Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Tack för svaret. Är dock inte säker på att jag hänger med i anledningen till att han väljer att inte ha sett GM.
Det är givetvis helt riktigt att vi inte vet vad som förevar i SE:s huve. Vi kan bara se det som sipprar ut. Och i fallet GM-SE blir det ett genomtänkt, förslaget och förekommande agerande efter mordet. Det blir i skenet av detta som GM-SE bör betraktas.
Ett mycket rimlig anledning till att han väljer bort att ha sett GM skulle vara att det vore alltför djärvt av GM att placera sig så nära att han hade kunnat se attentatet. Men det har ju GM-SE redan gjort, den tröskeln är han över. Och då framstår det för mig som obegripligt att han väljer bort möjligheten att se GM och som också hade varit ett agerande helt i linje med hans GM-agerande i övrigt.
Ja, det låter väl inte otänkbart och skulle vara en uppgift av intresse. Minns var läst det?
Men vad har det med den fråga som diskuteras att göra?
Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
GM-SE:s prioritering framstår som svår att få ihop.
Han väljer noggrant bort möjligheten att få stort inflytande över signalementet på GM till förmån för något mycket mer diffust: en silhuett i gränden som skulle kunna vara GM (och som han vet är ett vittne), eller en påhittad silhuett i gränden som skulle kunna vara GM.
Man kan undra varför det skulle vara av sådan betydelse för honom att få tipsa om grändmannen att han avhänder sig möjligheten att få avgörande inflytande över hur GM såg ut.
Varför klär han täckjackan på en oklar gestalt i gränden istället för direkt på den som han såg höll i revolvern?
Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Jag tycker det här att GM-SE, när han kontaktar PU, är så noggrann med att inte ha sett GM och skotten trots att han själv var på platsen då, men berättar vitt och brett och chansande om sånt som hände när han lämnat platsen är intressant och ej genomtröskat.
Han har ju redan placerat sig själv intill skottögonblicket och har till synes inga begränsningar vad gäller att förekomma och hitta på.
Han vet inget om vad som kommer hända. Det han känner till är olika signalement som florerar (och som pekar bort från honom). Här har han all möjlighet att på det allra mest avgörande sätt missleda utredningen bort från honom själv.
Istället väljer han att forcerat tydligt ha tittat ner i skottögonblicket, berätta om det i sin egen klädsel som stämmer med vissa signalement och peka ut ett vittne i gränden med annan klädsel som GM.
Denna sak kräver något rimligt svar. Jag förstår ej det här med supervittne, andras vittnesmål och att han skulle vara tvungen att uppge sitt eget signalement. Kan man få detta förklarat vore det tacksamt. Man får ha i åtanke att det är 1/3 1986 nu och aktuellt är rådande kunskapsläge denna dag för någon utan insyn i utredningen.
Tror det kan ha en hel del med saken att göra, nämligen hans karaktär: Han kontrollerar besvärliga situationer genom att dra till med något som låter trovärdigt, men som en initierad hoppar högt över. Ska se om jag kan hitta på den uppgiften framöver. Det är någon av hans bekanta eller arbetskamrater som säger det, med reservation för att jag minns den exakta ordalydelsen eller betydelsen fel.
Fast är inte språngmarschen fundamentet i försvarstalet:
"Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna
ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur
signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig. Jag tänker att, jaha
det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel."
Om SE inte hade tittat på klockan i det kritiska momentet så hade han inte haft någon anledning att springa efter polismännen och meddela det signalement som LP sa, mörkblå täckjacka. Då hade han heller aldrig blivit förväxlad med den flyende mördaren.
Och då hade han inte haft något försvar.
Observera att i den tidigaste versionen, berättad för RB, springer han efter polismännen för att säga till dem att de har fått fel signalement, nämligen hans signalement. Det kanske är i den versionen som han sprang för att larma först.
I intervjun 1992 hörde han aldrig vad "supervittnet" sa, utan det framgick senare, så i den versionen stod han antagligen inte "en meter framför" vittnet och polisen. Därmed kan det lika gärna vara han som vittnena såg springa i gränden.
