Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Så illa hoppas jag att ingen rätt dömer; att den som är med och bär också är skyldig till mord.
Det är otvetydigt att mordet skett inne i lgh medan Johanna och Maja varit där, men det finns inget som binder Maja med det vi hittills sett.
Att tor på Johanna som ljuger och manipulerar utöver en vanlig lögnare, redan från det hon stiger ut ur sin lägenhetsdörr, helt utan distans, med namn på både den som spyr ioch den som gläömt cykeln, det talar ett tydligt språk.
Detta vet inte rätten om, och Johannas vältalighet och tunna spröda röst, har förtrollat er som tror på hennes äärlighet och omtanke av Maja. Det är exakt hennes mening, att genom att väva in ord som "sanning", "ärlig", "man får inte göra så"; det låter så uppriktigt att ni bortser från hur iskallt hon agerat när hon minuter efter mordet pratar obehindrat om att hon väntar på sin mamma (även det en taktik som gör att man tycker att det verkar lite rart).
Däremot tycker jag att gravfridsbrott borde ge högre straff än max fyra år. Det ska inte vara lönsamt att tanportera, gömma, förstöra en kropp. Det av många, många, många skäl.
Nu blir det okänsligt att Maja får lika högt straff för en person som styckar och får ett huvud på ett offer att förvinna.
Att ha varit med och burit Tove, det kan vara ett indicum. Men att likställa det med mord, det är vanskligt.
Jag tycker att många här är förblindade av det dom tycker sig se, och skiter i om det finns bevisning eller inte.
Tvärtom, vi bör ställa krav på vår polis att ha adekvat och uppdaterad personla och programvara, att polisen har resurser och att beviskraven ska vra höga.
Det blir fel när samhället börjar tvärtom, prata i termer om att sänka kraven, trösklarna, öka straffen, utan att motsvarande krav på starka bevis.
Jag ryser vid tanken på att polisen skulle ha rätt att komma in i mitt hem, utan minsta misstanke om brott. Jag ryser även vid tanken på att någon jag håller av, eller rent av jag själv, skulle råka vara på fel ställe vid fel tidpunkt och därmed bli dömd för något jag inte alls har gjort.
Än så länge har vi en lag som värnar om att det ska vara utom rimligt tvivel. Men jag ser en upplösning av moralen när människor skriker efter att sänka beviskraven.
Bättre fälla än fria, verkar vara nya ledordet i vårt samhälle.
Mycket av det du skriver instämmer jag i.
Dock kan man fråga sig var gränsen för medgärningsmannaskap ska sättas juridiskt.
Vid enbart den som stryper med sina händer?
Eller är den också skyldig till mord som - kanske utan att riktigt förstå att någon håller på att strypas ihjäl - håller fast vederbörandes armar?
Eller är båda som lockade hem offret och tillsammans gjorde sig av med kroppen, dolde mordet, ljög och knep igen också skyldiga båda två?
I det här fallet har två unga vuxna personer gjort det mesta tillsammans sista 1-2 åren.
Det innefattar också flera tillfällen där de båda varit närvarande vid bilsabotage, mordbränder, skrattat åt hatsånger, diskuterat att kasta någon ner från balkongen, döda en bror och andra ”staff” på misshagliga individer i omgivningen.
Nu hade de tillsammans lockat med sig någon de båda två var för sig tidigare bråkat med vid flera tillfällen.
Personen misshandlades och ströps ihjäl - bevisligen fanns ingen annan än dessa tre vuxna på plats. Gemensamt placerade de därefter kroppen i plastpåsar, bar iväg och körde ut den i skogen mitt i natten där de bar in den bland buskar och gömde den. Kroppen tändes också på vid två tillfällen.
De kommer därefter överens om att hålla tyst, varefter båda två under 6-8 veckors intensiva häktesförhör var för sig ljuger.
Hur kan man överhuvudtaget hävda att någon av dessa två brottslingar kan vara oskyldig?
De har ju gjort det tillsammans! Precis som med alla andra mer eller mindre olagliga dumheter som de gjort, har de båda känt till brottet, i olika utsträckning varit aktiva båda två och tillsammans hållit det hemligt för andra efteråt.
Mordet på Tove är bara ytterligare en handling till på en eskalerande väg av gemensamma tilltag och brott som de båda två genomfört senaste året.
Maja var därför naturligvis också med i badrummet när T dog. Det strider mot deras gemensamma pakt att M skulle lämnat Js sida när hatobjektet T äntligen lockats till lägenheten.
I min värld är det största definitiva beviset för att de måste varit två vid strypningen, den tydliga avsaknaden av motvärnsskador på både J och M, samtidigt som sparkljuden visar att T försökte kämpa emot.
Men även om någon trots detta verkligen skulle tvivla på att det finns tillräckliga handfasta bevis för att döma M för mord, är det mycket tveksamt om M ändå borde betraktas som oskyldig.
De var så tighta och har gjort så mycket tillsammans, de har flera gånger tidigare varit ”partners i crime” och alltid, alltid har de hållit tyst om det båda två. Som nu.
Naturligtvis visste M vad J var kapabel till och naturligtvis visste M hur mycket J hatade T.
Därför innehöll inte heller Ms efterföljande insatts för att bära iväg och gömma kroppen någon större chockreaktion, tusen frågor eller tankar på att ringa polisen.
Det är skyldiga båda två, som gängkrimininella var de båda två varsin del av en brottspakt.
Att fria någon av dem blir som att sätta ut en mördare på gatan utan bestraffning för mordet.
