Citat:
Ursprungligen postat av
coli
Du är verkligen oerhört duktig med klokt förnuftigt resonemang. Om vi inte trodde olika kring Ms morddeltagande skulle jag köpa ditt resonemang rakt av.
Det är logiskt, initierat och välformulerat.
Tack för dessa uppmuntrande ord, de värmer!

Och du är suverän på att se huvuddrag och ställa upp en sammanfattning på ett begriplig sätt, även om vi är av olika uppfattning om skuldfrågan.
Citat:
Jag har dock lite svårt att kombinera tanken att Ms utsagor kan anses vara sanningsenliga, men absolut inte Js uppgifter, bl a relaterat till #Notknapparens# tidigare konstaterande här :
”Hemskt att en person ska anses trovärdig när det är uppenbart tt J ljuger om väldigt många saker”
J:s avvikande personlighet och specifika karaktärsgrad är vi nog överens om; hennes känsloliv är annorlunda motför de flesta andra unga kvinnors. Nu finns ingen diagnos att hänvisa till då ingen utredning har gjorts, men av allt att döma så uppvisar hon psykopatiska drag för hon har onekligen ett rymligt samvete med reaktioner som ter sig totalt bisarra. Oavsett vilken form av personlighetsstörning hon har så används lögner som ett medel för att nå målen med avsaknad av skuld- och skamkänslor.
I motsats till M, används inte lögner främst som ett sätt att undvika konflikter och slippa göra anhöriga besvikna - känslor av skuld och skam syns vara drivkrafterna i M:s fall.
I sin redogörelse är hon fattig på ord och svarar endast på de frågor som ställs till henne; inga utsvävningar, ingen dramatik; när hon inte minns så minns hon inte. Och varför T inte syntes till har hon inget svar på förutom när hon blir pressad och söker hitta en förklaring.
M håller sig till ursprungsberättelsen, förutom i de avsnitt som hon har matats med ute på Illharjen vilket är dramatiskt värre med kräk överallt och sparkande mot toastolen med en hjälpsam vän som tar fram hushållsrullen för att torka spyor.
När hon väl släpper det detaljerade dramat a la dramaqueen J, så framträder en bild av natten som hon kan redogöra för i någorlunda kronologisk ordning; hon är i mina ögon med andra ord, trovärdig.
J vänder på tidslinjen; till en början säger hon att klockan var efter halv tre när grannen plingar på dörren - hur kunde hon veta? Kan det ha varit T som nämnde tiden och meddelade att hon skulle bege sig hemåt?
Efter mordet följer lögn på lögn på lögn; försöka hitta puls, sitta i flera minuter och höra T andas konstigt, gå ut till vardagsrummet, irra omkring med kaos i huvudet, planera tillsammans med M som svävar som en skuggfigur genom hela redogörelsen; det är J själv som är i fokus - drottningen - precis som hon vill ha det.
Citat:
Både J och M har visat sig inte tveka och backa för att ljuga.
I mitt tycke borde därför inte heller Ms uppgifter - framför allt inte de uppgifter som hon kan tänkas lämna för att mildra sin skuld och straffpåföljd - anses ha någon större trovärdighet utan andra bevis.
Det M uppger om hur oskyldig och ovillig hon varit bör tas med en stor skopa salt.
Såklart att man får ta i beaktande att det finns osanningar även i M:s berättelse, som jag ser det. Men i de huvudsakliga delarna så får jag ihop hennes version, när hon väl bestämde sig för att försöka samla ihop sig och minnas fullt ut. Efter att ha studerat FUP så är jag av den uppfattningen att minnen har trängt sig på alltmer och att de till en början var av mer fragmentarisk sort.
Citat:
Samma sak om J hade sagt något sådan. Vilket J, kanske lite förvånande, inte har gjort med undantag av tidsangivelsen på endast 10 sekunders strypgrepp.
Istället J har självmant tagit på sig väldigt mycket skuld kring det som hänt både praktiskt och indirekt.
Hon har varit smart och slug skulle jag istället vilja säga. Innan dess hade hon försökt sig på att slänga granne, fd pojkvän och även M under bussen. Det dröjde tre v efter M:s erkännande om dumpning innan J var redo att leverera en trovärdig historia; först och främst är hon sanningsenlig i fråga om själva dumpningen. Vilket M också är. Men för att framställa M som icke trovärdig måste hon framhålla att M var med på att slå T; hon värmer upp sin publik här via manipulation.
Nästa steg är att vända på tidsaxeln så att M:s redogörelse faller omkull; inget samtal i köket ägde rum som M hävdade, istället full närvaro av M från första början då J stolt visar upp sin lägenhet; alla tre går in till vardagsrummet för att efteråt hamna i badrummet. Märk väl; utan att passera köket för uppvisning.
Alltså; inget kök, inget vardagsrum för M, ingen sovklocka för M. Man kan låta sig luras av att hon ger M rollen som den som sitter bredvid medan hon själv stryper lite. Rollen som M tilldelas är dock fullt tillräckligt; de samarbetar och J är medveten om att ingen kommer att köpa att den passiva M utan dokumenterat hat gentemot T, har strypt T. På köpet får hon en vän som aldrig kan invända mot de tio sekunderna.
Här bedömer jag J som ytterst manipulativ då hon först krossar M:s trovärdighet; se ovan. För att sedan låta henne hålla T:s händer.
Jag ser ingen rim och reson här; dels sitter M helt fel i förhållande till både J och T för att ta två ordentliga grepp om handlederna. Dels borde T ha lyckats frigöra någon av sina armar; ben är starkare än armar, särskilt som den som ska hålla händer sitter i en besvärlig vinkel. - Och varför fick J inga motvärnsskador av att hoppa omkring på T runt halva badrummet först? Därför att hon förmodligen ljuger lika lätt som hennes häst därhemma travar.
Citat:
M verkar dock vara mest inriktad på att så mycket som möjligt tona ner sin egen medverkan och istället berätta om allt vad J gjort. M berättar också hur ovillig i sina tankar hon varit - det hindrade henne dock inte från att delta.
Håller jag med om. Å andra sidan; om det är sant att hon kände sig rädd och oförmögen att slå larm etc, så är det också naturligt om hon vill förmedla sin skräck inför byltet på golvet och sin ovilja att ta i kroppen och följa med. Skuldkänslorna är ett led i bearbetningsprocessen, som jag ser det.
Citat:
M slänger verkligen J under bussen i sina försök att rädda sig själv - med rätt eller orätt.
Det känns därför fel att utgå från att det M påstår här är sant.
Hon talar sanning om dumpningen.
Hon talar också sanning om J:s eskapader och sjuka tankevärld, som hon tills nu inte har vågat yppa till en enda själ.
Med rädsla för repressalier; hon har fruktat både sitt eget och familjens liv. Förståeligt.