Gift vid första ögonkastet (säsongerna 2014-2025)

Japp och jag misstänker att människan har fler nick här tex nedanstående.

Så det har hänt att din fru tyckt det varit obehagligt hur full du blivit?! Jag har aldrig tyckt att min man blivit obehagligt full. Något är fel om man känner så, antingen har du alkoholproblem eller så har hon hjärnspöken. Helt sjukt att du tycker det är irrelevant att alla andra under parhelgen och i Grekland drack likadant som Ida, det är det ju verkligen inte! Skitorättvist att en massa källarsittande losers nu sitter och diskuterar henne som en alkis när hon dricker mindre än tex Carro, Fredrik och Stina som ingen problematiserar. Varför drar du in ett helt absurt exempel om parkbänksalkisar?! Hur fan argumenterar du? ”Halmgubbe” kallas det där. Hur hade det gått om Arvid sprängt hela ön dom var på? Ser du vilket sjukt sätt att diskutera? Vad hade hänt om Carro slagit ner Agust under kvällen? Hela anledningen till att folk säger att Arvid överdriver är för att Ida drack likadant som deras sällskap och dom var inte eller drack som om dom vore parkbänksalkisar. Herregud. Känns som att Arvid triggar igång värsta sortens incels.


Haha, alla hade en trevlig helg utom Arvid och Lina och det ligger hos dom själva. Ingen av dom är magiker, båda letar fel, båda är konstant missnöjda och pessimistiska. Synd att dom inte matchades med varandra. Match made in heaven.

Visst Alex är en drömkille men frågan är varför ni kvinnor inte är intresserade av honom. Nej ni väljer fuckboyen eller badboyen istället.

Arvid var nog en incel långt upp i åldern. Det kan man ju se framför sig, en rödhårig och gulhudad liten pöjk med monotont röst- och känsloläge som tyr sig till mamma och mormor. Det skriker inte direkt pussy magnet? Sen efter det att mormor hittade honom sniffandes på hennes trosor så kände hon att måttet var rågat och tvingade iväg honom på sexualkunskapsläger, han gjorde lumpen och byggde upp kroppen osv. Det är väl kanske incelen i honom som gör att han konstant måste hävda sig i försvarsmaktenkläderna oavsett situation. Incels i tråden relaterar helt enkelt till honom och kan för sitt liv inte förstå varför han inte av alla ses som guds gåva till kvinnorna, han är ju vältränad, inte helt ful och MILITÄR?!

Vi är summan av våra erfarenheter. Klart att det påverkar våra preferenser hos en partner.

Nej. Som vuxen har man ansvar att ta hänsyn till omgivningen och inte låta gamla upplevelser grumla omdömet. Arvid är inte 12 år längre.

Mycket är undermedvetet.

Vad du gillar beror på dina erfarenheter. Vad du ogillar beror på dina erfarenheter.

Förstår man inte traumat med alkisförälder så har man antagligen nån slags empatistörning.

Att det är tabu att försöka ändra på en kvinna är bara trams. De flesta kvinnor gör sitt allra bästa för att ändra på sina "hopplösa" män.

Mina tankar efter åttonde avsnittet.

Alexander: Jag känner att jag hade kul med dig i går. Jag skrattade med dig.
Lina: När då?

Experterna och produktionen
- Vid expert-Fredrics besök hos Lina och Alexander nämner han att de “närmar sig slutet på processen”. Alltså inte, vilket man kunde ha trott, att de är i början av ett äktenskap. Därmed är jag ålagd att, liksom varje år, väcka frågan om vad produktionen egentligen anser ligger i "processen”. Den officiella pitchen är ju, som programmets titel antyder, att par som aldrig sett varandra förut ska fatta ett livslångt beslut första gången de träffas. Men i verkligheten, vilket Fredrics kommentar avslöjar, fattas det riktiga beslutet inte vid äktenskapets början, utan vid programmets slut. Enklare för alla, och mer ärligt, hade alltså varit att tutta ihop par som, efter tio veckor, får bestämma om de vill gifta sig eller ej, i stället för, som nu, om de vill skilja sig eller ej. Men GETV (Gift efter tio veckor) är förstås en mindre rafflande programtitel.

Ida och Arvid
Alkohol är en värderingsfråga för Arvid. Att ta en shot starksprit, eller att dricka vin tills man blir berusad, är att ”misshandla sin kropp”. På sätt och vis måste alla som innehar en lever så klart ge honom rätt i det. Men man skulle också kunna säga att människor gör många olika saker som är skadliga för kroppen, eller som innebär att de prioriterar psykiskt över fysiskt välmående. Till exempel är avancerad fysisk träning och extremsport inte alltid ensidigt bra för kroppen, och att hantera och använda vapen är ofta på något sätt relaterat till misshandel av kroppar. Summan av lasterna är kanske inte konstant, men de flesta av oss, de flesta vuxna människor, gör ibland, fullt medvetet, saker som inte är hälsomässigt optimala för att det gör livet lite mer levande.

Det betyder i sin tur inte att man aldrig får kritisera till exempel alkoholkulturen eller vad nu den kultur heter som får vuxna män att träna swimrun tills knäna ger med sig. Det betyder heller inte att man inte får ha en princip om vilka laster man anser acceptabla och inte (nej, jag hängde knappt själv med på negationerna där, men ni fattar vad jag menar). Det betyder dock att experter i ett program där människor paras ihop med varandra bör undersöka vilka sådana principer deltagarna bekänner sig till, och sedan fundera på följderna av att para ihop en människa som ibland dricker en shot med en människa som inte kan hålla sig från att påpeka att sådant beteende är "osexigt” och ger honom “avsmak”.

Men visst, det är fullt möjligt att experterna faktiskt har gjort just det, och slutit sig till att Ida och Arvid kan lösa, eller leva med, den olikheten. Och de verkar ju kunna prata om saken. I det samtalet framför Arvid flera saker som är helt rimliga och förståeliga. Han har tidigare, dåliga, erfarenheter av vad alkohol gör med människor. Det gör honom otrygg. Han anser att alkohol är skadligt för kroppen. Idas svar är att han måste ta ansvar för den känslan själv, vilket också känns rimligt, så länge hennes alkoholbruk inte är allvarligare än det vi fått se hittills. Här skulle allt kunna lösas med en kompromiss: Ida kan få dricka ibland, så länge Arvid hålls utanför det. “Alla får göra som de vill”, som de formulerar det – och Arvid har ju själv tidigare visat hur viktigt det är för honom att få ”göra det han mår bra av”.

Men under samtalet, liksom tidigare med kommentarerna om ”avsmak” och “oattraktivt”, verkar Arvid också ha, eller luta sig mot, en annan, mer grumligt uttalad och kulturellt (dare I say strukturellt) betingad, anledning till att ogilla Idas drickande: “Jag vill ju att du ska bli mamma till mina barn. Och då kommer jag i kontakt med den här värderingsfrågan” säger han vid ett tillfälle. Vad är det för “värdering” som gör att Idas framtida roll som kärl för Arvids avkomma hör hemma i en diskussion om några shots på en sommarfest? Enligt en tolkning handlar det om en rädsla för att hennes beteende nu kan betyda att hon också som mamma kommer att dricka på ett sätt gör deras gemensamma (framtida, hypotetiska) barn otrygga, kanske på ett sätt som Arvid själv har erfarenhet av från sin barndom. Men den kopplingen känns inte helt självklar, eller rentav lite hysterisk. För faktum är ju att många människor har druckit sig fulla någon gång, till och med flera gånger, och sedan ändå klarar av att skaffa barn utan att dricka inför dem eller utsätta dem för otrygga situationer. Därför är en annan, för all del mer elak, tolkning av bakgrunden till kommentaren inte helt orättvis: att det inte anstår en kvinna som ska bära och föda ens barn att festa och leva utsvävande, och att en kvinna som inte lever sedesamt gör sig olämplig som framtida mamma. Det låter mer som en värdering. Jag säger inte att det är så Arvid tänker, eller skulle formulera det, men det är svårt att lyssna på honom utan att åtminstone påminnas om sådana åsikter. Och det är heller inte märkligt att Ida känner sig “attackerad” eller får en känsla av att ha ”gjort något fel”, utöver att hon möjligen gjort Arvid otrygg här och nu. Därför är det bra att hon, i slutet av samtalet, gör klart för honom att hon inte kommer att göra avkall på att “ha det trevligt”, och även KBT:ar honom med konkreta exempel på vad det kan innebära: blöta utekvällar på Golden Hits. Det handlar mer om att stå upp för hennes rätt att leva som hon vill än att hylla supande, och Arvid verkar förstå, och acceptera, det. “Det finns ingen önskan i mig att du ska tona ned något.”

Och om man vill ge Arvid en chans att bevisa just det är väl en resa till retsinans hemland ett utmärkt prov? Parets fotograf(er) och kompisen Karin får hänga på (Kerstin får plats i handbagaget), och vi får lämna eventuella klimatsmarta invändningar hemma, för det vankas destinationsbröllop i Grekland. Säkert tacksamt för produktionen – vi minns ju hur par i tidigare säsonger bjöds på smekmånadsresor utomlands, och nu får man sådana bilder, inklusive ett bonusbröllop, till en (gissar jag) mycket lägre kostnad.

Ida och Arvid hinner bara hälsa på Karin innan Arvid får ta emot en första värderingsmässig örfil – smeknamnen “sprit-Ida och sprit-Karin". Snabb inzoomning på Idas facepalm och på Arvid, som verkar ta det med ro, ändå. På bröllopsfesten klipps det sedan raskt mellan hetsiga shotslåtar och skräckfilmsmusik över Arvids vattenpåfyllnad, men av det vi får se får vi i alla fall sluta oss till att han står vid sitt ord. Bra så.

Caroline och Agust
I vanliga fall är Carolines reaktion på jobbiga situationer att fly från dem, berättar hon. I det här äktenskapet har hon försökt att gå emot den reflexen, men spika i stugan-affären (eufemistiskt beskrivet som “inredningsgrejen”) blev en utmaning för mycket. Hon är emotionellt dränerad och trött, och behöver, ja, fly till ensamtiden. Agust tar emot detta med det jämnmod han anlagt mer eller mindre konstant på sistone. Efter att i sju avsnitt återkommit med ny sprallighet varje gång den förra landat platt verkar också han ha tröttnat lite.

I ett krissamtal med (den ständigt perfekt friserade) expert-Kalle dryftar Caroline spikfrågan, som vi inte behöver gå igenom en gång till, och relationen i stort. När Kalle, i ett försök att överbrygga deras (känslo)språkförbistring, appellerar till hennes empati (“Hur tror du att Agust reagerade? Vad hände med honom, tror du?”), har Caroline inte energi kvar att försöka. “Jag vet inte.” Med det menar jag inte att Caroline skulle vara oempatisk, men att hon nu är vid en punkt där hon inte längre ens orkar försöka se Agusts perspektiv, eller i alla fall inte ser poängen med att göra det. Det säger egentligen allt.

Hemma i Kumla träffar Caroline den vän vi senast såg på bröllopet, och över ett glas vin bekräftas den misstanke jag redan tidigare vädrat: attraktionen finns inte riktigt där. Om nu någon trott något annat. Och på sitt håll (i en färgbutik där han tycks arbeta – var han inte “projektledare”?) instämmer Agust. Vännens beskrivning av Caroline är förresten intressant: “Du är ju en jävla surfitta som inte vill göra ett skit.” Man skulle kunna se det som ett skämt om den roll Caroline tvingats in i under relationen/programmet. Men man skulle också kunna se det som en ganska sanningsenlig, om än skämtsamt formulerad, beskrivning av hur Caroline faktiskt är som person, som bara någon som känner och respekterar henne kommer undan med att framföra. Jag vet inte vilket alternativ som är mest troligt, och om det är det senare menar jag det verkligen inte som en förolämpning. Många av mina bästa vänner är sur-F som inte vill göra ett skit.

Även Agust får ett krissamtal med expert-Kalle. De ganska korta klipp vi får se från det är ordnade för att ge ett hoppfullt slut. Men notera tempuset i det Agust säger: han har varit öppen för att det kan bli något. Tillsammans med Carolines känsla av att “tio dagar till känns omöjligt” (för att inte säga tio veckor, tio år), liksom det faktum att vi knappt fick se paret den här gången, är det svårt att se det planerade mötet på söndag som annat än en skilsmässokonferens, de pålagda, romantiska stråkarna under expertsamtalets slut till trots. Åtminstone om man, till skillnad från programmets experter, inte är kontraktsbunden till optimism.

(Fortsätter nedan.)

(Fortsättning.)

Stina och Fredrik
Vi lät en AI sammanställa en lista över de vanligast förekommande klyschorna i kontaktannonser och Tinderpresentationer. Fredrik har erbjudit sig att läsa upp den för oss. Nej, vänta – det var visst hans egen lista över det han “uppskattar med en fru”. (En fru, vilken som helst.) Här skriver ju den slentrianmässiga PK-kritiken nästan sig själv, men jag går på ändå. Att anmärka på är framför allt att de enda egenskaper som inte är sådant alla väl uppskattar (vem vill inte ha en glad, rolig, energisk, positiv person? Hade en alternativ lista lika gärna kunnat innehålla egenskaper som ledsen, tråkig, oenergisk och negativ?) handlar om utseende: hon ska ha stora ögon, runt ansikte (sic) och vara blond. Allt är, hur som helst, “grönmarkerat” (även “blond”, undrar man?), och jag tar tillbaka allt jag tidigare skrivit om att Arvid skulle ta priset för mest problematiskt förhållande till kalkylblad. Han verkar ju i alla fall hålla sig till att Excelifiera sitt liv, inte andras.

Veckans (något tillkämpade) tema för Stina och Fredrik är annars Fredriks påstådda undfallenhet respektive Stinas “boxighet”. Om vi börjar med det senare är det, som jag tidigare påpekat, inget ord man omedelbart känner igen, och min gissning har varit att det ska förstås som en eufemism för “inrutad”. Men Stina har knappast framstått så. Som ordet används nu, i expert-Marias soffa, verkar det dock mest betyda att Stina inte vill vara så anpasslig gentemot en partner, detta som en försvarsmekanism efter tidigare relationer där hennes person inte har respekterats. Vilket ju låter helt rimligt. När detta nu inte behövs inser hon att boxigheten nog är fel. Med viss lättnad kan vi därmed säga: farväl, boxighet, we hardly knew ye.

Till Fredrik, då, som är “för snäll”, kanske på gränsen till självutplånande (och som behöver “trygga sig” med att det är attraktivt för Stina, som expert-Maria påpekar). Det kan säkert stämma, men det jag tycker att expert-Maria missar med beskrivningen är att för mycket snällhet och undfallenhet kan ha en baksida även för andra människor – konflikträdsla som blir till passiv aggressivitet. För det sura och ogina vi alla bär inom oss tenderar att göra sig gällande på något sätt ändå, och om man är för “snäll” kan det exempelvis ske genom att man samlar på sig invändningar om filtar som inte vikts ihop på rätt sätt, vattendroppar på toalettgolvet eller liknande, för att först senare rada upp det för sin partner, kanske med ett leende, som vore det mest ett skämt.

Lina och Alexander
Liksom Caroline är Lina “känslomässigt dränerad”. Efter parhelgen behöver hon en paus, fylla på med egentid, landa och komma ur bubblan, berättar hon. (Hon behöver säkert “trygga sig” också, och kanske göra en “resa”, men det måste ha fallit bort i uppräkningen.) Hur som helst, innebörden är tydlig – hon behöver/vill komma bort från Alexander.

Påtvingad egentid för Alexander, alltså, vilket innebär hämtpizza och Arbetets döttrar, en fantastisk arbetsplatsdokumentär från 1987. (Hur kan man inte gilla den här mannen?) Därefter kan vi introducera en ny par-rubrik, om än inte en romantisk sådan: Agust och Alexander. Vi kan också lägga ett nytt, överraskande namn till listan över folkets experter: Agust, som ger Alexander det stöd han behövt, men inte fått, av Lina. Fint!

Men lägg på nu, Alexander, för Lina får ett “infall”, och avbryter egentiden en dag för tidigt. Hon har bestämt sig för att Alexander och hon i stället behöver dejta och vara spontana. “Nu kommer jag!” Alexander möter villigt upp på stationen och tar med Lina till en restaurang, men när han inte omedelbart förstår hennes foodie-recension av maten står det klart, på Linas ansiktsuttryck och inklippta synk, att de explosiva känslor hon förväntat sig inte har levererats.

Tillsammans med samtalet vid parhelgens slut i början av avsnittet, och liknande samtal tidigare, står det klart att paret har kommit in i en dynamik – vilket Lina så klart inte är ensamt ansvarig för – där Alexanders naturliga personlighet av båda förstås som “fel”. Som Agust helt korrekt påpekar är Alexander ju en “fantastisk kille, varm, go’ och glad”, men han är för trygg, för snäll, och att han trots det trivs med Lina blir bara ytterligare till hans nackdel. Ofta anlägger Lina, vid samtalen om det här, en kritisk min, som en lärare som besvärat lyssnar på en elev som förklarar varför han inte gjort läxan. Och det är hon som håller i taktpinnen. Nu ska vi ha paus, Alexander! Nu ska pausen vara slut. Nu ska vi dejta! Nu ska det vara magi! Alexander försöker och försöker, “med humor och med att komma nära”, men det hela känns mest sadistiskt.

Efter ett av årets första avsnitt skrev jag att jag bestämt mig för att sluta ogilla expert-Fredric, då mest baserat på en känsla, men när han dyker upp för ett krisbesök hos Lina och Alexander känner jag att jag hade rätt. Det han säger till kameran, om än inte direkt till paret, är precis det jag har velat säga Lina: “Man kan inte beställa magi av någon annan. Om du vill ha magi måste du vara en magiker.” Precis så.

Då hjälper det, tyvärr, inte att Alexander, i avsnittets slut, lyckas vara magiker för dem båda, med drejningsaktiviteten. Nu tror Lina på dem, intygar hon. Men, måste hon tillägga, det är så klart inte “total magi”. Hur länge varar ett “nu”? Och hur många trolleritricks har Alexander kvar i sin låda?

Till sist
- Jag säger inte att produktionen skulle förse människor som förekommer i programmet med repliker, men när en random gäst på Lisa och Luddes “kärleksfest” under ett spontant samtal kläcker ur sig att ”vad man vill ha och vad man behöver är två olika saker” börjar jag nästan undra om expert-Kalle följt med till Grekland och står bakom kameran med manusskyltar som Bob Dylan i videon till Subterranean Homesick Blues.

- Lisa och Ludde kan förresten, helt sanningsenligt, i framtiden berätta att de gifte sig i Gift vid första ögonkastet.

- “Herregud, vilken jävla gud till man”, säger Ida till Karin på samma kärleksfest, med blicken på Arvid, för tillfället utan vit springare. En throwback till den koketta Ida (“kaptenshustrun”) vi såg mest av i de tidiga avsnitten. Sedan dess har vi, tacksamt nog, lärt oss att Arvid inte är någon ofelbar gud, och Ida inte heller någon underdånig gudsdyrkare. Väl?

- Och på tal om det. Hemma hos Ida saknas först visp och besticklådor, sedan ställs balen med toalettpapper bredvid toaletten, direkt i sin plastförpackning. Ungkarlsdragen friskar upp, och antyder en mer intressant (sprit-)Ida än den mäklarpersona vi annars mest fått se, eller inskränkt velat se.

- “Trånga gator” och “konstig el som hänger utanpå byggnaderna” – ja, det är väl platsen “utomlands” som vi alla känner den, kärnfullt sammanfattad i två spaningar av Ida och Arvid.

- “En risk när man har en partner som är väldigt lik en, som Fredrik och Stina ju är, är att det kan bli lite förutsägbart på sikt”, berättar expert-Maria. Ur ett tittarperspektiv får jag väl då tillägga: tyvärr inte bara på sikt.

- Produktionen verkar ha snappat upp min förkärlek för när de betraktade blir betraktare, och bjuder på en gullig scen där Lina och Alexander spekulerar om paren i SVT-grannen Första Dejten. De är precis som oss!

- Tablån över “försmådd friare”, modell Agust, innehåller följande: melankoliskt klinkande på lila gitarr, bara fötter på bordet, stöttande hund och en tub O’hoj chokladsås (förlåt, “dessertsås” är tydligen det officiella namnet) inom räckhåll. Vad mer behöver man, egentligen? Dudes rock.

- Mina tankar om kommande avsnitt publiceras också i e-postnyhetsbrevet GVFÖ-revyn, vilket man kan prenumerera på här. Men självklart fortsätter jag också att skriva här i tråden.

Jag klagar inte på Idas drickande. Och jag misstänker att de flesta här som gör det trollar.

Arvid har åsikter kring hur hans fru uppför sig när det kommer till alkohol, och det tycker jag är fullt rimligt.

Du fattar ju inte.. Jag har inga problem med hur mycket Ida drack, och jag tror absolut inte att hon har alkoholproblem. Ok?

Men hennes make har problem med det, han tyckte hon drack för mycket. Då är det helt rimligt att anpassa sig efter sin partner när man är ute som par. Det var det jag försökte illustrera med mitt exempel.

Tack för en efterlängtad, och i många delar väldigt pricksäker analys.
Alla Linas försvarare i denna tråd bör verkligen läsa den här analysen om hennes och Alex förhållande!

Klart som fan att vi är avundsjuka på Arvid!
Har du SETT Ida, eller?
Och när hon sedan blir "Kerstin", HERREJÄVLAR!!!