Kristendomen - "kommer ej till himlen hur bra människa man än är".

Stött på en del löst folk som försöker värva över folk till kristendomen, eller snarare till tron på Jesus. De hävdar att oavsett hur bra människa man är och hur mycket gott man gör så kommer man aldrig till himlen om man inte sätter sin tro till Jesus. Samtidigt kan man enligt de vara världen skitskalle, mörda våldta och ändå komma till himlen om man tror på Jesus.

Fört mig låter det helt skevt. Varför skulle ett värdelöst och empatibefriat monster vara mer värd att komma till himlen än en godhjärtad person som gör allt för alla? En som handlar rätt, hjälper människor, visar medkänsla, har empati, är ärlig och pålitlig och gör uppoffringar för andra.

Nu är inte jag religiös alls faktiskt, men det är bara en frågeställning jag har. Jag är inte intresserad av kommentarer så som att religion är påhitt, Jesus har aldrig funnits osv. Jag vill diskutera den specifika frågeställningen och inget annat.

Det är ju så klart ett sätt att fånga upp proselyter. Så länge man erkänner Jesus som sin frälsare är allt förlåtet. På det sättet kan man plocka in vem som helst i sekten. Dessutom är det gratis.
För 2000 år sedan fanns det massor av religioner i mellanöstern. De flesta hade inträdeskrav, de kostade pengar och inte vem som helst fick vara med. Kristendomen intog en annan approach, alla var välkomna och det kostade inget. Inga krav förutom erkännandet av Jesus. På så sätt växte kristendomen mycket snabbare än andra religioner och tog snart ledartröjan. Inte beroende på trovärdigheten i religionen naturligtvis, utan pga lättillgängligheten och löften om att allt var förlåtet och dörren till himlen stod öppen om man bara erkände jesus som sin personlige frälsare.

Det empatibefriade monstret är med stor sannolikhet förmögen och/eller mäktig, och en sådan är alltid mer än välkommen att bidra med kosing till kyrkan.
Om en ärlig människa också är en fattiglapp så saknar han värde för kyrkan. Kyrkan tjänar ingenting på denne.


Under medeltiden kunde rika syndare köpa s.k avlatsbrev av katolska kyrkan. Alltså ett slags kontrakt där kyrkan garanterar en plats i himlen i utbyte mot pengar.
Ju värre synder desto dyrare avlatsbrev.

Och som proconsul säger: Ett fiffigt sätt att snabbt och kravlöst värva nya medlemmar.

Du anger "löst folk" som din källa.
Vad litar du mest på här, ditt sunda förnuft eller "löst folk"?
Sedan kan du ju läsa bibeln istället för att lyssna på "löst folk" (vilka det nu är).

Vad jag förstår så är bibeln endast en liten del av alla skrifter som dom kristna åberopar, och man valde bort betydande delar eftersom dom var alltför krävande att följa. Man ville alltså till himmelen utan att personligen kvalificera sig. Så dagens så kallade ”kristna”
är totala nonsens och jag undviker skräpet eftersom dom är totalt ute och cyklar i öknen.

Det handlar om förlåtelse. Alla människor är syndare, även de mest godhjärtade människorna syndar, det ligger i vår natur. Men om vi bekänner våra synder och ber Herren om förlåtelse så kan vi ändå komma till himmelen. Om man inte accepterar Gud Fader som allsmäktig kan man givetvis inte få hans förlåtelse heller.

Ni icke religiösa som sitter på era höga hästar och tror att livet är thats it kommer få det så otroligt jobbigt när ni dör och inser hur fel ni hade. Men fortsätt och tro att vi härstammar från apor och allt det här avancerade jorden och universum är en slump. Det räcker tydligen inte med miljarder bevis och tusentals profeter för Guds existens. Men döden kommer vara er största bevis men då är det försent. Ok

Klassisk feltolkning av bibeln och jesus ord. "Himmelriket" är en metafor för den slutliga gemenskapen med gud.
Man kan alltså vara djup kristen och begå de värsta brott som finns.
T.o.m. jag som icke-religiös fattar ju att det inte finns en påtaglig "himmel"
Det är bara de gammelkristna som missförstått alltihop och fortfarande ser fram emot en gud som dömer en utifrån de handlingar man begått.
Fast jag tror att t.ex. fängelserpräster håller med om vad jag säger.
Metaforen "himmelriket" är en inre dimension, snarare än ett yttre ting och alla har vägen öppen till den den är inte villkorat med någonting, oavsett ens hemska handlingar man begått

Därför att det står att det funkar på det viset i bibel.
Frälsning sker på Guds nåd och ej genom arbete.

For by grace are ye saved through faith; and that not of yourselves: it is the gift of God:
Not of works, lest any man should boast.
(Ep. 2:8-9)

Att nåd bytts ut mot tro är väll Luthers idé tror jag. Att vara godhjärtad är samma som "salvation by works". Att det känns orättvist och varför man inte skall tycka att det är orättvist förklaras av den förlorade sonen berättelsen.

And he said, A certain man had two sons:
And the younger of them said to his father, Father, give me the portion of goods that falleth to me. And he divided unto them his living.
And not many days after the younger son gathered all together, and took his journey into a far country, and there wasted his substance with riotous living.
And when he had spent all, there arose a mighty famine in that land; and he began to be in want.
And he went and joined himself to a citizen of that country; and he sent him into his fields to feed swine.
And he would fain have filled his belly with the husks that the swine did eat: and no man gave unto him.
And when he came to himself, he said, How many hired servants of my father's have bread enough and to spare, and I perish with hunger!
I will arise and go to my father, and will say unto him, Father, I have sinned against heaven, and before thee,
And am no more worthy to be called thy son: make me as one of thy hired servants.
And he arose, and came to his father. But when he was yet a great way off, his father saw him, and had compassion, and ran, and fell on his neck, and kissed him.
And the son said unto him, Father, I have sinned against heaven, and in thy sight, and am no more worthy to be called thy son.
But the father said to his servants, Bring forth the best robe, and put it on him; and put a ring on his hand, and shoes on his feet:
And bring hither the fatted calf, and kill it; and let us eat, and be merry:
For this my son was dead, and is alive again; he was lost, and is found. And they began to be merry.
Now his elder son was in the field: and as he came and drew nigh to the house, he heard musick and dancing.
And he called one of the servants, and asked what these things meant.
And he said unto him, Thy brother is come; and thy father hath killed the fatted calf, because he hath received him safe and sound.
And he was angry, and would not go in: therefore came his father out, and intreated him.
And he answering said to his father, Lo, these many years do I serve thee, neither transgressed I at any time thy commandment: and yet thou never gavest me a kid, that I might make merry with my friends:
But as soon as this thy son was come, which hath devoured thy living with harlots, thou hast killed for him the fatted calf.
(Lu. 15:11-30)

Att man måste tro på Jesus kommer ur hans egna uttalande.
Jesus saith unto him, I am the way, the truth, and the life: no man cometh unto the Father, but by me.
(Jn. 14:6)

Egentligen är ovan bibeltexter problematiska för samfund då samfunden i regel vill
1) att du skall arbeta, betala eller på annat sätt gynna samfundet, därför säger de att man snarare måste göra alla dessa goda gärningar som de hittar på för att bli frälst.
2) att du skall tro att samfundets ledare/präster är det som står i vägen mellan dig och himlen och att du måste gå igenom dem för att kunna bli frälst dvs tro på samfundet snarare än Jesus.

Jag skulle själv säga att tro på Jesus och frälsning genom Guds nåd är som två antikorruptionslagar som förhindrar att grundsatserna manipuleras och omformas till någonting som det inte var tänkt.

Nu var ju inte det diskussionen handlar om - skärp dig!

Så en brottsling kan fortsätta sin brottsliga bana genom att be polisen om förlåtelse?
Du hör ju hur dumt det låter.

Det där är ju bara Fear Porn..