Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Men den vanligaste strypningen kanske inte är att man först fäller sitt offer? Utan att ha något som helts på fötterna nu, tänker jag att många gm tar strypgrepp först i stående ställning? Enbart en gissning förstås.
Och jag vet med mig själv att man som ridtjej blir oerhört stark i benmuskulatur och även hela kroppen. Jag har som barn ridit mycket, och kunde klara mig mot alla killarna, trots att jag var betydligt yngre än många av dom, i säckslagning sittandes på en bock. Jag var också späd i kroppen, och inte särskilt lång. Jag tror att jag kan ha varit i 10- års åldern, medan några av killarna var runt 14 år.
Benen blir oerhört starka och det fysiskta övertaget som JJ har haft genom sin vikt/längd dessuton, gör det inte alls otroligt i mina ögon att JJ kan ha klarat av mordet helt på egen hand.
Johanna hade säkert enorma adrenalinnivåer i kroppen, överraskningsmomentet och fällningen för Tove kan ha satt hennes reaktioner tillfälligt ur spel, och snart kan svimningskänsla och medvetslöshet träda in hos Tove, vilket gör att hon inte försvarar sig.
"
Nu uttalar hon sig generellt om strypning. Det tar en dryg minut innan personen får kramper och allt som allt tar stypningen normalt några minuter. Men man kan förlora medvetandet betydligt fortare."
https://sverigesradio.se/artikel/folj-den-tredje-dagen-av-rattegangen-i-tove-fallet-har
Jag vet faktiskt inte vilken ställning som är den vanligaste utgångspositionen vid strypning. Stående är väl en bra gissning som du skriver.
Men det jag vet är, för att en strypning ska lyckas krävs det det oftast avsevärda skillnader i styrkeförhållande mellan offer och gm. Därför ser man t.ex sällan män som stryper män. Men män som stryper kvinnor är desto vanligare. Speciellt i parrelationer då strypning anses som ett väldigt personligt sätt att ha ihjäl någon.
När kvinnor lyckas strypa någon är offret oftast barn eller så är offret drogat. Att kvinnor lyckas strypa någon i sin egen viktklass händer liksom inte! Och dessutom utan några avvärjningsskador.
Det har pusslats fram och tillbaka för att få ur M ur ekvationen. Och jag själv hade hellre sett henne sovandes. Men hur jag än vänder och vrider på det, så är M där i badrummet och hjälper till.
Hade inte allt varit så fruktansvärt tragiskt hade jag skrattat åt M s historia. Men jag nöjer mig med att säga att, jag anser den såpass osannolik att den som helhet kan lämnas därhän.