Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Nej det är inte justitiemord - alla tre är inte dömda för att ha skjutit de dödande skotten. De är dömda för att tillsammans planerat och genomfört mord - oavsett vem som sköt.
Det är för övrigt inte heller bevisat att Arklöv ensam utdelade de dödande skotten.
Det där stämmer inte på någon punkt.
Arklöv har erkänt morden, vilket föranledde ett resningsförsök från Olsson och Axelsson. Denna avvisades emellertid av HD då man menade att hovrätten inte gjort fel i sitt resonemang om medgärningsmannaskapet.
I grova drag resonerade hovrätten utifrån att alla tre personer burit livsfarliga vapen och avlossat skott under flykten efter bankrånet, inklusive mot den tredje polismannen (kommer inte på namnet) som undkom i princip oskadd. Alltså hade de gemensamt utövat dödligt våld mot poliserna och vem som konkret kausalt dödat dem är oväsentligt.
Detta resonemang håller emellertid inte. Utifrån Lindomefallet, där två personer misshandlat en äldre man och bevisproblem förelåg huruvida vem som utövat det dödande våldet, genomfördes under 1990-talet en rättsregler där man inte skulle behöva individualisera ett gemensamt brott på det sättet (ett mord, flera mördare). Eller om du vill ha ett mer abstrakt fall, mordet på Orientexpressen, ett flertal individer har ”poolat” skadan och envar kan ha dödat offret (undantaget tanten, som knappt förmådde hugga genom pyjamasen). I sådana föreligger ett klart medgärningsmannaskap.
Problemet är att dödsorsaken i Malexanderfallet är känd. Någon, som inte var AA (eller Stig Engström) gick fram till de sårade poliserna, plockade upp ett vapen och avrättade dem med nackskott. Redan under förhandling i tings- och hovrätten var det väl känt att denne inte var, eller kunde varit Axelsson. Det kan nog ifrågasättas om han ens kunnat dömas för medhjälp då han var mer eller mindre medvetslös vid tillfället. Att utsträcka det faktum att han avlossat skott tidigare till att han är ansvarig för den faktiskt dödande gärningen är att sträcka medgärningsmannaskapet bortom horisonten med som enda syfte att undkomma att hantera frågan ”Olsson v. Arklöv”, enligt mig. Jag förstår att hovrätten ogärna ville göra om Lindome, med två döda poliser i gärningsbeskrivningen, men det är inte en bra anledning för att röja och töja på vedertagna begrepp.
Vi har inte felony murder/common purpose-regeln i Sverige. Vill man får man försöka införa en sådan regel. Skulle göra det åtskilligt enklare i fall med rån med skarpladdade vapen där någon sedan eskalerar till ett grövre brott. Skulle också lösa en del Lindomeliknande fall, som mordet på Gert-Inge av de två ukrainarna som frikändes - dock här tveksamt då invändningen snarare är om båda ens varit närvarande, varför det gemensamma momentet isåfall upphört. Detsamma kunde nog sagts om AA och huruvida han i sitt tillstånd fortfarande var del av ett bankrån plus flykt, och därför faller utanför även ett sådant fall av ”common purpose”. I fallet Axelsson skulle det alltså endast förskjuta gränsdragningsproblematiken, även om det blir åtminstone enklare i hans fall (och solklart i ”den av Olsson/Arklöv som inte sköt”:s fall).
Rörande CP/FM, läs på om SA v Mahlangu eller R v Bentley för två exempel. Felony murder-doktrinen är också regelbundet redogjord för i bevakning av amerikanska rättsfall, som regel nedlåtande (e.g. fallet Ryan Holle i Florida 2004).