Citat:
Ursprungligen postat av
Alfa.Beta
Historien om att Tove skulle satt sina händer runt Johannas hals ser jag enbart som en efterkonstruktion för att försvara/förklara Johannas eget strypgrepp på Tove.
”Hon tog strypgrepp på mig först, och jag höll bara tio sekunder så det är inte mitt fel att hon dog”
Johanna har ofta ett sådant tankesätt där det är andras fel att hon gör något. Och det är därför hämnden lurar där hela tiden. Offerkoftamenatlitet.
Därför blir även hennes lögner i samma tankespår, men helt orimliga proportioner till vad som har hänt.
Jag tänker att det blir lite som med skriven text, att man avslöjar sig genom sin handstil.
Att polis/vakt inte tar henne på allvar, leder till att hon inte ringer 112, det är ingen idé eftersom ingen tar henne på allvar. Att Tove säger något dumt leder till en knuff (?) och ev slag (?) tilbaka leder till tankar om att misshandla.
Att få en kommentar om att det inte fanns något att se i badrummet och ett litet bryskt sätt att ta sig förbi(?) leder till en "fällning".
Det låter ju inte klokt, men det inser inte Johanna.
ja, Johanna gör två saker som jag ser det:
1. Projicerar sina egna fel och brister på andra, typ narcisssiter, ligger runt
2. Fastnar i tankemönster om att de måste bestraffas.
Kontroll, kanske det handlar om? Och att inte inse att det r avbsurdt, visar även det på något stört tankemönster.
Vem tänker ens i sådana tankebanor om att misshansla på vägen hem, fälla någon för en upplevd kränkning?
Förstår inte Johanna att detta tvärtom ligger henne i fatet?