Citat:
Jag har full förståelse för oron när ens partner blir fullare än vad man själv tycker är rimlig gräns. Alla sätter sin gräns olika.
Och jag har samtidigt full förståelse för att Ida tycker det är kul att ibland festa och släppa loss.
De behöver förmodligen finna en kompromiss i det hela. Tex. att Ida kan festa utan att Arvid är med. Så slipper han oroa sig. Och hon får festa. Eller så är han med när hon festar och får då gilla läget om hon blir fullare än vad han står ut med.
Och jag har samtidigt full förståelse för att Ida tycker det är kul att ibland festa och släppa loss.
De behöver förmodligen finna en kompromiss i det hela. Tex. att Ida kan festa utan att Arvid är med. Så slipper han oroa sig. Och hon får festa. Eller så är han med när hon festar och får då gilla läget om hon blir fullare än vad han står ut med.
Det har inte jag eftersom Ida drack som alla andra i sin närhet på festerna. Precis som du dricker jag knappt och har aldrig gjort, jag ”behöver” inte det för att våga prata med andra, slappna av, våga dansa eller vad det nu kan vara. Och sen tycker jag inte det är gott om det inte är en väldigt svag cocktail eller pyttelite vin av bra kvalitet till en god middag. Men det är jag, flera av mina vänner går ut och festar ibland och kan dricka flera öl/drinkar/glas champagne eller vad det nu kan vara. Jag hade personligen varken velat eller klarat det tror jag, men jag vet att det är normalt. Jag tycker inte jag har rätt att hindra min make från att dricka så mycket han vill. Hade han däremot blivit fullare än andra så att det stack ut hade jag skämts och blivit orolig. Då menar jag redlöst berusad, så att han inte kunnat gå eller ta vara på sig själv, men det har aldrig hänt. Han kan och vill dock gärna dricka mer än mig när vi är på fest, men det gör nästan alla vuxna som inte är nykterister.