21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)

Ja instämmer helt.

Jag tror inte heller att det här mordet hade kunnat begås där och då utan Ms medverkan.
J hade antagligen inte ens fått med sig T hem till lägenheten utan att M som ”neutralt tredje vittne” deltog.

Inte hade kanske strypningen heller kunnat ske av bara en och det hade definitivt varit väldigt svårt för J att frakta bort och gömma Ts kropp utan upptäkt.

Ms medverkan möjliggjorde den gärningsbeskrivning som åklagaren lagt fram. Utan Ms medverkan hade det beskrivna brottet inte skett.

Smart, vi väljer den enklaste förklaringen, och så kör vi på den. Hver gang.
Så smidigt.



För egen del föredrar jag två viktiga principer.

Sanningen, den som baseras på objektivitet och fakta.
Rimligen, att det som bevisats bortom rimligt tvivel är att betrakta som sant.

Och då måste, tyvärr, för vissa, läggas till, att, bortom rimligt tvivel, innefattar att man sett till alla möjlige skeenden, inte bara det enda man helst vill se.

Du tycks ha bestämt dig för att MH mördat TT i samförstånd tillsammans med JJ, bara för att du finner att det är den enklaste förklaringen och det finns ingen anledning att välja vad du menar är en "svårare" förklaring.

Jag ser till objektiva fakta och noterar då att det kan ha gått till så som Rullman säger, eftersom det inte finns något som direkt motsäger vad han säger. Men det är ett sätt att förklara de fakta vi har. Jag noterar också att det kan finnas flera andra sätt att förklara de fakta vi har. MH har redogjort för ett förlopp som inte är med Rullmans överensstämmande. Och jag kan notera att med de fakta vi har, så kan det ha gått till så som MH säger, eftersom det inte finns något som direkt motsäger det hon säger.

Till och med rättsläkarens utlåtande ger mer stöd för MH's förklaringsmodell, än för JJ's förklaringsmodell. Men det är det inte många som vill medge. Allra minst du, gissar jag.

Jag har inte läst allt, och vet inte om Maja var ovillig att åka til Illharjen. Hon säger i något förhör att hon sa ja, vilket förstås inte innebär att hon ville det. Maja mådde nog inte så bra (som Johanna) och jag kan mycket väl tänka mig att hon inte ville mere, men måste för Johanna uppmanade henne.

A153/1233, förhör Maja 21/12- 22:

"M: Mmm. Nej men jag sätter mig i bilen, eh, ja jag har för mig att Johanna frågar mig liksom
hur jag mår. Eh, och jag svarar jag mår inte så bra. Och jag frågar hur hon mår och hon säger
att nej men jag, jag är jätteglad och lättad och det känns jättebra och allt. Ja. Ja. Eh, ja vad
sades mer?[...]"
//
/1237:

"M: Eh, ja, eh, alltså det har liksom både med bilresan nej inte bilresan när vi var Illharjen och,
eh, ja saker som har hänt tidigare. Eh, och nej men det hon sa ju på söndagen där också
liksom att om jag skulle säga någonting vad som har hänt så kommer det sluta illa för oss
båda och, eh, ja men var väldigt tydlig med det. Eh, och när Johanna har ja men varit väldigt
upprörd på ja t ex Tove och My då så ja men, ja, eh, hon har ju sagt liksom att , ja inte till
dem, men till mig då liksom att så fort jag får chansen dem kommer få igen för detta och hon
har liksom aldrig släppt dom tankarna för att alltså ja men alltså man kan ju bli arg på folk
och liksom i stundens hetta liksom vara eld och lågor men, eh, hon har liksom aldrig släppt
just dom tankarna, eh, och ja och hon har ju berättat om sina planer för mig och så där. Ja.
F: Okej. Hon har berättat om sina planer för dig?
M: Ja.
F: Berätta!
M: Ja men t ex det när hon, ja, eh, skulle försöka bränna inne Toves familj och så där. Eh, och
alltså i dom situationerna har jag liksom men jag har bara försökt ja men lugna henne och
lugna liksom situationen och ja men lyssna typ så här med ett halvt öra och ja men antingen
försöka prata om någonting annat och så där."

Så ja, jag håller med dig i dina teorier om att Johanna hade för tankar om "det nödvändiga",eftersom hon nu verkar liksom i skogen efter dumpningen, både nöjd och lättad. Euforisk, sa Maja vid ett annat förhör.

Jag kan väl också kanske tänka att Maja haft den strategin (jag har ingen riktig erfarenhet egentligen att gå på, mer magkänlsa) att "lockdown", stänga av, avskärma sig i försök att skydda sig själv. Och att det där sova, kan ha varit mellanting, mellan fylla, stänga inne, inte riktigt vilja ta emot information som är chockerande.

Samtidigt tror jag att hon på flera plan är medveten om det här, Johannas enorma låsningar och hat, önskningar. Andra vet ju, och Maja är Johannas närmaste man, hennes högra hand.

Hon är precis som J*osefin säger; en marionett.

Ja, det finns mycket att reflektera över här, och jag är med på dina teorier.
En sak som återkommer i mina tankar är också att Maja kan ha gått över sina gränser så mycket att hon inte orkar ta till sig det riktigt. Det sitter hårt inne.

Eftersom hon gått redan över så många gränser, kan hon känna sig mycket skamfylld. Hon kan ha medverkat och är ovillig att ens erkänna detta för sig själv, hon kan ha hört, sett utan att ingripa. Bara det måste kännas fruktansvärt om så skulle vara fallet.

Och om hon faktiskt är helt oskyldig till mordet, måste oket vara tungt till tusen, när hon vet att hon inte gjort något, inte sagt något innan till föräldrar eller andra. Och sedan fraktat bort kroppen.

Maja är ett mysterium för mig.

Absolut inget jag vet. Tänkte bara att det kanske ansers som typ lyxvård, om man inte förstås får hallucunationer eller andra grava problem, som klaccisficeras som sjukvård.

Någon som vet?

Har inte kvar FUP men det framgick i redogörelsen av deras meddelande-kontakt.

Är man inte i djupsömn borde man väl rimligtvis vakna av dunsarna och grannen vid dörren. Är man inte i djupsömn är man betydligt mer lättväckt. Dock vet jag inte hur mycket alkoholen spelar in där.

Diskussionen går livlig kring M:s sovklocka aktuella natt.

https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2015/12/forkortad-somn-kan-forsamra-minnet-efter-kortvarig-kognitiv-stress/

"Den försämrade förmågan att återkalla spatiala minnen tyder på att just denna minnesfunktion kan vara mer sårbar för även lindrig kognitiv stress vid sömnbrist. Detta kan bero på minskad tid i REM-sömn, då sådan sömn har en återställande funktion på frontalloberna, som tros vara avgörande för att kunna minnas spatial information. "

En relevant fråga i sammanhanget: vad exakt är underligt med att M går och lägger sig i sängen kl 02:00 på natten efter en utekväll?
Vanligtvis sover vi nattetid; sömnhormon frigörs och det parasympatiska systemet är aktivt nattetid.
En annan sanning är att vi med åren blir desto desto mer lättväckta, tonåringar däremot är i regel svårväckta.

M uppger två timmars sömn natten innan, alltså hade hon sömnbrist. Det tror jag vi allihop kan vara överens om och utgå från när vi ifrågasätter om M verkligen behövde sova natten därpå.
Eftersom M hade sömnbrist med frånvaro av den läkande REM-sömnen, förkortas också faserna i de olika stadierna.

M var bakfull, hon hade druckit och är enligt uppgifter känslig mot alkohol, vilket borde ha att göra med en av hennes mediciner. Eventuellt föreligger även en individuell känslighet.

Illamåendet satte igång redan under hemfärd från Nöjet. Så, vad skulle hon göra uppe i lägenheten, förutom att lägga sig? Konflikten som hade uppstått tidigare under kvällen var mellan J och T, M var inte involverad eller hyste något agg gentemot T och hon hade till och med försökt sära på tjejerna tidigare på Nöjet.
Uppgiften om att de hade tänkt slå T på vägen hem, kommer från J. M förnekar att hon hört detta och att hon ändå inte hade gått med på att slå T.
Stämningen är god på hemvägen, enligt tjejerna och den ljudvideo som återfanns.

Kl 01:51 är de framme. - Var någonstans i en bostad är naturligast att lägga sig? Visst, hon hade kunnat lägga sig i soffan, men lade sig i sängen i stället.

Är det möjligt att sova korta stunder, vakna till och i halvslumrande tillstånd gå till toaletten och tillbaka till sängen för att somna om omgående? Lägg därtill fylla, illamående och trötthet.

Observera lägenhetsskissen: pianot framför sovalkoven och murstocken direkt till höger om badrummet och framför klädkammaren. Advokaten tog upp dessa som ljuddämpare genom att bromsa upp ljudvågor.

Är det ens möjligt att hon har sovit sig igenom 3 dunsar, 5-10 sparkar i väggen och två ringsignaler?

Låt oss dissekera dessa uppgifter först för att kunna analysera:

Den första dunsen som sker rakt nedanför grannarna som sitter vakna, är ljudligast. Avståndet, riktningen och vakenheten bidrar till att ljuden uppfattas tydligt. Övriga grannar har inget hört.
Var ligger M kl *02:30? Enligt egen uppgift i sovalkoven dvs i bortre, högra änden av lägenheten. Badrummet är beläget på vänster sida om ytterdörren.
Om T sparkar i väggen som vetter mot hallen och ytterdörren, så hörs dessa ljud av någon som står direkt utanför och ringer på.
- Hur många sekunder ringer han och vilken typ av ringklocka? (återigen; en rekonstruktion hade underlättat).

Vidare; kan M ha uppfattat en eller flera kortvariga dunsar långt bak i medvetandet utan att reagera och vakna till? Det vill jag påstå; under sömn och då särskilt vid uttalad trötthet kopplar det vakna medvetandet bort olika slags ljud, ex mobilens väckarklocka, pågående aktiviteter i övriga rum, tvättmaskinens dunkande etc.

Sammanlagt rör det sig om ett 10-tal ljud.
- Har M uppfattat något eller några av dessa? Ja, utan att veta så tror jag det. Men det i sig är inte likställt med att hon kopplade ljuden till vare sig fara eller att något avvikande pågick.

Ljud kan alltså uppfattas i sovande tillstånd som ett bakgrundssorl, utan att senare bli till ett medvetet minne efter uppvaknandet.

M sover c: a 20 min efter ankomst (02:19), går upp till badrummet och ser tjejerna i köket sittandes mittemot varandra. Går strax därefter tillbaka till sängen och somnar.

Vaknar åter någon minut innan 02:43, på väg mot badrummet möter hon en påklädd J i hallen. Hon frågar var T är.

*Rullman sätter tiden för gärningen till 02:30.

Givetvis kom kvinnan lindrigare undan för att hon var kvinna, hon borde ha fått livstid .

Ja, bra inlägg av syblel och även dig.

Jag hoppas att forskning pågår inom ämnet och att man kan arbeta mer förebyggande med personer som Maja, som ju faktiskt har haft hjälp från BUP mm.

Hon har ju fått arbeta med sin svaga självkänlsa, och fått gå på Comeback som hjälpte henne mycket på flera plan. Man kan kanske de det som ett misslyckande att Maja hamnar med en så detruktiv person och blir fast i ett så enormt destuktivt förhållande som det här.

Man hoppas att ma har pratat med Maja om att det är viktigt att stå upp för sig själv, vilket är något som man inte bara kan säga till någon, utan det är något som behöver byggas upp.

Nu har istället Johanna fått den möjligheten att "bygga upp" Maja efter sina egna ritningar.

Bladet som Maja skulle skriva, det skrev Johanna istället.

Ja, jag har också nämnt normaliseringsprocessen här. Tycker att den går att applicera på fallet. Att ständigt höra om hat, hur man ska hantera dessa personer och hur man löser problem (våld, bränna inne) det har som du säger, flyttat fram gränserna för vad Maja är villig att göra.

Hennes moraliska kompass verkar ha havererat totalt och hon går emot sig själv.

Det verkar helt normalt för Maja att gå in på Nöjet för att leta efter Tove, trots att konflikten är Johannas. och trots att Johanna kan gå själv och kolla.

Lika normalt verkar det för Maja att gå hem till Tove med en kompis för att ställa hennes till svars för otrohetsavslöjandet, fast det ju är Johannas problem. Hon verkar inte ens reflektera över det, att Johanna borde väl själv prata med Tove om det.

Tack!

Jag har nog inte varit där och läst ännu.

Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg att det enbart är Majas uppgifter om att J var lättad, glad och spelade musik efteråt.
Maja som till och med enligt föräldrarna många gånger ljuger. Maja som har väldigt stor anledning att framställa J som riktigt obehaglig, drivande och skyldig - till skillnad från hur Maja vill framställa sig själv.

Att människor vill må bra är en bra utgångspunkt när man försöker förstå människors handlingar. M tar sina beslut utefter vad som känns rätt för henne. Hon och alla andra människor tar mer eller mindre egoistiska beslut hela tiden. Dom flesta undviker och försöker förhindra det som kan skada andra människor, men det gjorde varken J eller M.

Och ska vi prata om psykologiska orsaker som ligger till grund för besluten, så tycker jag att man även bör titta på vad som får J att ta dessa beslut. Hon har troligen en väldigt svag självkänsla som gör att hon blir extremt kränkt när folk avvisar henne och utesluter henne från sammanhang där hon vill vara med. Hon upplever världen som orättvis och vill återställa balansen med sina hämndaktioner.
Hon ventilerar sina känslor i form av sånger och googlingar. Dessa fantasier leder till slut att hon strider till verk.

Visst är det intressant att grotta ner sig i förklaringar till M och J s beteende. Men faktum kvarstår att dom båda är ansvariga för sina agerande. Det spelar ingen roll hur många diagnoser M tillskrivs så länge hon inte anses vara allvarligt psykiskt störd.