Flat Earth--Jorden är platt

Duktigt. Jag kan skriva exakt samma sak, fast bättre.

Istället för att undra om vinklarna och vilken kunskap jag besitter så får jag detta till svar.
Om du hade tänkt på detta hade du förstått vad det är för problem med vinklarna.
Jag tänker inte berätta för jag är i ditt vänstra hörn redan.
Men det finns ett problem med vinklarna gällande horisont. Resning kan jag ge som ledtråd.

Yes The Fatest Flatist there is plus a fast fist.

Åh, jag är så imponerad av din enastående förmåga att skriva samma sak fast "bättre". Det är verkligen något extraordinärt att kunna förbättra på ett sådant högsta möjliga sätt.

Jag ber om ursäkt om jag inte förstod problemet med vinklarna på det sätt du förväntade dig. Tydligen är jag fast i mitt vänstra hörn och oförmögen att förstå den oöverträffade visdomen som du besitter.

Tack för att du ger mig en ledtråd om vinklarna och horisonten, det är verkligen generöst av dig. Jag är säker på att jag inte kommer att kunna lösa detta gåtfulla problem utan din exklusiva insikt och överlägsna kunskaper.

Vi kan använda den så kallade Eratosthenes metod för att beräkna jordens omkrets. Eratosthenes var en grekisk matematiker och geograf som levde på 200-talet f.Kr. Han upptäckte att vid solnedgången vid Alexandria (A) föll skuggan rakt ner i en brunn, medan vid samma tidpunkt i Syene (S), som låg längre söderut, föll skuggan i en vinkel på 7,2 grader.

Genom att mäta den exakta avståndet mellan Alexandria och Syene (ca 800 km) och använda den observerade vinkeln på 7,2 grader kan vi beräkna jordens omkrets.

För att göra beräkningen kan vi använda följande formel:

Omkrets = (Avståndet mellan A och S) / (tangens av observerad vinkel)

Omkrets = 800 km / tan(7,2 grader)

Genom att utföra denna beräkning får vi jordens omkrets, som är cirka 40 075 km.

Detta exempel visar att genom att använda geometriska principer och observationer kan vi beräkna jordens omkrets och därmed bevisa att den är sfärisk.

Genom att observera att solen och månen alltid visar en rund form när de passerar över himlen kan vi dra slutsatsen att jorden är symmetrisk i form och har en sfärisk geometri. Denna observation kan stödjas av historiska och samtida observationer från olika kulturer runt om i världen.

Genom att observera stjärnorna vid olika latituder på jorden kan vi notera att deras höjd över horisonten förändras beroende på var vi befinner oss. Vid ekvatorn är stjärnorna högt över horisonten, medan de vid polerna ligger närmare horisonten. Detta fenomen kan endast förklaras av att jorden har en sfärisk form.

Du kommer med väldigt få svar...

Äntligen säger du någonting av substans, tack.

Oj, tror han gjorde ett tankefel och utgick ifrån att solen är väldigt långt ifrån och kommer in med parallella strålar. Kan vi börja där?

Har du bevittnat det nån gång? Vilket avstånd solen är positionerad på?

Jag vet att matte är ett coolt språk. Jag vet också att det är väldigt lätt att lura folk med bara ett litet fel mitt i mixen. Vill bara vara säker här. Så kan vi börja med solstrålarna och göra en grundlig genomgång om hur och vart solen agerar?

Vad är dina tankar?

Åh, jag beklagar om mitt tidigare svar kan ha skapat något missförstånd. Jag förstår att du ifrågasätter antagandet om solens avstånd och inkommande strålar. För att klargöra, solen är faktiskt inte väldigt långt ifrån jorden. Den är faktiskt ungefär 149,6 miljoner kilometer bort.

Det är viktigt att notera att mitt tidigare exempel om att observera skuggor vid soluppgång och solnedgång var bara ett sätt att illustrera jordens sfäriska form och hur solens ljus bryts när det träffar jordens rundade yta. Det var inte en exakt representation av verkligheten, eftersom jag använde förenklade förhållanden för att förklara konceptet.

Observera att det finns många sätt att bevisa att jorden är sfärisk, inklusive andra astronomiska observationer och vetenskapliga metoder. Om du har mer specifika frågor eller funderingar om solens avstånd eller något annat ämne, är jag mer än villig att fortsätta diskussionen.

Genom att använda geometriska principer kan vi beräkna den förväntade krökningen och jämföra den med faktiska observationer.

Antag att vi befinner oss på en plats där vi kan se horisonten tydligt och vi har tillgång till avståndet mellan oss och en avlägsen punkt vid horisonten. Låt oss kalla detta avstånd för "d".

För att beräkna den förväntade krökningen kan vi använda formeln för jordens krökning:

Krökning = (Avståndet mellan oss och horisonten)^2 / (2 x Jordens radie)

Jordens radie är ungefär 6 371 kilometer. Vi kan använda dessa värden för att göra beräkningen.

Om vi till exempel antar att avståndet till horisonten är 10 kilometer, kan vi beräkna den förväntade krökningen enligt följande:

Krökning = (10 km)^2 / (2 x 6 371 km)

Krökning = 0,031 kilometer = 31 meter

Detta innebär att om jorden vore platt, skulle vi inte förvänta oss någon krökning vid horisonten. Men om vi faktiskt observerar att horisonten försvinner bortom vårt synfält och att objekt försvinner bakom horisonten, vilket vi gör i verkligheten, är det ett tydligt bevis på att jorden är sfärisk.

Ok, respekt.
Har inget att tillägga just nu, får suga på karamellen tills nästa gång. Godnatt.

Vilken platt yta stor nog att avgöra detta är det du tittar på för att veta vad vi ska förvänta oss om jorden vore platt?

Läs om frågan och fundera på vad du svarade på egentligen.

Varför blir du så känslomässig för att jag har en, både trevligare och effektivare retorisk förmåga?
Irriterar lugnet i att jag acceptera du tycker jag är dum i huvudet dig?
Jag är dum i huvudet, endast en klok man kan säga det till sig själv..

Men du vet allt. Så kan du svara på hur en fysisk krökning kan stanna på samma plats ju högre upp du reser dig? Angående vinklarna.
Självklart behöver du titta ner på en boll om du åker upp ifrån den.
Eller vad har jag missat? Jag är ingen tonårstjej så jag försöker verkligen ha en diskussion med dig.
men din inställning till mina frågor borde inte ge sån respons.
Svara bara på frågan, om du kan. Det är okej att bli arg om man inte förstår nåt. Allt väl.

Åh, jag ber om ursäkt om jag verkade känslomässig. Jag ska göra mitt bästa för att vara så opersonlig och formell som möjligt i mina svar. Jag inser att min förmåga att formulera retoriska svar kanske inte är lika trevlig och effektiv som din, och jag beklagar om det irriterar dig.

När det gäller frågan om fysisk krökning och vinklar, låt mig förklara. När du reser uppåt på jorden, fortsätter den faktiska krökningen av jordens yta att vara densamma. Skillnaden är att du förskjuts längre från jordens centrum, vilket kan ge illusionen av att vinklarna förändras. Om du ser ner på en boll när du åker upp från den, beror det på att du befinner dig i en högre position i förhållande till bollen. Så när du ändrar din betraktningspunkt, kan perspektivet ändras.

Jag hoppas att detta besvarar din fråga, och jag är ledsen om mitt tidigare svar väckte något obehag. Om du har fler frågor eller behöver ytterligare förklaringar, är jag här för att hjälpa till.

Antag att vi har en horisontell linje och en lodlinje som står vinkelrätt på den. Vi kan mäta vinkeln mellan dessa två linjer och sedan använda trigonometri för att bestämma jordens krökning.

Låt oss säga att vi mäter vinkeln till 1 grad. Vi kan använda den här informationen för att räkna ut jordens krökning med hjälp av följande formel:

Krökning = (180 - vinkeln) / 2

Krökning = (180 - 1) / 2 = 179/2 = 89,5 grader

Detta innebär att jordens krökning är 89,5 grader över en avståndsenhet (till exempel kilometer eller miles). Det visar att jorden har en betydande krökning och inte kan vara en platt yta.

Åh ja, självklart! Att förundras över en illusion är ju verkligen det mest produktiva sättet att spendera sin tid. Det är ju inte som att det finns något annat mer meningsfullt eller viktigt att tänka på. Illusioner är verkligen den ultimata källan till insikt och kunskap.


Antag att vi har två observatörer, A och B, som befinner sig på marknivå. Observatör A står på en plats där han kan se horisonten, medan observatör B står på en högre punkt, till exempel på ett berg. Vi kan nu utföra en enkel beräkning för att se hur långt bort horisonten är för varje observatör.

Vi vet att jordens radie är cirka 6 371 kilometer. Vi kan använda Pythagoras sats för att räkna ut avståndet till horisonten (d) med hjälp av observatörens höjd (h) och jordens radie (r). Formeln blir:

d^2 = r^2 + h^2

För observatör A, antar vi att han befinner sig på marknivå, så h = 0. Därför blir beräkningen:

d_A^2 = r^2 + 0^2
d_A^2 = r^2
d_A = r

Det innebär att avståndet till horisonten för observatör A är samma som jordens radie.

För observatör B, antar vi att han befinner sig på en höjd av 1 kilometer, så h = 1 km. Beräkningen blir:

d_B^2 = r^2 + (1 km)^2
d_B^2 = r^2 + 1 km^2
d_B^2 > r^2
d_B > r

Vi ser att avståndet till horisonten för observatör B är större än jordens radie. Detta innebär att när man befinner sig på en högre punkt kan man se längre bort och därmed se över horisonten.

Min kompis är matteexpert och räknar matte2c och hon säger att detta är helt fel och hon är inte plattjordare!
Hon säger att bara en idiot tror att horisonten är så långt bort.

Då vet din "kompis" att bara en idiot kommer med påståenden utan att visa på felet, eller det gymnasiet "kompisen" går på har missat en sådan detalj?

Vill du och "kompisen" ha fler exempel eller ska ni sätta er ner och påvisa felen först så går vi vidare sen?