Sabeltandade tigern - sablarnas användningsområde ???

Och hade halsen varit kortare hade den inte räckt upp till huvudet.

När det gäller den sabeltandade tigern är det ju helt enkelt möjligt att den jagade så tjockhudade byten att de långa tänderna var nödvändiga för att döda dem. När de bytena försvann, eller när det började finnas tillgängliga andra byten, konkurrerades de sabeltandade varianterna ut av mer normala.

Kan vara ett exempel på överevolution. Honorna väljer ut hanar med vissa egenskaper. Fanns hjättehjortar med enorma horn som dog ut. De stora hornen såg praktfulla ut men var mest till nackdel för djuret. Misstänker att det kan ha skett samma sak med den sabeltandade tigern. Stora gaddar som imponerade på honorna men inte hjälpte arten att överleva.

Haha! Bra poäng, jag tänkte inte på det!


Ja det låter fullt möjligt. Eller kanske de använde dem till att anfalla underifrån och riva upp magarna på stora djur? Fast oavsett vilket leder det till frågan varför de stora bytesdjuren försvann?

En spontan fundering: Det skedde ungefär samtidigt över hela jorden att mängder av stora bytesdjur försvann (och med dem de stora rovdjuren), denna tid sammanfaller dessutom väl med när människor började etablera sig där. Så jag undrar om människor kan ha något med saken att göra?

En än mer spontan fundering, och nog fullständigt galen, tänk om de använde tänderna till att riva upp termitstackar med och levde på termiter?

Fast hade inte honorna också jättestora tänder?

Förklaringen att det var något som attraherade och gjorde det lättare att finna en partner låter förvisso rimlig. Men det har funnits mängder av olika stora kattdjur med jättelånga tänder genom historien. S.k. sabeltandade tigrar är ett ord som egentligen inkluderar många olika arter. Så "överevolutionen" skulle då inte skett en enskild gång, vilket förstås kan hända. Tvärtom har det skett gång på gång hos olika arter, vilket nog gör det mindre troligt att det är frågan om "överevolution" utan har nog någon mer praktiskt betydelse. (Tror jag.)

På exempelvis Smilodon tycker jag inte att sablarna ser ut att vara så långa att de skulle vara oanvändbara som vanliga huggtänder.

Ja du har rätt. Visste inte att det fanns så många arter.

Problemet med den teorin är att sabelkatternas huggtänder var jämförelsevis breda men tunna, som knivblad. De skulle därför lätt ha brutits av om katten använt dem för att hugga mot ett område rikt på ben, som nacken.

En mer trolig hypotes är därför att de använde dem för att sprätta upp buken på bytesdjuret, som sedan fick förblöda. Ungefär på samma sätt som man tror att Velociraptor använde sina huggtandsliknande klor.

Jag tror att tänderna höll och skulle gissa att de långa sabelformade tändernas kanske viktigaste funktion var att "säkra" ett stort byte med ett bett över nacken så att det inte kunde skaka av sig den sabeltandade katten samtidigt som sabelutformningen kunde genomtränga blodkärl och eventuellt luftstrupe och på så sätt få bytesdjuret att slutligen falla och därefter dö. Stryptaget på undersidan av halsen som nyttjas av lejon, leoparder, geparder .. verkar ha upptäckts evolutionärt senare och är speciellt gynnsamt och kräver inte mycket styrka för en sprinter som geparden som ofta fäller bytet i ett läge av extremt syrebehov efter en språngmarsch på ofta flera hundra meter.

De sprang ikapp bytet, passerade mellan dess bakben tills de befann sig under dess buk, gjorde sedan en "skruv" och sprättade i hastigheten upp bytesdjurets mage?

Nej, säkerligen använde de sina sabeltänder mot bytets strupe, då det redan var nedbrottat till marken! Dessa kattdjur hade enormt massiva skuldror, och långa och kraftiga framben, vilket antyder en jaktteknik som mer hängde på att brotta ned bytesdjuret med råstyrka än att långsamt utmatta det! "Sabelhugget" var bara nådastöten, då villebrådet i princip redan var paralyserat!

Problemet är att hålla fast, eller hålla sig fast i, byten när de är tillräckligt stora. Det finns ingen anledning att ha ett specialanpassat verktyg som dessa sabelformade tänder för att ge en nådastöt om bytet redan är nedbrottat och under kontroll.

"Nedbrottat" är inte exakt samma sak som "under kontroll". Naturfilmer av lejon som dödar gnuer ger som oftast en skev bild av skeendet, då de gemenligen är kraftigt klippta (vem orkar se ett lejon tugga på ett mer eller mindre lealöst bytes strupe i bortåt en halvtimme?) utom i de fall då bytet faktiskt lyckas resa sig och återta kontrollen, vilket faktiskt händer inte så sällan!

Koniska, relativt korta tänder som lejonets duger till att kväva bytet, om du kan hålla greppet om luftstrupen tätt nog i tiotals minuter. Knivskarpa, långa tänder som smilodons gjorde affären kort, då stöten väl kunde sättas in!

(Rekommenderad lyssning: The Common Descent Podcast, Episode 93 - Cats -- de sabeltandade nämns först vid ungefär 1.15 !)

Nehej .. fick intrycket av det när det skulle ha varit nedbrottat och paralyserat.


Som du säger är det inte otroligt att dessa katter stod på bakbenen och greppade bytet med frambenen över nacken och bröt ned den mot ett bett över strupen med sablarna. Beteendet kommer igen hos lejon som dock är ute efter att strypa medan den sabeltandade katten kunde hålla fast bytet och sig självt med bettet och få kontroll. Kontrollen är den viktiga inte en snabb död för bytesdjuret.