Citat:
Ursprungligen postat av
SablarKonstaplar
Jag har tidigare idag försökt förklara hur triggad jag blir av människor med dålig mentaliseringsförmåga och det är vanligt både bland personlighetssyndrom precis som vid autism. Sedan har jag själv gjort iakttagelsen att det hos många kan vara som så att vissa förstår andra rent kognitivt men inte affektivt medan andra känner med andra affektivt men verkligen haltar när det kommer till kognitiv empati. Sedan har somliga svårt att förstå andra och även dem själva. Det är nog svårare med dem eftersom man i många fall inte lika lätt räknar ut vad de faktiskt klarar av att mentalisera rörande det som sker inom dem och/eller hos andra då många låtsas förstå eller tvärtom spelar oförstående som manipulationsteknik.
Förstår an inte själv som vuxen att något är fel för att man reser sig upp sjutton gånger, börjar prata eller pyssla med något annat under en film, vill jag nog säga att självinsikten är låg.
Har själv aspergers men blir galen på folk som inte ens försöker sätta sig in i hur andra tänker. Jag har inte ett sådant intresse för människor att jag vet vem kändisar är, men tycker det är min plikt att förstå folk.
Har dessutom hyfsat koll på mina egna sociala tillkortakommanden.
Brukar göra folk införstådda med att jag inte går sönder om de ber mig sluta med något som är irriterande.
Hen kompisen har en vuxen grabb som hen tror på trots att det kommit fram att han stjäl och ljuger. Det är som att de sitter ihop och hen kan inte hugga loss ungen och ungen blir mer och mer osjälvständig. Väldigt dålig förmåga att se vad som händer.
De värsta NPF-människorna är de som tror att de är normala. Och att alla andra är dumma i huvudet.