Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Tack för ett uttömmande svar som beskriver hur Kiev (och Biden?) ser på strategin.
Motoffensiven ska alltså leda till att ryssarna tappar delar territoriellt, ungefär som Kharkiv förra året, och det i sin tur skapar en politisk kris i Moskva som i sin tur leder till regimkollaps?
Det är värt att påpeka att Ukrainas och västs mål faktiskt nog skiljer sig
radikalt. Biden, och resten av väst, har en stor beröringsskräck med en regimkollaps i Kreml. Man vet inte alls vad som kommer härnäst då, man vet inte alls om man plötsligt måste göra något på "riktigt" och inte bara skicka hjälp till Ukraina. Ryssland som failed state kan vara hur farligt som helst, eller vilken möjlighet som helst. Det kan ingen riktigt veta. Som Vlad Vexler sade, väst är helhjärtat beslutsamt i Ukrainas överlevnad som egen stat, men bara halvhjärtat och med vånda beslutsam i Ukrainas
seger.
Ukraina har en, ur deras synvinkel, realistisk syn på detta, väst har en pragmatisk och försiktig syn. Visst skulle man önska en rysk regimförändring som ledde till något mer stabilt och förutsägbart men på den internationella arenan är ju tyvärr saker som "stabilitet" ett självändamål snarare än en positiv bieffekt av att människor, folk och nationer mår bra. "Ingen" vill ju se en kinesisk kollaps heller, men alla skulle förstås vilja att Kina blev en mysig demokrati, osv.
Ukraina inser att plåstret måste ryckas av och ser att detta är en existentiell fråga för dem och de skiter högaktningsfullt i Rysslands öde. Man får ursäkta dem för det, för stunden.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Motoffensiven syftar alltså ytterst på att försvaga regimen i Kreml. Lyssnade på Viktoria Nuland förut och hon sa samma sak att det räcker inte att Ukraina driver ut ryssarna utan det primära är att åstadkomma "regime change" i Moskva. Nu verkar det som om det inte ens är nödvändigt att först driva ut ryssen utan mer att destabilisera Kreml. Då förstår jag bättre varför man anfaller ryskt territorium eftersom det är obekvämt för Putin.
Ja, det finns ju många som privat och semi-officiellt givetvis förstår vad det bär, och även Biden gjorde ju en klassisk Biden i början av kriget och sade att Putin inte kunde sitta kvar. Han backade sedan på det och det är inte en del av USAs officiella linje. Det finns ju en diskrepans mellan vad även presidenten tycker och vad hela den politiska apparaten ser som "pragmatiskt". Man kan inte vara så "på" att man inte har hemmaopinionen och befolkningen med sig.
Men Nuland har nog rätt i sin analys. Om det är rätt eller fel ur någon moralisk eller politisk synvinkel beror på frågeställningen, men i den faktiska verkligheten är det nog en riktig analys. Detta kommer inte sluta med mindre än att Putin är borta och det är inte ens säkert att det räcker.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Men hur bra koll har man på den politiska trenden internt i Ryssland för att veta om det är en framkomlig väg? Tänk om Putin avgår men istället kommer det en värre krigshök till makten?
Avgå kan han inte. Han är s.a.s. fast i sin egna grop. Han har nog haft planer under senare delen av 2010-talet att "dra sig tillbaka" och låta någon ta över, och han tänkte nog så fram tills trögheten och motgångarna i kriget blev uppenbara. Han har målat in sig i ett hörn och Ryssland har för närvarande ingen successionsordning och om man ens hade någon de jure är den irrelevant idag.
En "värre krigshök" behöver man nog inte vara så rädd för av rent praktiska skäl, därför att Putin är "hök" nog. En annan person skulle kunna vara mindre lågmäld och domdera mer, men på marken, i kriget, så gör Ryssland för närvarande allt de kan. Rysslands alla terrorbombningar av städer, sjukhus och civil infrastruktur är ett uttryck för frustration och man har ju t.o.m. plockat bort kärnvapnen från robotar som varit öronmärkta för kärnvapen, för att kunna kasta dem på Ukraina i stället (och då är betongballast bättre än en kärnstridsspets som passerat bäst före-datum och bara blir en liten smutsig bomb, men med den bieffekten att nu har man på riktigt passerat en röd linje som man inte kan backa ifrån).
[quote=Pottkusk|84714837]Prigozin verkar vara en sån typ men det finns säkert värre. Ur askan i elden s.a.s?[/qute]Nä, tror inte det. Dynamiken är så olik den vi ser i väst och vi tenderar att tolka saker med glasögon som kanske inte passar. Prigozin är, iaf i nuläget,
inte i opposition till Putin. Han är opposition till ryska MoD. Just Wagner kan faktiskt ses som Putins egna privatarmé, men med ett mycket långt koppel. Prigozins alla utbrott handlar nog snarare om att han, liksom massor av andra och oligarker med privatarméer, etc, måste positionera sig för personlig överlevnad i den regimkollaps som alla ser komma. Jag tror vi har överskattat Prigozins politiska ambitioner här i väst.
Jag ser inte nödvändigtvis en större fara med en "värre krigshök" som diktator, däremot är jag mer orolig för att ryska MoD stuvas om och faktiskt blir
kompetent. Ryssland är på intet vis uträknat i striden och man kan hålla på länge till. Om man får ordning på torpet och använder alla fjärrvapen som idag används mot sjukhus och ställverk, mot vettigare militära mål, och samtidigt sätter upp tydliga operativa mål för sig själva, så blir Ryssland farligare för Ukraina. Det är ju på sätt och vis tur att Shoigu råkar vara en av de mest korrupta och inkompetenta försvarsministrar i modern rysk historia. Killen innan Shoigu verkar faktiskt har varit kompetent och med ryska mått mätt ganska ickekorrupt. Komiskt nog utmanövrerades han just p.g.a. att han inte deltog i korruption utan försökte i stället få valuta för skattepengarna i vapenindustri och materialinskaffning. En försvarsminister som är kompetent och som kan styra över ett kompetent MoD vore väl å ena sidan den största faran, å andra sidan är det ironiskt nog det mest troliga.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Syftet med sanktionerna var samma sak att försvaga Putin så att han avgår och ekonomin kollapsar a la 1991. Det har ännu inte inträffat och Ukraina blir alltmer förstört under tiden.
Ja/nej. Många hade nog hoppats på snabba resultat, men också rätt många andra visste hela tiden att sanktioner är ett långsamt verkande gift och tar tid. Huruvida sanktionerna är lyckade eller inte beror alltså på vad målet är. Om målet är "oligarkerna outar Putin" så är det ju totalt misslyckat. Men om målet är mer realistiskt, att på sikt bryta ner den ryska förmågan, ja då verkar de som ett långsamt gift.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Min fråga berörde även om det nu inte går att upprepa Kharkivoffensiven utan det bara blir långdraget skyttegravskrig igen, hur ska Ukraina isåfall göra? Eller om det istället blir ryssarna som går på offensiven och hotar inta Kiev? I det läget borde väl ändå Nato gå in med trupper?
Alltså, så *borde* det kanske vara i en bra värld, men en misslyckad offensiv kommer tyvärr inte göra att NATO ingriper med trupp. Snarare är det en risk att stödet från väst börjar svaja och knaka i fogarna. Det är det som är så märkligt med denna offensiv. Den har hajpats väldigt mycket av väst och av det ukrainska civilsamhället, men Ukrainska MoD vill naturligtvis hålla förväntningarna låga, lägre än vad som är realistiskt. Ukraina har ju nämligen ett politiskt behov att uppvisa överraskande positiva resultat, och det funkar ju inte om vi som bisittare hejar på och säger "haha, snart står Ukraina utanför Sevastopol".
Skyttegravskrig blir det nog inte (är det inte), eftersom det som skiljer offensiven från det som var innan offensiven är ju just det att man lämnar det skyttegravskrig som pågått ett år sedan ryssarna kulminerade. Däremot blir det heller ingen ökenstorm där man drar fram så fort att enbart hastighetsbegränsningen på fordonen sätter stopp. Det handlar om ett nogsamt och utförligt, omsorgsfullt och lugnt tuggandes fram till Azovsjön. Det kan ta veckor eller rentav månader. Det
politiska målet är förstås att den lilla framgången ska räcka för en rysk militär kollaps och en ohållbar situation, varpå regimkollaps, Putin i ett dike med ett kvastskaft i arslet, etc, etc. Men det operativa militära målet är mer modest, att skära ryssarna i två delar, varav den västra delen automatiskt kommer hamna i en ohållbar logistisk situation. De
måste då alltså kämpa tills maten är slut, kapitulera eller försöka fly via Krym och över en bro som nu Ukraina kan klippa när helst man vill. Mitt tips är att när man väl nått och har säkrat ett området fram till sjön, så gör man ingenting mer utan ser vad som händer. Om ryssarna för in förstärkning över bron, så klipper man bron. Om ryssar i stället passerar i östlig riktning så låter man bron vara. Man blir en slags "fleet in being" och kan "operera" Kerchbron som en slags diod genom att bara vara vid stranden.
Så, i korthet, med en väldefinierad och målinriktad offensiv med klar begränsning, hoppas man kunna sätta igång mycket större politiska rörelser. Även om man givetvis inte
utgår från att så kommer ske.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pottkusk
Hur långt ska man acceptera att Ukraina blir demolerat?
Finge jag bestämma, skulle väst ha satt ner foten vid kriget mot Georgien, eller allra senast annekteringen av Krym. Vi ska självklart inte acceptera detta alls, utan vi borde ha initiativet i all eskalering och gå från 0 till 100% innan Ryssland förstod vad som hände. Men det är, än så länge, inte riktigt politiskt möjligt eller realistiskt. "Status quo" och "stabilitet" är tyvärr något som politiker i alla läger värdesätter högt eftersom det ger förutsägbarhet. Även när "stabilitet" innebär att diktaturer fortsätter vara diktaturer osv...