Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Elallergi var det, ja! Jag tror tyvärr att det kan ha varit så att fadern (eller båda föräldrarna) var så självsäker och påstridig och hade så hög social status och mycket informell makt i samhället, att läkarna till slut skrev det som föräldrarna ville att de skulle skriva.

Som sagt: ingen vet egentligen om sjukdomen ME egentligen existerar. I min erfarenhet brukar det vara en viss typ av människor som "kör" med den (fast i detta fallet var det patienternas föräldrar och inte dom själva). Det kan inte vara en tillfällighet, att det aldrig är några normalvettiga människor som påstår sig ha den sjukdomen. Och samma gäller fibromyalgi (svid-värk-bränn-kärringar...) och elallergi som sagt.

Nu fattas bara att du kopplar samman hög social status med elitism, streber, överklass, elitistiskt synsätt, perfektion, optimalt, fina karriärer, musikaliskt underbarn, välmeriterad släkt, framgångsrik..

versus;
Defekt avkomma som dragit skam över släkten och ska utraderas (eutanasi) - ett sekteriskt, nazistiskt tänk.

Så har du gjort en SG femetta.

Nazikärringen Magda Goebbels var dock delaktig i att mörda sina döttrar, rent drivande.

På tal om samförstånd mellan föräldrar...
Man vet att ME existerar. Att du sen inte är uppdaterad ang forskningsnivå 2023 kan du tyvärr inte belasta ME-patienter.

För övrigt är det sektionschef och överläkare på barnneurologen som utrett barnen i samråd med andra läkare.
Den här tråden handlar om Moa och Agnes.

Har du lust att diskutera ME utifrån förlegade rön så finns det en speciell tråd för ME.
Du hittar säkert nåt lämpligt forum att nedvärdera och skuldbelägga patienter med fibromyalgi också.

Ju högre tron du satt dig på, ju hårdare blir fallet.
På vägen ner kommer du även passera de du bespottat.

Om barnen faktiskt VAR sjuka, så kan fadern - eller båda föräldrarna - mycket väl ha tänkt så. Jag kommer ihåg att en studie har varit uppe just i den här tråden, som visade att det inte var dom som man kanske skulle tänka på först, som dödar sina barn när dessa blir kroniskt sjuka eller funktionshindrade. Alltså fattiga människor (särskilt i USA, där studien var gjord, blir det ju ett rent elände om man inte haft råd med sjukförsäkring). Utan de fattiga kämpade på. Det var de rika, fina, lyckade familjerna som inte stod ut med att ha ett handikappat barn, som inte stämde in på deras drömbild om hur deras barn skulle bli, och som de kände att de fick skämmas för, som tog till den slutliga utvägen.

Nej, jag är inte uppdaterad om ME, jag kan inte vara uppdaterad om allting i hela världen... Men jag kan säga så mycket, som att jag vet att det är en sjukdom som är svår att diagnosticera, och därför är den bra att köra med OM man vill låtsas vara sjuk utan att vara det. Alltså: sjukdomen kanske finns i några sällsynta fall, men det hindrar inte att majoriteten som påstår sig lida av den (eller i det här fallet: att deras barn led av den), hittar på. Det är ju svårare att fejka cancer, om vi säger så.

Detta går inte alls att jämföra med familjen Goebbels situation - var får du allt ifrån..? De föräldrarna visste att allt var slut, ryssarna skulle snart invadera bunkern, och de skulle inte ha varit snälla mot de barnen, om vi säger så. Att döda barnen var ett sätt att skydda dem från ett ännu värre öde, som troligen hade slutat med döden ändå. Misstaget de gjorde var att inte skicka ut ungarna medan det ännu fanns tid. Som Bormann gjorde - hans barn fick leva och göra karriär (en av dem blev katolsk präst t.ex.) och bli gamla.


Kan du sluta med personangrepp? Du är ju helt fixerad vid vissa personer på det här forumet, bland annat mig och Solglittret. Det behöver komma ut och träffa folk i verkliga livet.

Barnen var inte handikappade. De var sjuka.
Däremot förekommer att barn är handikappade vid familicide och det är snarare förvrängd empati det rör sig om än att skämmas.
Då är det passande att inte vräka ur sig bs likt dig.
Förutom ditt uppenbara behov att uppdatera ang ME så är det tydligt att du även applicerar annat på familicide än det forskning påvisar.
Nu är det inte jag som dragit in Goebbels i tråden. Jag gjorde dock en reminder om hur aktiv Hitlers beundrarinna var att mörda sina barn - med tanke på att SG dragit in nazi om defekta barn och eftersom även du har huvudfokus på fadern och det här berör mord i samförstånd.

De skulle dö för att eliminera att de inte skulle bli kommunister enligt Joseph Goebbels - vilket enbart återspeglar deras marinerade nazihjärnor.
Magda själv var starstrucked och stannade i bunkern om idolen Hitler skulle vara kvar och begå su.

Dina kommentarer indikerar dock hur smalt ditt sikte är när du snackar om "att skydda dem från ett ännu värre öde".

Det är nämligen i den riktningen som brevet från föräldrarna pekar. Att de inte såg nån framtid alls värd att leva - likt vid allvarlig depression. Att det blev totalt kolsvart när yngsta dottern insjuknade i ett hastigt förlopp med svåra symtom.
Föräldrar med licens att döda då verklighetsuppfattningen är out of order...
Jag säger att ni är som två tummar i samma röv beträffande pseudomoral och är ifrågasätta. Av mig.
Mer än så är det inte i ett debattforum.

Dina snusförnuftiga råd ignoreras med tanke på din inkompetens. Mitt liv funkar fint serru.
.. Trots mer än ett diskret örhänge i örat och att jag inte använder "pumps med lagom hög klack" som du ser som vägledning ang "intelligensnivå eller psyke".
🤣

Låt mig försöka sammanfatta din teori. Du påstår att:
1. Föräldrarna lurade omgivningen att barnen var sjuka i ME, en sjudom som inte existerar.
2. Föräldrarna dödade barnen och sig själva för att de inte stod ut med att ha handikappade barn som var sjuka i ME.

Om barnen var friska så hade väl föräldrarna bara kunnat sluta ”hitta på” att de var sjuka, då hade barnen inte varit handikappade och då hade föräldrarna inte behövt mörda dem av besvikelse?

Det förefaller som att du inte har tänkt riktigt färdigt.

Jodå. Det där var TVÅ OLIKA teorier. En av dem är antagligen sann, vi vet inte vilken. En tredje möjlighet är att föräldrarna var så sjuka i huvudet, att de inbillade sig att barnen hade en sjukdom som de inte hade, och sedan kände att de måste döda barnen för att de skämdes för sjukdomen. Det enda vi helt säkert kan veta är ju, att föräldrarna var sjuka i huvudet. Annars gör man inte sådant.

En fjärde möjlighet är att barnen var sjuka och att föräldrarna inte såg någon framtid. ”Ingen av oss kommer någonsin leva något liv med egentlig mening”. Att må så dåligt psykiskt kan synas vara som att man är sjuk i huvudet om betraktaren saknar ett adekvat ordförråd.

...och så hade det kunnat vara på riktigt, om de hade varit fattiga och bott i Bulgarien. Men inte i Sverige - här finns så mycket hjälp att få. Personliga assistenter, korttidshem för avlastning, vårdbidrag om en förälder stannar hemma...

Det handlade nog i så fall om, att de inte kunde se någon mening i ett liv som inte flöt ovanpå nästan alla andras, som de jämförde sig med. Sådana reaktioner har jag för övrigt sett i min IRL-bekantskapskrets. Människor som utan problem har kunnat pricka av alla punkterna på listan dittills (kommit in på och ut ifrån prestigeutbildning, landat fin-jobb, inköpt hus), blir helt chockade och förtvivlade när de inser att de inte kommer att kunna få nästa sak på listan. T.ex. gemensamma biologiska barn. De har inga coping-mekanismer, för de har haft det för bra.

En fjärde teori, och mer i paritet med forskning kring familicide, är att barnen faktiskt VAR sjuka med besvärliga symtom, Agnes i flera år.
Om det behöver man inte ens fundera.
Däremot finns risk att farhågorna uppförstoras.

Det var a slippery slope och Moas hastiga förlopp med kraftiga symtom välte möjligen hela lasset.
Vid depression (från mild till medelsvår) som smyger sig på - inkl överbelastning, stress, hård belastning under lång tid - så är nämligen inte referensramarna som de borde.
Farhågorna är värre, framtiden kolsvart, ser ingen utväg och ältar konstant.

Med detta följer en tendens att inte se nån utväg, att måla fan på väggen, tappa hoppet och framtidstron - och sin värsta form förloras verklighetsuppfattningen totalt (har övergått till allvarlig depression).

Skillnaden är dock att övervägande majoriteten människor inte ser döden som en lösning för andra (mord på barnen) jmfr med att suicidera själv i sin värsta utpost.
De här två inbillade sig isf att det var enda utvägen - ett horribelt beslut att inkludera barnen i sina su-planer.

Jag ser att du börjar närma dig develis syn på händelsen. Det är klokt eftersom den förmodligen ligger väldigt mycket närmare sanningen än dina två helt motstridiga teorier.


Föräldrarna drog ner varandra i en ond spiral och förlorade viljan att leva vidare. Förmodligen drivna av en känsla av en djupare förlust än att livet inte längre skulle bestå av räkmackor allenast. De kände att hela framtiden berövats dem. Kvar fanns, i deras verklighet, ett liv värre än döden så de valde döden.

Man behöver inte acceptera deras val, bara konstatera att det var det val de gjorde.

Det har alltid funnits medicinska tillstånd och symptom som vetenskapen haft svårt att ringa in.
En del har senare fått en namn och är idag fullt ut accepterade diagnoser, såsom alzheimers, autism, magsår, smärttillstånd mm.

Tidigare blev de som led av dessa symptom ofta missuppfattade och inte sällan lades de i facket knäppgökar, SVBK, simulanter eller psykosomatiker. Utöver tillståndet de led av, blev det extra svårt för dem eftersom de bemöttes av en oförstående omgivning med fnys och förakt.

Om det har varit så för denna familj vet jag inte, men människor som du, gör inte dessa människors sjukdomsresa enklare att leva med.

Med det sagt finns det självfallet människor som är simulanter eller psykosomatiker. Oftast handlar det om människor som har en underliggande psykisk sjukdom eller syndrom, som tar sig i uttryck i vissa symptom som de inbillar sig vara av en viss typ av sjukdom. Ibland skäms de för sin underliggande sjukdom, så att de söker för något annat som de uppfattar som mer accepterat.

Just ME är dock ett väletablerat tillstånd och upptäcktes redan tidigt förra seklet och är accepterad och klassad som en sjukdom av såväl WHO som Socialstyrelsen sedan länge. Sjukdomen har också en standardiserad utredningsgång och är mycket omfattande.

Om du är nyfiken på sjukdomen rekommenderar jag dig att läsa på om det. Det har kommit många nya forskningsfynd på senare år och man har kommit långt med att hitta biologiska markörer för att identifera tillståndet.

Har försökt följa dina hjärnvindlingar men det är inget lätt projekt.
Undrar dock om det är just här överföringen i synapserna missar nåt och ränner direkt iväg åt begrepp som elitism och skam:
Du är nämligen väldigt fokuserad på klasskillnader vilket ses vad du än diskuterar för rättsfall.
Är folk högutbildade med påföljande god ekonomi så får de en släng av sleven med bitter arrogans. Andra ytliga attribut kan ge epitet white trash..

En klart färgad grovsortering:
Du tolkar tillvaron subjektivt och väldigt svartvitt. Läs trångsynt.

De skillnader som innebär nyanser ger olika förutsättningar. Varav både nature and nurture påverkar och formar en person.
Men varken välbeställd eller av nån viss släkt behöver betyda skamtankar per automatik och speciellt inte på det sätt som du vill göra det gällande.
Även om det garanterat finns med en känsla av skam i ett personligt upplevt misslyckande, tex i en föräldra- eller yrkesroll.

Faktum är att i en skamkänsla kan det ligga en oerhörd sorg snarare än bara nåt yttre och mer ytligt statusperspektiv. En djup besvikelse.
Det handlar inte per automatik om nån tävling gentemot det yttre:
Ett misslyckande och skam kan vara gentemot den egna personen via för högt ställda egna krav på sig själv.

Olika förmågor såsom copingstrategier och hur problem hanteras har hög betydelse.

Olika sårbarhet som påverkas av både inre och yttre faktorer såsom stress via ett jobb, sjukdom etc.
Stress kan även skapas om en person har en vana att klara sig själv.
Kraven kan vara via ren vana, det går av bara farten.
Talespråket är att vara för stark för länge.

Det kan även handla om allt från prestige till mycket hög integritet.
Inget är negativa egenskaper per se men som vid för högt tryck påminner om en autoimmun sjd.
Systemet börjar jobba emot kroppen (personen) självt.

Problemet är om bedömningen sker utan att ta hänsyn till antingen den information som framkommit - och samlad kunskap inom olika områden, om det så är ME eller psykologi, suicidologi och forskning kring just familicide.

Då hjälper det inte med det du rabblar upp om Sverige vs Bulgarien och nån status.
Lika lite som att SGs positiva prognoser om att barn med ME snabbt och hurtigt kan bli friska.

Att de var suicudala råder ingen tvekan. Då ska den faktorn och dess komplexitet också vägas in. Friska och sunda tar sällan eller knappt aldrig livet av sig och planerar absolut inte mord.

Om de sen delar vissa egenskaper, har hög integritet och en inställning att klara sig själva så lär det inte heller inkomma nån mer sund syn på tillvaron.

Om en person har en obehandlad depression som smugit sig på under lång tid rådgör med nån som är lika utmattad och vilsen, så finns hög risk att de snarare drar ner varandra.
Detta ses vid självmordspakter, att de har oerhört dåligt inflytande på varandra och gör förstärkning av det patologiska.
Negativa människor påverkar varann negativt och sköra personer kan vara som svampar för destruktivt mörker.
Den här pakten tog ytterligare ett ytterst sällsynt steg bortom allt vad depression och su heter.

Angående depression är gränsen de facto otydlig när det gäller försämring i olika stadier och den som börjar luta åt allvarlig depression tappar självinsikten och i värsta fall verklighetsförankring.
Därför är depressioner lömska och varningssignaler kan vara vaga.

Faktum är att det då inte spelar nån roll att det i Sverige "finns så mycket hjälp att få. Personliga assistenter, korttidshem för avlastning, vårdbidrag om en förälder stannar hemma..."