Sabeltandade tigern - sablarnas användningsområde ???

Jag tror att tänderna höll och skulle gissa att de långa sabelformade tändernas kanske viktigaste funktion var att "säkra" ett stort byte med ett bett över nacken så att det inte kunde skaka av sig den sabeltandade katten samtidigt som sabelutformningen kunde genomtränga blodkärl och eventuellt luftstrupe och på så sätt få bytesdjuret att slutligen falla och därefter dö. Stryptaget på undersidan av halsen som nyttjas av lejon, leoparder, geparder .. verkar ha upptäckts evolutionärt senare och är speciellt gynnsamt och kräver inte mycket styrka för en sprinter som geparden som ofta fäller bytet i ett läge av extremt syrebehov efter en språngmarsch på ofta flera hundra meter.

De sprang ikapp bytet, passerade mellan dess bakben tills de befann sig under dess buk, gjorde sedan en "skruv" och sprättade i hastigheten upp bytesdjurets mage?

Nej, säkerligen använde de sina sabeltänder mot bytets strupe, då det redan var nedbrottat till marken! Dessa kattdjur hade enormt massiva skuldror, och långa och kraftiga framben, vilket antyder en jaktteknik som mer hängde på att brotta ned bytesdjuret med råstyrka än att långsamt utmatta det! "Sabelhugget" var bara nådastöten, då villebrådet i princip redan var paralyserat!

Ett problem med den teorin är att sabelkatterna inte kunde öppna gapet tillräckligt mycket för att få plats med nacken på ett stort djur mellan huggtänderna och underkäken.

Första svaret på frågan från Google var detta:

The saber-tooth cat Smilodon was capable of opening its jaws in a huge gap of 95 degrees, wider by 30 degrees than what lions and tigers can now manage. Modern cats would hardly be able to open their jaws wide enough to accommodate the long teeth.

Har du någon vederhäftig källa som bekräftar ditt påstående?

Korrekt att sabelkatterna kunde öppna sitt gap mer än lejon och tigrar. Annars hade de ju inte kunnat använda sina huggtänder alls. Men de kunde inte öppna gapet så mycket att de fick plats med nacken på en oxe mellan huggtänderna och underkäken. Det är en anatomisk omöjlighet.

Ett problem med den teorin är att sabelkatterna inte kunde öppna gapet tillräckligt mycket för att få plats med nacken på ett stort djur mellan huggtänderna och underkäken.

Wall of text

Jag tror du har rätt. De kan ha använt sablarna för att få fram tex skalbaggar eller andra djur som levde under barken på träd. Kanske någon slags ekorre eller fågel? Eller för att lyfta undan nedfallna träd under vilka det levde delikata djur. Eller för att gräva upp musslor eller grodor eller fiskar som levde i vattnet.

Teorin om att de hoppade upp på djur och högg ovanifrån är bisarr.

Jag tror att en av de senaste officiella teorierna handlar om att katten helt enkelt skuttade upp på sitt bytes rygg, och så böjde den huvudet långt bakåt, och hugger sen rakt ner i bytets nacke med en försvarlig kraftansträngning.

Det låter ju bara typ så löjligt som något bara kan vara.
Dessutom så vet jag inte något från den verkliga zoologin som ens avlägset kan liknas vid det.

Därför kulle jag nog vilja mena att Självklart använde inte den sabeltandade tigern sina sablar på ett så dumt sätt.


Men det ger ju resultatet att vi inte vet.
Hur använde tigern sina huggtänder egentligen?

Eller var det ens "huggtänder" ???
Kanske de hade en helt annan funktion, som hade varit helt uppenbar om man hade fått se, men som ingen tänkt på bara.


Jag såg härförleden en dokumentär på SVT som handlade om ett annat djur som också hade blivit begåvade med tvenne nedåtpekande sablar - Valrossen.

Och innan den dokumentären så var det nog ingen som riktigt visste exakt vad de använde sina jättebetar till. Teorier fanns såklart, som handlade om allt från revirstrider mellan mäktiga tjockisar till att bara se snygga ut - och förhoppningsvis locka damerna till sig ...

Men ...
Så var det en kille som kom på den -... okloka idén att faktiskt dyka ner tillsammans med valrossarna ner till havsbotten för att se vad de hade för sig därnere i djupet.
Och han var mycket rädd, men han simmade ner och han filmade.
Det han fick se var ju valrossar som arbetade sig fram genom bottenslammet, för att få upp - och äta opp också - några tusen musslor som gömde sig under botten nere i dyn.

Valrossen använde sig alltså av sina betar när den arbetade sig genom bottensedimentet.
Dels använde de sina morrhår för att kunna känna när sikten försvann pga deras bökande i dyn, och dels så gick ju betarna/sablarna djupt ner i dyn och kunde därmed både känna var en mussla fanns, och sen gröpa upp den med dess hjälp.

Valrossens betar användes allts som en slags kombinerad känselspröt och grävpinne, på en och samma gång.



Det fick mig att börja tänka på den sabeltandade Tigern också.
Och även om just den kanske inte använde sina betar till samma sak som valrossen, så visar det ju Åtminstone att det faktiskt finns andra möjligheter förutom de där dumma, tramsiga, som man har föreslagit dittills/hittills.

Och, varför skulle - förresten - inte en sabeltandad tiger kunnat ha varit en vattenlevande katt?
Det fanns ju floder och åar - i synnerhet under istidens vattensjuka landskap.
Där fanns det väl musslor osv.


Ja, jag vet ju inte såklart.
Men jag tycker ju faktiskt att den officiella teorin är så löjlig att den borde förbjudas, eller åtminstone övertas av Graham Hancock - som ju är omåttligt förtjust i långsökta förklaringar.
Ja, det låter ju nästan som om han hade hittat på detta, så tramsig är förklaringen ju.

Jag tror mycket mer på idén att den sökte genom smältvatten, vattensjuka områden, på jakt efter ätbara skaldjur osv.



Vad tror ni?
Tycker ni att den officiella förklaringen är den bästa?
Motivera isf varför ... så är ni snälla.
Eller har ni en annan teori som är bättre ?