kanske tycker ja men då är du ambivert.

Men tror inte det. Min värld pågår mest inom mig och drar energi ur ensamhet.

Är även betydligt mer skämtsam än i skrift. Är hemsk och skrattar åt mig själv. Sociala regler är inte alltid så viktiga.

Om du som introvert söker en extrovert, vem vill då ha en introvert.

Som introvert föredrar man introvert. Då förstår man varandra och man får egentid samtidigt som man ger den andra egentid.

Varför söker du en extrovert person?

Man ska ju inte kasta runt på diagnoser hur som helst men narcissistiska drag hos föräldrarna kan få dem att både lita blint på barnen de projicerar den egna självbilden av "perfektion" på (precis som vid andra svartvita tänkanden) samtidigt som de kan göra sina barn beroende av dem. Alltså dålig mentaliseringsförmåga innebär att personen "bestämmer" hur andra tänker, känner, och hur de agerar eller varför. Det krävs en del självinsikt för att kunna särskilja sig själv mot andra människor också.

Diagnoser är i många fall härvor av fler drag än bara efter den primärt satta diagnosen då de flesta av oss har fler delar i våra personligheter än kriterier och symptom av något specifikt.

Tycker ni är svåra och folkrädda av er samt mest verkar vilja sitta ensamma så nog bäst de gav upp om dig. Människan är en social varelse som frisk. Bara sjuka är osociala.

Jag är sannolikt vad många skulle klassa som introvert, och jag blir utmattad ifall jag har för många extroverta personer omkring mig. Har levt med en extrovert man, och osäker på ifall jag vill göra det igen? Tror en introvert eller en ambivert, just för att jag blir så trött av att umgås med en massa människor så jag föredrar lugn och ro större delen av tiden för att fylla på min energi.
Så hellre en introvert man än en extrovert, men det är ju mycket annat som spelar in förutom det så beror ju alldeles på. En man som är mycket blyg och väldigt tafatt kan ju svårt att få till det med, men inte säkert att han är introvert bara för att han är blyg.

Tycker inte att introverta är sämre på att ta initiativ, det enligt mig mest utmärkande för en introvert är att vi laddar energi då vi är själva och töms på energi av umgänge med andra, medans extroverta får energi av att umgås med andra och inte är så nöjda med att vara för sig själva, ifall jag fattat det rätt?
Är nog väldigt individuellt vem man trivs ihop med, och troligen många fler personliga egenskaper som spelar roll än ens personlighet skulle jag gissa.

Ja ying och yang har ju alltid funkat, motsatser attraherar. Däremot så fattar jag inte vad alla ni som går in i dessa termer får ut av det, är ni verkligen helt linjära människor? Jag menar nu på sommaren är jag extrovert men på vintern går jag i dvala, jag tycker det är skönt att vila upp sig ibland. Jag är inte 22 längre så bete sig som en 22 åring funkar inte så länge så det är ju båda fysiskt och psykiskt.

Tyvärr låter lite för många "introverta" bara deppade.

Absolut.

Jag tycker det finns negativa och positiva aspekter med att vara introvert. Om en vän eller partner är introvert kan det gå hur bra som helst. Det gäller bara att förstå varandra och respektera.

Om en person bara försvinner från en fest kan det ge mycket märkliga vibbar. Vet jag att personen är introvert och behöver vara ensam ett tag blir det en helt annan grej.

Vet jag att en vän tackar nej till en träff för att h*n har det stressigt på jobbet och behöver lugna ner sig under helgen känns det betydligt bättre än att tro samma person undviker eller ogillar mig.

En introvert person är sannolikt mycket mer öppen för "egen tid" än en extrovert. Är man själv introvert vet man att man inte alltid behöver någon med sig och den andra kanske föredrar att göra vissa saker ensam. Promenera t.ex. En partner kanske föredrar att gå runt själv och komma hem till en än att man ska vara med hela dagen. Är det ett problem eller öppning för att jag kan göra något jag vill?

Jag föredrar möjligen extroverta men en introvert kan vara lika pratsam och kommunikativ som en extrovert när man pratar på tu man hand. Andra saker kan också påverka och vi alla är unika så därav också olika.

Jag hade några date med en jag tror var introvert och kanske något mer men kommunikationen var jättedålig och i text trots att jag var tydligt i vad jag ville. Jag kan lyssna i timmar eller önskar att man pushar mig att prata. Ställ gärna frågor till mig och prata om allt du vill. Hur var din dag? Berätta mer...

En gestaltad extrovert psykopat är Petter i Tusenbröder II.

Precis, det är hela min poäng.
Jag tror att man kan förstå varandra ändå, fast man inte är kopior av varandra personlighetsmässigt.
Jag utesluter väl inte introverta, men extroverta är lättare att komma i kontakt med upplever jag.
Tycker Lilith sa det bra

För min egen del så underlättar det om man ska förklara för någon okänd hur man är i stora drag. Om man då säger att man är mera introvert än extrovert så kan dom flesta föreställa sig på ett ungefär även om introverta inte är en homogen massa såklart.
Men just att introverta tenderar att ladda energi av ensamhet medans extroverta får energi av umgänge, kan vara en grovhuggen förklaring till hur man fungerar.
Detta är ju bara ett av flera personlighetsdrag, så det är inte linjärt som du säger men tycker inte att introvert låter deppigt. För mig är det bara en förklaring till hur man bäst får ny energi, bland en massa folk eller utan en massa folk.

Håller med dig men jag tänker också att skillnaden är spontan och planerad, alltså jag gör en massa saker åker på festivaler, fotboll, resor osv men allt är ju planerat. Jag skulle aldrig spontant en tisdag får för mig att göra något för att jag känner mig dampig. Man kan ju inte planera och vara ett kontrollfreak och påstå att man är extrovert.

Det låter deppigt om det är för isolerat. Det låter också alltid deppigt om det inte känns självvalt.