Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

...och så hade det kunnat vara på riktigt, om de hade varit fattiga och bott i Bulgarien. Men inte i Sverige - här finns så mycket hjälp att få. Personliga assistenter, korttidshem för avlastning, vårdbidrag om en förälder stannar hemma...

Det handlade nog i så fall om, att de inte kunde se någon mening i ett liv som inte flöt ovanpå nästan alla andras, som de jämförde sig med. Sådana reaktioner har jag för övrigt sett i min IRL-bekantskapskrets. Människor som utan problem har kunnat pricka av alla punkterna på listan dittills (kommit in på och ut ifrån prestigeutbildning, landat fin-jobb, inköpt hus), blir helt chockade och förtvivlade när de inser att de inte kommer att kunna få nästa sak på listan. T.ex. gemensamma biologiska barn. De har inga coping-mekanismer, för de har haft det för bra.

Har försökt följa dina hjärnvindlingar men det är inget lätt projekt.
Undrar dock om det är just här överföringen i synapserna missar nåt och ränner direkt iväg åt begrepp som elitism och skam:
Du är nämligen väldigt fokuserad på klasskillnader vilket ses vad du än diskuterar för rättsfall.
Är folk högutbildade med påföljande god ekonomi så får de en släng av sleven med bitter arrogans. Andra ytliga attribut kan ge epitet white trash..

En klart färgad grovsortering:
Du tolkar tillvaron subjektivt och väldigt svartvitt. Läs trångsynt.

De skillnader som innebär nyanser ger olika förutsättningar. Varav både nature and nurture påverkar och formar en person.
Men varken välbeställd eller av nån viss släkt behöver betyda skamtankar per automatik och speciellt inte på det sätt som du vill göra det gällande.
Även om det garanterat finns med en känsla av skam i ett personligt upplevt misslyckande, tex i en föräldra- eller yrkesroll.

Faktum är att i en skamkänsla kan det ligga en oerhörd sorg snarare än bara nåt yttre och mer ytligt statusperspektiv. En djup besvikelse.
Det handlar inte per automatik om nån tävling gentemot det yttre:
Ett misslyckande och skam kan vara gentemot den egna personen via för högt ställda egna krav på sig själv.

Olika förmågor såsom copingstrategier och hur problem hanteras har hög betydelse.

Olika sårbarhet som påverkas av både inre och yttre faktorer såsom stress via ett jobb, sjukdom etc.
Stress kan även skapas om en person har en vana att klara sig själv.
Kraven kan vara via ren vana, det går av bara farten.
Talespråket är att vara för stark för länge.

Det kan även handla om allt från prestige till mycket hög integritet.
Inget är negativa egenskaper per se men som vid för högt tryck påminner om en autoimmun sjd.
Systemet börjar jobba emot kroppen (personen) självt.

Problemet är om bedömningen sker utan att ta hänsyn till antingen den information som framkommit - och samlad kunskap inom olika områden, om det så är ME eller psykologi, suicidologi och forskning kring just familicide.

Då hjälper det inte med det du rabblar upp om Sverige vs Bulgarien och nån status.
Lika lite som att SGs positiva prognoser om att barn med ME snabbt och hurtigt kan bli friska.

Att de var suicudala råder ingen tvekan. Då ska den faktorn och dess komplexitet också vägas in. Friska och sunda tar sällan eller knappt aldrig livet av sig och planerar absolut inte mord.

Om de sen delar vissa egenskaper, har hög integritet och en inställning att klara sig själva så lär det inte heller inkomma nån mer sund syn på tillvaron.

Om en person har en obehandlad depression som smugit sig på under lång tid rådgör med nån som är lika utmattad och vilsen, så finns hög risk att de snarare drar ner varandra.
Detta ses vid självmordspakter, att de har oerhört dåligt inflytande på varandra och gör förstärkning av det patologiska.
Negativa människor påverkar varann negativt och sköra personer kan vara som svampar för destruktivt mörker.
Den här pakten tog ytterligare ett ytterst sällsynt steg bortom allt vad depression och su heter.

Angående depression är gränsen de facto otydlig när det gäller försämring i olika stadier och den som börjar luta åt allvarlig depression tappar självinsikten och i värsta fall verklighetsförankring.
Därför är depressioner lömska och varningssignaler kan vara vaga.

Faktum är att det då inte spelar nån roll att det i Sverige "finns så mycket hjälp att få. Personliga assistenter, korttidshem för avlastning, vårdbidrag om en förälder stannar hemma..."

Tack för ett bra och kärnfullt inlägg! Inte minst det sista, är en viktig pusselbit för att förstå hur existensiellt mörk och verklighetsfrämmande en depression kan erfaras. Människor med en depression av den arten/digniteten som suiciderar, gör det för att de är övertygade om, de "VET", att det finns ingen annan eller inget annat som kan hjälpa dem.

Just det förvrängda måste tas med i bilden och den påföljande bristen på mottaglighet.
Att det saknas en förmåga att öht ta in positiva uppgifter på en viss djup nivå.

Inte ens den bäste terapeut eller psykiatriker skulle kunna prata dem till måtta om nivån är för låg/djup. Det kräver en parallell behandling med läkemedel, i värsta fall övervakning om personen är så djupt nere.
De här två spelar i en annan division.

Det vore som att gå in på psyk och inbilla sig att det är bara att slänga fram uppgifter om positiva prognoser. Om hur framstående Sverige är. Att vissa barn minsann tillfrisknat enligt statistiken.
Upp och hoppa, gummiloppa.

Depression är som en mörk filt som knappt är semipermiabel i sin allra värsta och obehandlade utpost.
Den har invaderat och tagit över kognitionen, känslospektrat och hela baletten.
En kollega sa ett simpelt men tänkvärt uttryck om ett visst dystert resonemang:
Det är depressionen som pratar.

Är människan djupt nedtyngd - vad det än gäller - så är det inte bara naivt att inte förstå vad en obehandlad depression faktiskt kan ställa till med rent kognitivt - det är faktiskt väldigt korkat IMO.

Ja, skulle säga att LPT hade varit det enda som hade kunnat rädda denna familj. Givet den info vi fått, uppfyllde dock föräldrarna inte överhuvud de lagstadgade kriterierna för tvång.

Svårt att veta om H, uppgifterna är knapphänta. Chefen ville inte svara på frågan om de såg varningstecken - av respekt för anhöriga.

Problemet med "dont' stop until you drop" är väl förmågan att att till viss mån upprätta fasader utåt och sen sänka garden och säcka ihop hemma.
Till skillnad mot typ mer oorganiserade, schizoida psykostillstånd.
Ett mer riktat och djuplodande samtal hade väl gett mer resultat.

Många föräldrar inom just ämnet familicide tycks upprätthålla nån sorts intermittent mask tills det smäller till.
... Och omgivningen tappar hakan.
Men det finns läckage, om än att det missas eller är för vagt.
Retroaktivt sett hamnar de som överlevde på rättspsyk.
Major depression och kompartmentalisering tycks framträda bland de rättsfall man kan ta del av.

Va, inte ett ord om klassproblematik eller nazianstruken übermensch-mentalitet...?

Att ni orkar. Ni kommer aldrig fram till varför om ni inte kan ha lite empati om varför. Agnes blev sjukare och sjukare i sin ME och när även Moa blev sjuk orka inte mamman mer och fick med sig pappan i fallet. Han hade inte ansökt om att bli professor om han hade bestämt sig. Oskar var en "toffel"

De hade fått hjälp med skolan. då de även hade vilorum på skolorna men de klarade inte av att vara i skolan och fick hemskolning av lärare. I mina ögon gjorde föräldrarna allt för sina barn skulle klara skolan. Just högstadiet vet jag att de var (är) tillmötesgjorda och gjorde vad de kunde för eleverna.

Sätt er in i deras situation med 2 barn som bara sover och har ont i hela kroppen och allt känns hopplöst och ingen botemedel mot ME. När de här barnen fick ME så var det inte en godkänd sjukdom i Skåne. Blev det senare eftersom folk fick upp ögonen på ME.

Detta hör inte ihop med föräldrarnas jobb mm. De bodde inte i de flotta husen utan i ett helt vanligt 70 tals hus som finns överallt i Skåne. Inget "rikt" område utan i ett helt vanligt område. i ett "billigt" hus i Bjärred.

Ha det gött. Trodde inte denna tråd var aktuell längre men...

Så din teori är att mamman övertalade pappan till detta?

Orkar inte dra detta igen då vi diskuterat detta nog 10 runder. Men ja. Det var det som framkom från vittnen tidigt i tråden.
Pappan hade nog inte ansökt om att få bli professor och hade nog inte gjort detta innan han fått besked

När jag träffa dem på netto så var han både trevlig och ödmjuk med sin dotter och andra. En helt vanlig man inget konstigt.

Fast han måste ju ha dödat mamman innan han hängde sig.

Det räckte väl inte med den stora mängd tabletter hon hade intagit.
Vilket tragiskt fall. Må de vila i frid. ( men man önskar naturligtvis att något hade kunnat räddat dom istället).