Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Som, en i grunden inåtvänd natur med diagnoser, fungerar spel överlag i avledande syfte och minskar oroligheterna i kroppen, det är riktigt.
Till skillnad mot J har hon kontinuerlig kontakt med en psykolog.
Är J psykopat vilket inte låter alltför långsökt, så lider hon inte av att vistats på anstalt vilket förutsätter förmåga till känslomässig smärta och positiva känslor. Däremot - med eventuell låg dopaminhalt - så kommer hon att bli uttråkad och full i fan gällande att spela ut sina medsystrar mot varandra; nåt kul måste hon ju få ägna sig åt på det här trista stället. Hon reder sig nog.
Om M är orolig och behöver avledas är ett antagande vilket kan stämma såklart. Att hon har långtråkigt likt dom flesta som är inlåsta och vill nu ha något att göra på dagarna är vi nog vara överens om.
Är det nån tröst, så tror jag M kommer finna sig till rätta och trivas rätt bra så småningom. Hon verkar inte tänka och analysera särskilt mycket alls, och dåligt samvete verkar hon inte lida av. Så efter all medicinering, dagliga rutiner och låga profil kommer dagarna bara rulla på.
J behöver däremot kontrollerar sin omgivning med inslag av spänning och kickar för att må bra. Kan bli problematiskt med dom övriga mer rutinerade intagna som inte låter sig hunsas.
Nu vet vi inte om J är psykopat. Men visst kan dom ha positiva känslor och känna psykisk smärta.