Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Jag har alldeles för lite kunskap om M s diagnoser och på vilket sätt dom påverkar hennes beteende i skarpt läge, eller under förhör t.ex. Jag kan bara konstatera att hon agerar på ett ovanligt sätt, omänskligt sätt faktiskt. Det enda rimliga jag kan komma på är att hon antingen avskärmar sig från det hemska hon upplevt och därför upplevs som apatisk och obrydd. Eller så har även hon nån empatistörning.
I mitt tycke reagerar hon som förväntat, stark lojalitet mot J, avskärmning, minnesblockad p g a trauma och svårigheter med processhanteringen. Det har blivit "to much" så hon reagerar utåt endast på det som är helt åt skogen fel. Vad som rör sig inom henne, vet bara hon och det är inte givet att hon kan sätta ord på det förrän hon lyckats bearbeta det. Jag uppfattar inte henne som apatisk, obrydd eller empatistörd.
Citat:
Jag har tyvärr landat i att hon har nån störning trots att vänner beskrivit henne som snäll och sympatisk. Jag grundar det till stor del på hennes vetskap om vad J sysslat med innan mordet. M är den person som haft bäst insyn i J s sjuka tankesätt. Under mer än 1 har M suttit på första bänkraden och beskådat hur J har hotat, skrämt, sårat och försökt döda människor utan att själv ha agerat trots att hon haft en stöttande familj i ryggen. Hon har satt sig själv i första rum på bekostnad av att halva Vetlanda riskerat att brinna inne. Även efter mordet beter hon sig som ingenting har hänt. Hon sover, spelar, snapar, upplevs som normal av familjen.
M har känt sig udda, värdelös, utanför och osedd. J är den första, som hon upplever, ser henne. J öppnar dessutom en helt ny, spännande, värld för M. J får henne att börja leva, hon blir luften I Ms lungor. För M, som troligtvis aldrig tagit något eget initiativ, är J den optimala vännen.
Det är inte svårt att föreställa sig att M är väldigt mån om deras vänskap och inte vill misshaga J på något vis.
Även om M märker att J är taskig ibland, har hon överseende med det för att inte förlora henne. Där ligger nog orsaken till att M blundar för Js hämnd mot andra också. Att hon inte berättar för föräldrarna beror förmodligen på lojaliteten mot J, att hon inte vill bli förbjuden att umgås med J och att hon inte är någon "doer".
Jag TROR att hon kan konstatera att något är åt skogen fel utan att det ger signal om att hon borde göra något åt det. Jag tror alltså inte att hon struntar i det utan tanken att göra något dyker bara inte upp. Initiativförmågan förefaller saknas.
Jag TROR även att hon blivit så van vid Js svarta sida, att hon inte reagerar nämnvärt på den längre - någon form av normalisering - så länge hon inte själv förväntas agera.
Ms "vanliga" beteende efter mordet, TROR jag är ren avskärmning, att det är för traumatiskt och för mycket att ta in, en ren omedveten överlevnadsstrategi.
Citat:
Hon visste att J hatade T, och trots det är hon med och invaggar T i en falsk trygghetskänsla att det är lugnt att följa med upp till lägenheten.
Jag TROR inte M reflekterade över huvud taget utan bara "hängde med", ovetande om Js baktankar.
Citat:
Är det som M påstår så vet hon om att J kommer få ett långt fängelsestraff, eller ta livet av sig som dom pratade om i bilen. Så varför skulle hon fortfarande vara så rädd undrar jag.
Jag TROR att Ms största, djupaste rädsla ligger i att förlora vänskapen med J, att hon ska bli ensam, övergiven och osedd igen.
Att hon skulle vara rädd för sitt eget och hennes familjs liv, tror jag Svegfors och polisen hjälpte henne att komma fram till. Jag utgår ifrån att hon ännu inte fullt ut sett vidden och konsekvenserna av det som hänt, att hon inte kommer att träffa J på kanske 20 år.
Citat:
Varför hon tiger om vart kroppen är och ljuger hela utredningen igenom, tror beror på den den enkla anledningen att hon inte orkar stå till svars för vad hon har gjort. Samt slippa sitta i fängelse.
Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg.
(FB) 21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)
