Mansfritt Linkedin (HON, Her online network) läggs ner, det gav inget

Ja, när nyhetens behag och uppstartshypen lagt sig börjar hundåren. Oavsett vilket kön entreprenören identifierar sig som.

Skillnaden mellan herr- och damklubbar verkar vara att herrklubbarna startas diskret och kan vara igång länge innan de icke inbjudna märker att vissa utvalda samlas på sitt håll. Damprojekt dras igång offentligt. Dessutom känner jag att det känns rätt plastigt och falskt när damklubbarna maniskt är livrädda för att kallas exkluderande utan brukar kallas för "frizon", "värna kvinnors möjligheter" eller "systerskapet".

Jag är själv inte förtjust i exkluderande företeelser i någon form men fine. Jag är bara en person.

Om det handlar om projekt som är helt ideella som grupper för kvinnor inom STEM eller liknande kan det fungera men så fort de kräver "finansiering" brukar det skita sig (*host* Cissi Wallins Gardets *host*). Vem ska slänga upp pengarna? Medlemmarna i hemliga klubben?

Min erfarenhet är att kvinnor gärna påtalar the greater good för kollektivet så länge någon helt annan finansierar. Men när det är dags för de inblandade att se till att gemensamt få det att gå runt eller arbetsfördela så skiter det sig. Vissa undrar vad fan de får för pengarna och andra känner sig som arbetsplatsmartyrer.
För att återigen ta Gardets som ett exempel så började man annonsera att skribenter skulle skriva gratis och se det som ett skyltfönster för sitt textförfattande... Det kunde kanske leda till att de blev berömda en vacker dag. "Kanske" betalar inte hyran eller sojalatten.

Det leder till problem nummer två (och kvinnor tar ofta upp detta) - kvinnor tvingas göra arbete på fritiden. Ett verkligt problem men jag upplever även att kvinnor själva har svårt att sätta gränserna eller vill rent av blanda jobb med privatliv (skita där man äter och knulla med avdelningschefen/uppdragsgivaren/sin laddkran och så vidare). Och det är vanligt att kvinnor förväntar att andra kvinnor ska vara med på det. "Du fixar väl fikat?" "jag hade för mig att du hade gjort medlemslistan?" eller "vi kan väl vara hos dig?". Den där gråzonen är som gjord att göra folk förbannade och hoppa av. Protester eller ifrågasättande är "strukturellt ärvd toxisk maskulinitet" och "ett svek mot Systerskapet™"

Jag antar att Stenbeck och co. i toppen aldrig kommer att berätta något om vad som gick fel - endast projicerande som att pandemin kom i vägen. Vad fan gjorde pandemin med ett "jobbnätverk"? Jag trodde alla byråkrater, chefer och förståsigpåare levde sina bästa liv när de kunde sitta på möten på ZOOM hemma och bytte kontaktuppgifter som jävla Pokémons. Hur mycket pengar behövdes för att hålla liv i det eller var det så att "nätverket" var en ursäkt för att festsupa med "bästa cheygänget"? Någon bättre vetande får förklara det.

Maskulinitetsnormer.

Vänsterns marxistiska idévärld bygger på motsättningar, offer och förövare. De som genom årtusendena förskansat sig makt (i väst) är vita män, de har skapat hegemoni genom att strukturera världen efter sina egna behov. Därmed är alla andra offer i den världen.

Allt som kvinnor tycker är jobbigt, t ex att jobba 70h/vecka, är skapat av män för att kvinnor inte ska kunna konkurrera på lika villkor då de "måste ta hand om familjen".

Kvinnor som väljer att bli hemmafruar är förtryckta av mansnormen, så länge de inte är muslimer för då kan deras roll istället kulturrelativiseras.

Ja, när nyhetens behag och uppstartshypen lagt sig börjar hundåren. Oavsett vilket kön entreprenören identifierar sig som.

Skillnaden mellan herr- och damklubbar verkar vara att herrklubbarna startas diskret och kan vara igång länge innan de icke inbjudna märker att vissa utvalda samlas på sitt håll. Damprojekt dras igång offentligt. Dessutom känner jag att det känns rätt plastigt och falskt när damklubbarna maniskt är livrädda för att kallas exkluderande utan brukar kallas för "frizon", "värna kvinnors möjligheter" eller "systerskapet".

Jag är själv inte förtjust i exkluderande företeelser i någon form men fine. Jag är bara en person.

Om det handlar om projekt som är helt ideella som grupper för kvinnor inom STEM eller liknande kan det fungera men så fort de kräver "finansiering" brukar det skita sig (*host* Cissi Wallins Gardets *host*). Vem ska slänga upp pengarna? Medlemmarna i hemliga klubben?

Min erfarenhet är att kvinnor gärna påtalar the greater good för kollektivet så länge någon helt annan finansierar. Men när det är dags för de inblandade att se till att gemensamt få det att gå runt eller arbetsfördela så skiter det sig. Vissa undrar vad fan de får för pengarna och andra känner sig som arbetsplatsmartyrer.
För att återigen ta Gardets som ett exempel så började man annonsera att skribenter skulle skriva gratis och se det som ett skyltfönster för sitt textförfattande... Det kunde kanske leda till att de blev berömda en vacker dag. "Kanske" betalar inte hyran eller sojalatten.

Det leder till problem nummer två (och kvinnor tar ofta upp detta) - kvinnor tvingas göra arbete på fritiden. Ett verkligt problem men jag upplever även att kvinnor själva har svårt att sätta gränserna eller vill rent av blanda jobb med privatliv (skita där man äter och knulla med avdelningschefen/uppdragsgivaren/sin laddkran och så vidare). Och det är vanligt att kvinnor förväntar att andra kvinnor ska vara med på det. "Du fixar väl fikat?" "jag hade för mig att du hade gjort medlemslistan?" eller "vi kan väl vara hos dig?". Den där gråzonen är som gjord att göra folk förbannade och hoppa av. Protester eller ifrågasättande är "strukturellt ärvd toxisk maskulinitet" och "ett svek mot Systerskapet™"

Jag antar att Stenbeck och co. i toppen aldrig kommer att berätta något om vad som gick fel - endast projicerande som att pandemin kom i vägen. Vad fan gjorde pandemin med ett "jobbnätverk"? Jag trodde alla byråkrater, chefer och förståsigpåare levde sina bästa liv när de kunde sitta på möten på ZOOM hemma och bytte kontaktuppgifter som jävla Pokémons. Hur mycket pengar behövdes för att hålla liv i det eller var det så att "nätverket" var en ursäkt för att festsupa med "bästa cheygänget"? Någon bättre vetande får förklara det.

Allt och mer därtill, rakt klippt ur Södertörns-maffians manifest

För fyra år sedan lanserades HON, Her online network, ett ”mansfritt Linkedin" som fick Cristina Stenbeck som delägare. Tanken var att skapa ett nätverk där kvinnor i karriären skulle kunna byta erfarenheter med varandra. Idag ligger hemsidan nere och HON AB är avvecklat. Samtidig visar Instagramkontot fortsatta mingel, den senaste för bara en vecka sedan. Vad är det egentligen som har hänt?

”Behovet är enormt men vi fick inte in affärsdelen i behovet. Vi trodde att det skulle vara enklare än det var. Det var väldigt komplicerat.”

"Behovet var enormt" = Ingen var intresserad att betala för en massa kärringar som minglar.

Slutknorren är magisk:

Just nu är Aleksandra Avli föräldraledig

Tron att man kan vara framgångsrik entreprenör utan att jobba 80 timmar i veckan & att någon annan skall betala är naiv bortom allt förnuft.

https://www.breakit.se/artikel/36281/byggde-socialt-natverk-bara-for-kvinnor-med-stenbeck-och-bendz-nu-har-hon-lagts-ner

Insiktsfullt. Sådant vet man bara om man själv startat, drivit och avvecklat företag/projekt och föreningar på hög nivå. Nåväl. Denna charad kommer fortsätta, inte för att det är kul att förlora pengar, men för att alternativet skapar dåliga rubriker...och cucks till investment managers mfl måste agera optiskt korrekt.

Hur insiktsfull jag är kan väl diskuteras - jag är ju bara ännu en CGI-karaktär på nätet som existerat ett antal år och sett och upplevt saker.

En annan sak som ger mig en obehaglig eftersmak med dessa projekt är att de gärna kombinerar sin offerkofta med att göra sig till talespersoner - de väljer en grupp och väljer därefter sig själva som megafoner för dessa i samhället (eller i det här fallet skulle det väl vara ett intranät).
Sara, 25, som har en liten frisörsalong i Visby göre sig såklart icke besvär i detta nätverk eller Allah förbjude att hon skulle bjudas in på deras AF eller mingel... Det är ju inte det att hon inte är affärskvinna och Systerskapet™ är ju inkluderande men fan. Hon måste ju fatta att hon inte är målgruppen... Inkludering och frizon är ju honörsord och alla kvinnor är jämlika men vissa är mer jämlika än andra.

Vad gäller offerstatusen så killgissar jag att 95% av de som stod på varandras HON-listor har en lön, arbetstider, förmåner, kontakter, uppväxtförhållanden och tolkningsföreträde som jag bara kan drömma om. Men offerkoftande är ju en bedömningssport.

Just Stenbeck tror jag inte gjorde ett skit själv. Hon bara skrev en check till någon kompis, som hon gjort tusen gånger tidigare. Att pytsa ut ärvda pengar till kompisar brukar aldrig vara svårt.

Just Stenbeck tror jag inte gjorde ett skit själv. Hon bara skrev en check till någon kompis, som hon gjort tusen gånger tidigare. Att pytsa ut ärvda pengar till kompisar brukar aldrig vara svårt.

Maskulinitetsnormer.

Vänsterns marxistiska idévärld bygger på motsättningar, offer och förövare. De som genom årtusendena förskansat sig makt (i väst) är vita män, de har skapat hegemoni genom att strukturera världen efter sina egna behov. Därmed är alla andra offer i den världen.

Ungefär hälften av alla människor i väst genom historien har varit vita män. 99.9% av dem har inte haft någon makt att tala om. Vad spelar det då för roll vilken kön och färg det varit på den 0.1% andelen som haft makt?

Hittar inget om att hon inte skulle tro att det krävs hårt arbete att vara egenföretagare. Just nu = "lige nu", dvs när hon blir intervjuad och efter att siten lagts ner.

Här har du en lista på 150-ish andra sociala plattformar som också lagts ner. https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_defunct_social_networking_services

Man kan klicka sig vidare in på varje enskild plattform och se vilka som skapade de och därefter kan man fundera på om du, och de flesta i tråden går efter fakta eller om ni bara är lite känslodrivna och dumma i huvudet.

Själv tror jag det är svårt att lyckad med sociala plattformar, rent generellt och att de flesta försök misslyckas.