Citat:
Bra kämpat!! Jag börjar närma mig 1 år om ~2 veckor men börjar tappa motivationen.
Känns som något sorts självplågeri att exkludera sig själv från socialt umgänge, och tvinga sig på andra aktiviteter och försöka ha roligt.
Jag vill fan kunna ta en bira i solen och njuta som alla andra.
Enda som håller mig tillbaka senaste tiden är mitt gymmandet & att jag vill ha medaljen.
Hoppas jag kommer kunna hålla det kontrollerat om/när jag tar mitt återfall...
Känns som något sorts självplågeri att exkludera sig själv från socialt umgänge, och tvinga sig på andra aktiviteter och försöka ha roligt.
Jag vill fan kunna ta en bira i solen och njuta som alla andra.
Enda som håller mig tillbaka senaste tiden är mitt gymmandet & att jag vill ha medaljen.
Hoppas jag kommer kunna hålla det kontrollerat om/när jag tar mitt återfall...
Fast det går ju att hänga med folk även utan alkohol. Visst, det tar ett tag att vänja sig (speciellt om man får ångest av sociala tillställningar) men det går.
Har varit ute på krogen ett par gånger själv och visst; det är såklart inte detsamma som när man själv drack men det funkar ändå. När folk börjar bli ordentligt fulla tackar man för sig och åker hem, somnar gott och vaknar pigg.
Och en iskall, alkoholfri bira är riktigt gott det med i solskenet! Alkoholen tillför ju ingenting positivt för oss alkisar ändå.
Men det kanske också beror på ålder och fas i livet? Jag är gift och har barn, så man är ju inte ungkarl och speleman längre. Ett yngre (ogift) jag hade haft svårare att lägga av med drickandet eftersom det mesta av den sociala biten var så tätt sammanflätad med supande.
Men lycka till vilket beslut du än tar och kämpa på!
Citat:
Jag vet hur det där känns, fy fan säger jag bara, det är hemskt. Samma sak hände mig.Så, pinsamt att återkomma till den här tråden efter ett par månader och det inte alls har gått så bra. Men bättre att vara ärlig och söka råd än att vara ensam med sina tankar.
Kort efter mitt förra inlägg hade jag en kollaps - akut stressreaktion som resulterat i en dryg månads sjukskrivning. Och ja…ni kan ju gissa hur man dämpar ångest och oroskänslor. Fortfarande bara Max ett par enheter per dag men iallafall, inte ett nederlag man mått bra av. Fick efter kämpande tid på VC för provtagning för att kolla att allt var ok - under denna vecka innan drack jag ingenting och höll tummarna för att mina värden skulle vara bra.
Allt omkring har gått framåt, fått stöd och börjat jobba igen sedan en vecka tillbaka. Men tyvärr fortsatt att snitta på kanske 10-15 enheter per vecka. Idag fick jag ett brev från min läkare som uppmanade till att jag snarast stoppar eller drar ned på min alkoholkonsumtion då jag hade ett högt pETH och ett förhöjt levervärde. Blir livrädd men samtidigt en väckarklocka för att nu jävlar ska jag ta tag i detta.
Så från och med idag är det stopp på vardagsdrickandet! Inspireras av er andra som kämpar och tar er framåt och nu är det min tur! Wish me luck!
Kort efter mitt förra inlägg hade jag en kollaps - akut stressreaktion som resulterat i en dryg månads sjukskrivning. Och ja…ni kan ju gissa hur man dämpar ångest och oroskänslor. Fortfarande bara Max ett par enheter per dag men iallafall, inte ett nederlag man mått bra av. Fick efter kämpande tid på VC för provtagning för att kolla att allt var ok - under denna vecka innan drack jag ingenting och höll tummarna för att mina värden skulle vara bra.
Allt omkring har gått framåt, fått stöd och börjat jobba igen sedan en vecka tillbaka. Men tyvärr fortsatt att snitta på kanske 10-15 enheter per vecka. Idag fick jag ett brev från min läkare som uppmanade till att jag snarast stoppar eller drar ned på min alkoholkonsumtion då jag hade ett högt pETH och ett förhöjt levervärde. Blir livrädd men samtidigt en väckarklocka för att nu jävlar ska jag ta tag i detta.
Så från och med idag är det stopp på vardagsdrickandet! Inspireras av er andra som kämpar och tar er framåt och nu är det min tur! Wish me luck!
Inget att skämmas över, här är vi alla lika. När jag väl gör ett snedsteg så lär ni få höra det här också. Vi är ju anonyma och det känns skönt att man kan skriva av sig här.
Det låter ju inte så skoj när läkaren säger så. Men det kanske var precis den motivationen du behövde. Upp på banan igen bara och kämpa på! Vi tror på dig!
Citat:
Jag vet hur det där känns, fy fan säger jag bara, det är hemskt. Samma sak hände mig.
Inget att skämmas över, här är vi alla lika. När jag väl gör ett snedsteg så lär ni få höra det här också. Vi är ju anonyma och det känns skönt att man kan skriva av sig här.
Det låter ju inte så skoj när läkaren säger så. Men det kanske var precis den motivationen du behövde. Upp på banan igen bara och kämpa på! Vi tror på dig!
Inget att skämmas över, här är vi alla lika. När jag väl gör ett snedsteg så lär ni få höra det här också. Vi är ju anonyma och det känns skönt att man kan skriva av sig här.
Det låter ju inte så skoj när läkaren säger så. Men det kanske var precis den motivationen du behövde. Upp på banan igen bara och kämpa på! Vi tror på dig!
Tusen tack! Ja, jag tror verkligen att det här är ett wake-up-call för min del! Jag kommer återkomma här och skriva lite, känns bra att det finns stöd och att man kan skriva om sina eventuella framsteg eller snedsteg. Tryggt att det finns en fin community här
Citat:
Är också pepp på att sluta snusa. Med mindre drickande (ej helt torrt än) så kommer massa energi och ”nu jävlar”
Men jag väntar lite, är rädd att jag gapar efter för mycket och att det kraschar
För alla er som läser här och är i läget att ni vill sluta. Jag skriker ut ordet här:
NALTREXON
En medicin som tar bort det värsta suget och stoppar dig att kröka för hårt.
Den kan bryta en ond spiral på ett skonsamt sätt (du kan fortfarande dricka, men vill inte)
Det i sin tur gör att du får energin dagen efter att bygga vidare på den positiva spiralen vilket i sin tur får dig att dricka ännu mindre.
För mig är den helt fantastisk (trots att det inte är hundra torrt, jag ger det tid..), men har läst blandade recensioner.
Jag tror att i de negativa fallen handlar det om att man inte riktigt kommit fram till att man är beredd att sluta
Kommer med diverse bieffekter i början givetvis, men det får man ta.
Så hoppas nån som läser det här ger det en chans.
Lycka till
Men jag väntar lite, är rädd att jag gapar efter för mycket och att det kraschar
För alla er som läser här och är i läget att ni vill sluta. Jag skriker ut ordet här:
NALTREXON
En medicin som tar bort det värsta suget och stoppar dig att kröka för hårt.
Den kan bryta en ond spiral på ett skonsamt sätt (du kan fortfarande dricka, men vill inte)
Det i sin tur gör att du får energin dagen efter att bygga vidare på den positiva spiralen vilket i sin tur får dig att dricka ännu mindre.
För mig är den helt fantastisk (trots att det inte är hundra torrt, jag ger det tid..), men har läst blandade recensioner.
Jag tror att i de negativa fallen handlar det om att man inte riktigt kommit fram till att man är beredd att sluta
Kommer med diverse bieffekter i början givetvis, men det får man ta.
Så hoppas nån som läser det här ger det en chans.
Lycka till
Citerar dig men frågan ställs till alla i tråden. Jag har ett problematiskt drickande. I snitt kanske 14 enheter men i bland bra mycket mer. Nästan alltid koncentrerat till helger. Jag känner att jag för första gången på riktigt allvar vill ta itu med detta men är orolig för alla sociala situationer där man förväntas kunna dricka lite alkohol och sen stanna med det. Jag kan stanna efter 1 öl, jag kan stanna efter 2 öl, men efter 3 öl blir det gärna många fler.
Först nu har jag börjat googla en hel del om det här och insett att just Naltrexon sannolikt skulle kunna hjälpa mig väldigt mycket. Problemet är bara att för att få tag på det måste jag till en läkare som antagligen kommer rapportera mig till Trafikstyrelsen med risk för indraget körkort. Det kan jag inte riskera eftersom kk är viktigt både i jobbet och privat.
Så frågan är egentligen 3-delad, jag tror nog att jag klarar detta själv. Jag har aldrig varit så motiverad som nu. Men ni som testat både med och utan Naltrexon, hur stor skillnad gjorde den för er?
Hur stor är risken att husläkaren som jag haft de senaste 14 åren anmäler mig till Trafikstyrelsen för utredning? Det var länge sedan jag var där för jag är typ aldrig sjuk men det är en rätt trevlig läkare och vi morsar på varandra om vi ses på gatan eller i garaget där vi båda parkerar, han för jobbet och jag för boendeparkering. Mitt jobb är väldigt ansvarsfullt och alla berömmer mig för hur jag sköter det så det mesta funkar förutom att jag helt enkelt dricker för mycket.
Törs man köpa Naltrexon på ett nätapotek? Kommer det fram och är det rätt substans? Har kikat lite på det som länkas här (Revia, dyrt men ekonomin är inte ett problem för mig) https://se.addictednot.com/buy.html
Reflektioner och funderingar?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
