Citat:
Ursprungligen postat av
Qoz
Ditt skrivsätt är tilltalande och rationalen du för resonerar starkt med den version av mig som jag föreställer mig hade kunnat bidra om jag var lika insatt som du och några andra men jag är tyvärr ingen danspartner, se mig som rullstolsburen som gärna tittar på, en åskådare.
Det som har gnagt mycket genom åren har varit det här med tiderna som du dissekerat och med ett lager av rimliga antaganden presenterat i form av den här finurliga Timewarpen; komprimerat till de ca två och en halv minuter som manipulerats.
En annan nagel i ögat har varit övervakningen och närmare bestämt förföljelsen kort inpå avrättningen, det anses väl elementärt avseende den aspekten att man är två st som "boxar in" OP, dvs en går framför och en bakom? I den bemärkelsen tycker jag att tråden är LP personifierad; man noterar och därefter negligerar.
Gällande sista stycket håller jag med dig principiellt men all form av desinformation måste innehålla en viss mängd av sanning för att den ska frodas.
Även om jag inte dansar så hör jag musiken, väntar med spänning på nästa låt, må väl!
Här skulle jag lyssna på någonting engagerande, tänkte jag, men somnade likväl ifrån det. Jag talar inte om ditt inlägg utan om något helt annat och orelaterat. Men nu när jag vaknade igen så ser jag att jag missat danslåten här på forumet. Så vi får ta det "oss panelhönor emellan".
Av det du skriver förstår jag att du också, i alla fall i någon mån, brottats med tidsfrågorna. Det är en väldig maskburk när man öppnar den, och Bröderna Poutiainens boktitel "Inuti labyrinten" är klippt och skuret som etikett på den maskburken. Den är också som klippt och skuren på brödernas eget predikament, för de fastnade nämligen därinne och kunde inte hitta vägen ut. Titeln på den imaginära bok jag skriver om tiderna här på forumet blir därför "Ut ur labyrinten!"
Jag är lite sur på mig själv att jag inte skaffade ett ex för många år sedan, men på den tiden var jag inte så begiven vare sig på Palmemordet eller några andra frågor "av konspirationstyp" utan tyckte att sådant håller bara halvstollar på med. Jag följde med med litegrann för allmänbildningen, men mer än så var det inte. Så det bidde ingen Bröderna P när den kom.
Vidare hade jag intresserat mig för civil kärnteknologi och kände därför till Sven Anér redan från folkomröstningen 1980, där han sin vana trogen gjorde narr av allt. När samme pajas sedan dök upp i palmemanegen så kände jag genast igen honom på lösnäsan och regnbågsperuken, och det hjälpte förstås till med att hålla distansen till palmeriet under de åren.
Vad vill jag säga här? Jo, min resa genom åren har gått i motsatt riktning jämfört med den som en viss konspirationshatare har gjort. Förr om åren föreställde jag mig att det var en ensam galning som "haft tur" och stött på Palme ute på stan av ren slump – när han dessutom haft en puffra på sig. Den modellen har jag ännu kvar i bakhuvudet, men numera "i reserv", och då är det Christer Pettersson som är huvudrollsinnehavaren i den. Det är då slumpmodellen i mitt resonemang.
Mellan slumpmodellen och konspirationsmodellen råder det interstellärt vakuum hela vägen. Det var Hasse Aro (av alla filurer) som försökte försvara ensamme galningen genom att köra "ingen visste ju vart Palme skulle gå efter bion", och att den apparat som skulle behövas för att täcka alla alternativen (tunnelbanan + olika promenadvägar) blir alldeles för stor för att inte lämna några spår efter sig.
Därför menade Aro att det "måste" ha varit ett rent tillfällighetsdåd, som skett av en slump därför att någon helt enkelt korsat Palmes väg och råkat ha ett vapen på sig. Som du hör är det identiskt med min slumpmodell. Men samtidigt hörde jag hur Aro i början av resonemanget införde antagande, nämligen att "ingen visste" vart Palme skulle styra kosan.
Under det antagandet ligger Aro helt rätt i logiken. Det går inte för en attentatsgrupp att täcka upp allting utan att skapa ett avtryck i materialet, och några sådana avtryck finns inte. Så långt är det frid och fröjd. Men om man plockar bort antagandet om att "ingen visste" så behöver man ju ingen apparat att tala om, utan möjligen en eller ett par gubbar för att verifiera att han verkligen är på väg till den destination som man redan på förhand känner till.
Även om Aro försökte sopa det andra alternativet under mattan till förmån för den ensamme galningen så vill jag likväl kalla det här förhållandet för "Aros dikotomi". Med det vill jag säga att det är svartvitt utan gråskala emellan: antingen är det ren slump eller så handlar det om ett mötesscenario med förhandskunskaper om vart Palme tänker gå efter bion.
Då menar jag vidare, att man måste titta på bägge möjligheterna och inte sopa mötesscenariot under mattan. Gör man det så finner man att allt stämmer med ett mötesscenario. Vi har två gubbar som kollar Palme längs vägen: den förste i Gamla Stan (blir sedd av flera vittnen, inklusive Mellberg & Lange i tunnelbanan), och den andre uppe vid Grand och längs vägen till mötesplatsen.
I det här stadiet så insåg jag även att det finns ett tredje "svart-och-vitrutigt" alternativ till de två hörnlösningarna enligt Aros dikotomi, och det är att ett möte planerats men att en beväpnad ensam galning av en ren slump kliver rätt in i mötet och skjuter Palme – till allas förvåning och bestörtning.
När jag sedan tröskade trean så fann jag att ettan var illusorisk, för allt pekade på "möte" vare sig mordet ingått som planerad del av mötet eller hänt av en galen slump. Det fanns alltså bara två alternativ, och bägge två var "mötesscenarier" på sitt eget vis.
Att det måste vara på det viset kan vi gärna tröska detaljerna på, men mycket ligger redan i tråden i diskussionen med HAARP om hans föreslagna scenario och modell. Synd tycker jag att han pressade för hårt på Grandmannen som gärningsman, för i övrigt ligger han rätt. Det var lite det som jag hade i åtanke när jag skrev att man ska vara försiktig med att kasta ut barnet med badvattnet.
Du tänkte istället på inboxningen, och då har den en saklig dimension och en källdimension. Om vi tar den senare först så vill jag bara peka på möjligheten att "desinformationen" helt enkelt kan ha sitt ursprung i äggröran mellan öronen på den som tutar ut den. För om man inte kan hitta vägen till Stäket så kan man nog heller inte slå sig ut ur en papperspåse. Det blir harmlöst och istället får man peka på de andra talanger förmågor som vederbörande uppvisar som arkivist.
I sakdimensionen hör inboxningen per automatik till mötesscenariot i dess "planerade" variant. Om man kan locka eller på annat vis få Palme att gå till en på förhand utvald slaktplats så får man se till att den är utformad på ett sådant sätt att den utgör en dödsfälla som man inte kommer ut när man väl stigit in i den.
Även om mordplatsen vid Dekorima är närmast idealisk för att ligga i en öppen stadsmiljö så får man ändå ta in personal som ser till att det slutar som man tänkt sig. Två av gubbarna kan då vara de två som jag nämnt ovan och som "verifierar" att Palme är på väg respektive vallar honom till slaktplatsen. I och med att han ska dit i något ärende så går han ju för egen maskin och man behöver varken boxa in eller fösa honom dit längs vägen. Detta även om idén om Grandmannen som "kretinfösare" väcker viss munterhet här.
Med det glada tillropet tackar jag för ikväll. Ser fram emot att höra mer tankar från ditt håll, men det får alltså bli imorgon för min del. Än en gång tack.